Blogginlägg

Singlar#11: SQUEEZE

SQUEEZE: Black coffee in bed (A&M, 1982)

EFTER ALBUMET "EAST SIDE STORY", MED ALLA DESSA STARKA LÅTAR, var mitt intresse för och mina förhoppningar på Squeeze på topp. Men det gick fort utför för den utsökta upplagan av gruppen. Paul Carrack, som hade ersatt originalmedlemmen Jools Holland 1980 och var en viktig medlem i gruppen som gjorde "East side story", lämnade bandet strax efter release. Ville hellre göra en soloplatta och/eller spela med Nick Lowe än att få stå tillbaka för styrande Chris Difford och Glenn Tilbrook i Squeeze.
   Squeeze ersatte Carrack med den mindre rutinerade Don Snow som hade spelat i The Sinceros som just splittrats. Trummisen Bobby Irwin spelade ocksÃ¥ i den gruppen och hade precis som Carrack sökt sig till Nick Lowes kompgrupp His Noise To Go.
   Efter fem Ã¥r av ständigt turnerande och skivproducerande som just resulterat i gruppens största artistiska triumf ,med "East side story" var gruppen 1982 slutkörd och kreativiteten hade sinat hos Difford och Tilbrook. När egentligen vila och andningspaus hade varit bästa receptet körde gruppen ändÃ¥ igÃ¥ng inspelningen av nästa album, "Sweet from a stranger", som sÃ¥ här i efterhand har dissats hÃ¥rt av Difford & Tilbrook.
   I boken "Squeeze - song by song" av Jim Drury (och Difford/Tilbrook) berättar en Ã¥ngerfull Tilbrook om lÃ¥ten "Black coffee in bed":
   "It's far too ponderous. It could never be a fast song, but it certainly had the opportunity to be slightly perkier. My vocal is mannered and not very good at all, and I can't stand to listen to it now, It was influenced by what Paul Carrack had brought to the table but without Paul's voice it didn't sound right. We recorded a great demo with Gus Dudgeon but we really fucked it up on the record, which was entirely down to me."
   Efter det lyckade Elvis Costello-samarbetet pÃ¥ "East side story" var alltsÃ¥ den kände skivproducenten Gus Dudgeon, mest berömd för sina upprepade framgÃ¥ngar med Elton John pÃ¥ 70-talets första hälft, sktuell som gruppens nye producent. Kanske kom han in i Squeeze-projektet tack vare Don Snow vars Sinceros producerades av just Dudgeon.
   Trots Tilbrooks missnöje och mÃ¥nga kritiker pÃ¥stod dessutom att "Black coffee in bed" enbart var ett billigt sätt att upprepa balladsuccén som en kopia av "Tempted" sÃ¥ var/är lÃ¥ten en av gruppens allra bästa. Visst kan man se och höra likheter med "Tempted" men jag tycker lÃ¥ten är fantastisk och den extremt lÃ¥nga speltiden (6:12) gör lÃ¥ten full rättvisa som den mäktiga Squeeze-singel den var när den släpptes i april 1982, en mÃ¥nad innan albumet kom.
   "Sweets from a stranger" var frÃ¥n start en förvirrad besvikelse. Förstasidan ett vÃ¥gat men misslyckat experiment med baklängesspelande trummor, bubblande syntar och funkiga basgÃ¥ngar. Andrasidan är bättre och fÃ¥r en flygande fantastisk start med just "Black coffee in bed", med en kvalité som smittat av sig pÃ¥ skivsidans övriga material.
   Efter den fantastiska "East side story", omedvetna om att Squeeze var inne i en problematisk period och med nya singeln som lockbete, var det ganska givet att vi var nÃ¥gra stycken som bokade in konserten med Squeeze pÃ¥ Ritz i Stockholm 26 mars 1982. Tilbrook sjöng bÃ¥de Carracks "Tempted" och "Black coffee in bed" underbart och ytterligare nÃ¥gra smakprov frÃ¥n det kommande albumet som just dÃ¥ höll pÃ¥ att spelas in.
   Elvis Costello var tillfälligt tillbaka i Squeeze-kretsen och körade pÃ¥ "Black coffee..."-singeln tillsammans med Paul Young som precis hade inlett sin solokarriär, som skulle bli framgÃ¥ngsrik, efter nÃ¥gra Ã¥r i gruppen Q-Tips. Det doftade gospelsoul om kören.

NÄR GRUPPEN SKIPPADE DUDGEON som producent kom relativt oprövade Phil McDonald in som ersättare. Tillsammans med gruppen producerade han både singeln och hela albumet. McDonald var orutinerad som producent, Förre Family-medlemmen John Weiders soloalbum 1976 var hans första försök, men hade som tekniker en mångårig rutin i riktigt exklusiva sammanhang.
   McDonalds först dokumenterade insats som andretekniker inträffade 18 april 1965 i Abbey Road-studion där Beatles just dÃ¥ mixade lÃ¥tarna "Help!" och "The night before". Sedan fanns han med pÃ¥ alla Beatles album (utom "Rubber soul" dÃ¥ Ken Scott var andretekniker) och singlar fram till "Get back"-albumet innan Phil Spector tog över. PÃ¥ "Abbey Road" hade han stigit i graderna till att vara förstetekniker.
   Efter Beatles fortsatte McDonald pÃ¥ Beatles-medlemmarnas soloskivor, bland annat "All things must pass", "John Lennon/Plastic Ono Band" och "Imagine". Men ocksÃ¥ massor av andra teknikerjobb som Syd Barretts legendariska soloskiva "The madcap laughs" och skivor med bland annat Yoko Ono, Lon & Derrek Van Eaton, Spooky Tooth, Harry Nilsson, Rolling Stones ("Black and blue"), ytterligare George Harrison-skivor, Roger Daltrey, Splinter, Wings ("Wings over America" som för övrigt Ã¥terutges i maj) och Monty Pythons "Life of Brian".
   Samma Ã¥r som Squeeze-skivan kom fick han ytterligare en prestigeladdad producentcredit pÃ¥ Harrison "Gone troppo"-album.
   B-sidan "The hunt", ännu en Difford/Tilbrook-lÃ¥t, spelades in samtidigt som albumet men blev bara ett exklusivt singelspÃ¥r och är i rättvisans namn en skum och Ã¥terhÃ¥llsam ballad utan nÃ¥gon tydlig karaktär.
   Gruppens dagar var vid den här tidpunkten räknade och efter en singel pÃ¥ hösten 1982, "Annie get your gun", sprack gruppen. Difford & Tilbrook blev officiellt ett duettprojekt och inledde med stora planer men blev inte speciellt framgÃ¥ngsrikt och 1985 var Squeeze tillbaka pÃ¥ banan med exakt samma uppsättning som gjorde "Argy bargy"-albumet 1980.

A-sidan:


B-sidan:


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.