Blogginlägg från 2013-05-11

"Turquoise"

Postad: 2013-05-11 10:36
Kategori: Skiv-recensioner



DEVON ALLMAN
Turquoise
(Ruf/Helan Kommunikation)


Jag skrev förra veckan att det är en ynnest att erhålla nya skivor i god tid innan release. När man lugnt och stilla kan lyssna in gång efter gång och på så sätt få skivan att mogna på ett helt rättvist sätt. Sedan finns den motsatta upplevelsen när skivor kommer i tid, ligger och läggs undan och aldrig riktigt hamnar i cd-spelaren på allvar. Kalla det skivor som blir offer bland förutfattade tankar eller negativa vibrationer när hjärtat möter motstånd i kampen mellan intresse och alltför lite tid.
   Devon Allmans nya skiva hamnade i just det beryktade ingenmanslandet. Nej, inte en artist till som gör sig ett namn i skuggan av sin far var huvudargumentet. Sedan nådde missförståndet mig först att Devon var son till Duane och trodde att skivan var en oändlig gitarruppgörelse med en död far.
   Inget kunde vara mer fel. Dels heter Devons pappa Gregg och lever och dels spelar Devon visserligen gitarr men "Turquoise" är fylld av både snabba och långsamma rocklåtar med soulfylld sång.
   Devon föddes 1972 när Allman Brothers Band regerade som allra mest på både skiva och scen. Då var det långa gitarrsolon som gällde men på "Turquoise" är det med små korta doser som Devon dekorerar sina låtar.
   Inledningen med "When I left home" är perfekt och sätter temperaturen på rätt nivå när Allman och hans trio får ovärderlig musikalisk hjälp av Luther Dickinson (en annan son till en berömd...) och hans slide.
   Kvalitén är fortfarande hög på andralåten "Don't set me free", skriven tillsammans med Royal Southern Brotherhood-kollegan Mike Zito. En lätt ansträngd röst ger låten profil och här spelar Devon själv den fina gitarren.
   I sin ambition att göra en varierande och omväxlande skiva gör Devon ett antal lugna ballader, ibland med soultouch, men det blir ibland lite intetsägande, tillbakalutat och anonymt i den lugna jazzsoulgenren. Med undantag för avslutningslåten, den akustiska "Turn off the world", som har en vacker och avslappnad melodi.
   I "Stop draggin' my heart around", en kopia av Stevie Nicks version av Tom Pettys låt, blir Samantha Fish lite märkligt huvudsångerska och Allman spelar en tillbakadragen roll fast hans röst ekar Petty.
   De två inledningslåtarna är alltså bäst på skivan tillsammans med "There's no time" som är soul på hög nivå med kryddiga latinska rytmer.

/ Håkan

Sommar13: Ringo Starr

Postad: 2013-05-11 07:51
Kategori: Sommar2013


RINGO STARR har väl inte gjort så stora sånginsatser i sitt liv men 1971 med hjälp av George Harrisons produktion på "It don't come easy" får Beatles-trummisen verkligen till en smärre klassiker.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (444)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (151)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2013 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Per-anders Karlsson 26/11: Väldigt välskriven artikel. Har länge velat besöka Friar Park. Finns faktisk...

Kjell J 25/11: Vem kan vara utan covern på "Anna"? Inte jag i alla fall....

Hans Odelholm 24/11: Hej Håkan Jag har liksom du lyssnat på podden ’Hundåren’ om Peter LeMa...

Per Ullén 21/11: Jag tycker att det tråkigt att efter att du har haft en väldigt intressant blo...

Jan Arne Martin Lennell 21/11: Tack för tips om podden. Babylon Zoo? Absolut. Har albumet med hiten (?) Spacem...

Per Rosén 19/11: Hej! Nyfiken på var du hört att första spelningen på turnén var i Stockhol...

Björn Stein 14/11: Lyssnartips, lyssna på Fred Eaglesmiths syn på ämnet tribute band på skivan ...

Björn Stein 13/11: Killen i mittten bekräftar nog din teori, gött solo. en pärla till poplåt! R...

Jan Arne Martin Lennell 31/10: Daniel Romano hade jag aldrig hört talas om förrän jag nyligen fick tips av g...

Håkan Gustavsson 30/10: Rolig återblick! Vissa saker behöver mer än 10 år för att man ska se klart...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.