Blogginlägg

Fantastisk och stundtals magisk konsert

Foto: Anders Erkman

RICHARD LINDGREN
Stadsträdgården, Örebro 5 april 2013
Konsertlängd: 19:24-20:01 och 20:23-21:25 (99 min)
Min plats: Sittande ca 4 m snett till vänster från scenen.

Efter tre mer eller mindre inofficiella framträdanden toppade Richard Lindgren sin Örebro-vistelse med en fantastisk och stundtals magisk konsert på fredagskvällen. Denne extraordinäre låtskrivare och sångares uppvisning överträffade dessutom allt jag tidigare har upplevt med Richard i Örebro. Och det har minsann varit ett antal gånger.
   Har man följt Richard pÃ¥ nära hÃ¥ll under flera Ã¥r, som jag har gjort, var det en ren njutning att fÃ¥ höra de nya fantastiska lÃ¥tarna, fokuserade versioner av flera gamla kända lÃ¥tar och nÃ¥gra allsÃ¥ngsinspirerade ögonblick som den här gÃ¥ngen verkligen lockade till seriös allsÃ¥ng hos en koncentrerat intresserad publik.
   PÃ¥ en konsert som frÃ¥n första till sista sekund bjöd pÃ¥ suverän personlig underhÃ¥llning. FrÃ¥n första avdelningens fina mix av Lindgrens gamla och nya skivrepertoar till den andra avdelningens generösa majoritet av sensationellt starkt nyskrivet material. Med huvudpersonen växlande mellan akustisk gitarr och piano. Och med baskern av och Hilda Törnqvist-hatten Ã¥ter pÃ¥ skallen förstod vi att kvällen skulle bli riktigt.
   Inledningen var Richard helt solo med en lite vemodigare touch av materialet men ocksÃ¥ i ett behärskat och lite lÃ¥ngsammare tempo. Där äldre lÃ¥tar som inledande "Drunk on arrival", "Back to Brno", "When my days are done och "Goodbye Rosie" (enligt uppgift den första lÃ¥t Richard skrev) bildade en homogen helhet tillsammans med aktuella lÃ¥tar som "Sunday tea blues" och "Reconsider me".
   Första avdelningen i all ära men det var den andra avdelningens 62 minuter som gav mig rysningar mest hela tiden. Ofta tack vare de riktigt fokuserade versionerna av mÃ¥nga nya lÃ¥tar. Att Richard dÃ¥ ocksÃ¥ fick sällskap pÃ¥ scenen av Olle Unenges akustiska gitarr och Simon Nybergs rent ekvilibristiska handlag pÃ¥ 12-strängad gitarr, mandolin och banjo fick hjärtat att slÃ¥ dubbelslag vid flera tillfällen.
   Andraavdelningen började sÃ¥ oerhört imponerande med "Driftwood" (möjligen en underbar titel till nästa album?) där Richard gick frÃ¥n det trygga singer/songwriter-skrÃ¥et till att ta en seriös plats bland de legendariska lÃ¥tskrivarna pÃ¥ Brill Building. Faktiskt ingen överdrift alls. En vemodig pianolÃ¥t med klassiska tempobyten och en storslagen melodi som inte ens Burt Bacharach hade skämts för under sina hey days. Och kom det minsann inte en liten tÃ¥r rinnande pÃ¥ kinden?
   "Hurry on home, mama" och "I'm crazy about you, baby" är lite mer traditionellt skrivna efter mallar frÃ¥n blues- respektive jazzhistorien. Men "Letting go of you" är däremot en ny hörnsten av klass i Lindgrens aldrig sinande ström av nytt starkt material.
   Efter dessa nya höjdpunkter följde det episka nya mästerverket "The heart of the land" som är en lÃ¥ng berättande sÃ¥ng med mÃ¥nga intressanta verser om vÃ¥rens Triple Troubadours-turné där Richard var ende svensk representant. En ursprungligen gitarrlÃ¥t som nu framfördes elegant och mästerligt spelad pÃ¥ piano.
   Där var det slut pÃ¥ nya exklusiva lÃ¥tar i lÃ¥tlistan som förvandlades till en raksträcka och trestegsraket mot det ofrÃ¥nkomliga slutet. Med hans gamla hit "Five pints and a wink from Gwendolyn", Tom Waits "Tom Traubert's blues" (som jag lite felaktigt har kallat "Waltzing Mathilda" tidigare i veckan) och den högst naturliga finalen "Goodnight Irene" dÃ¥ min mor lutar sig mot mig och säger "Tommy Körberg kan slänga sig i väggen". Ett nog sÃ¥ riktigt pÃ¥stÃ¥ende.

LÃ¥tarna (autentisk setlist):
Drunk on arrival
Back to Brno
Mezcal Mae
Sunday tea blues
Goodbye Rosie
Reconsider me
Famous blue raincoat
When my days are done

Paus

Driftwood
From Camden town to Bleecker Street
Make me a pallet on your floor
Hurry on home, mama
I wish I had someone to love me
I'm crazy about you, baby
Letting go of you
The heart of the land
Five pints and a wink from Gwendolyn
Tom Traubert's blues

Extralåt
Goodnight Irene

Foto: Anders Erkman
Foto: Carina Österling

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.