Blogginlägg
Från okej till oförglömliga ögonblick
Foto: Anders Erkman
Den här recensionen publicerades i en kortare variant ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/11 2012.
NIKOLA
CLARA WESTER
Stadsträdgården, Örebro 24 november 2012
Konsertlängd: 19:12-19:33 (Clara, 21 min), 19:37-20:16 och 20:33-21:16 (Nikola, 82 min)
Min plats: Sittande ca 7 meter rakt framför scenen.
Det är när man minst anar det som historia brukar skrivas. Unika konserttillfällen ska enligt gängse normer hålla sig utanför konventionella och välplanerade turnéer. Och magiska konsertögonblick blir bara större ju mindre lokalen är och publiksiffran inte överstiger hundra. Med de raffinerade förutsättningarna såg jag i lördagskväll möjligheter till en osedvanligt enastående konsertkväll med Millencolin-sångaren Nikola ensam på scen.
Jag måste tyvärr meddela att det musikaliska utfallet låg i högsta grad på en mänskligt normal nivå och magin låg mer placerad i spontanitet, omedvetna skämt, tappade texter, en galen låtlista (enligt egen utsago) och upplevelsen att vara med om Nikolas första konsert med fingerplektrum. Det var med andra ord sidoeffekterna på Nikolas konsert som lyfte närvaron i hans uppträdande.
Nikola befinner sig inte på någon turné, har för närvarande inget kompband och har ingen ny skiva att marknadsföra. Han hade alltså fria tyglar inför publiken i sin forna hemstad. Förutom en rad mycket godkända och avskalade versioner av sina låtar, hämtade från hans tre soloalbum, passade han också på att bjuda på några nyskrivna smakprov från den kommande skivan som väntas till våren. Låtar på engelska som i det här informella skicket inte gav någon direkt fingervisning på utveckling.
Jag är en ivrig förespråkare för alla oförutsägbara detaljer på konserter. Och att höra låtar, som på skiva ramas in av professionella arrangemang, i avskalade format som de en gång skrevs brukar jag uppfatta som en ynnest i konsertsammanhang. Men konserten med Nikola i lördags, där han bokstavligen erkände på scen att han saknade ett band, gav nästan en inofficiell känsla. Som en demo jämförd med en färdigproducerad skiva.
Jag har upplevt soloartisten Nikola i en rad olika sammanhang och har länge längtat efter ett soloframträdande där han skulle få tid att utveckla sina mellansnack och sedan ta fram det där personliga vemodet i många av sina sånger och leverera det med stark känsla och stor innerlighet. Det blev inte riktigt så.
Kanske hade jag lite för stora förväntningar och omotiverat positiva förhoppningar ty Nikolas dryga 80 minuter på scen pendlade "bara" mellan många helt okej versioner av hans skivmaterial och några få oförglömliga ögonblick. Till det senare hörde coverversionen av Paul Simons "Duncan" där Nikolas mentor på fingerpicking, arrangören Olle Unenge, gjorde ett rutinerat säkert jobb vid sidan.
När Nikolas vapendragare Henrik Wind dök upp, och blev presenterad som "min musikaliska ryggrad", ökade det musikaliska värdet märkbart på "Love is trouble" och "Vila Rada". Naturligtvis hörde även kvällens patriotiska vinkling, i låtarna "Min hemstad" och "Upp på Tybble torg", till konsertens toppar tillsammans med "Soul for sale", "Lock-sport-krock" och "My aim is you".
Några timmar senare på ett helt annat ställe i Örebro under helt andra förhållanden hittade Nikola oförberedd tryggheten med ett kompband i ryggen och gjorde just en mer arrangerad version av "Min hemstad". Men det är ju en helt annan historia.
Unga debutanten Clara Wester, från den gymnasiala musikutbildningen Rytmus i Örebro, inledde kvällen med några egna sånger, akustisk gitarr och en försiktig spröd stämma.
Bilder: Anders Erkman
/ HÃ¥kan
Premiär för ny konsertscen i Örebro
Singlar#69: Nick Lowe
<< | November 2012 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: