Blogginlägg

Singlar#69: Nick Lowe

NICK LOWE: My heart hurts (F-Beat, 1982)

NICK LOWE HAR JU UNDER DE SENAST 20 ÅREN växt till en kreativ jätte i musikbranschen. Med en rad starka och ofta lågmälda skivor och en ännu längre rad klassiker till låtar på sitt samvete. Ändå väljer jag en 30 år gammal Nick Lowe-singel från 1982 till min 100-lista. Dels gjorde Lowe under tidigt 80-tal några riktigt bra men ändå inte fullt uppskattade album och dels (och det är kanske det viktigaste i det här sammanhanget) omgav han sig under de här åren med ett helt suveränt kompband som dessutom gjorde hans konserter till mycket oförglömliga upplevelser.
   Den här singeln, som i mitt exemplar omfattar två 7"-singlar, har en stark koppling till konsert och turné våren 1982 samtidigt som skivan släpptes i april. En Englandsturné inleddes 29 april på Leeds Polytechnic och avslutades 17 maj på London Hammersmith Palais, en turné som fortsatte ut i Europa och fantastiskt nog nådde lilla Örebro och Brunnsparken 26 maj. Trots en liten publik var det en fantastisk konsert som jag har skrivit om här.
   Att konsertanknytningen med singeln är så tydlig och viktig beror på att förutom singel-a-sidan "My heart hurts" innehåller dubbelsingeln tre livelåtar inspelade tidigare under våren, 10 februari, vid ett framträdande i USA på The Agora Ballroom i Cleveland, Ohio. Och här kan jag (och alla andra) njuta av Nick och det här bandets otroliga styrka och finessrikedom. Jag överdriver inte om jag säger att det här är i nivå med Rockpile live fast ytterligare toppad med en pianist.
   Bandet gick officiellt under namnet His Noise To Go och innehöll Paul Carrack, keyboards, Martin Belmont, gitarr, Bobby Irwin, trummor, och James Eller, bas, och fick på den här singeln chansen att tolka tre gamla Nick Lowe-låtar från olika epoker och det blir sammantaget en otrolig enhet.
   Den officiella b-sidan till "My heart hurts" är "Pet you and hold you" hämtad från Rockpile-repertoaren. En låt, officiellt skriven av Lowe tillsammans med hela Rockpile, som första gången presenterades i oktober 1980 på Rockpile-albumet "Seconds of pleasure".
   De två ytterligare livelåtarna på extrasingeln är "Crackin' up", från en singel/"Labour of lust" (1979) fast den då stavades "Cracking up", och den redan då klassiska Lowe-låten "(What's so funny 'bout) Peace, love and understanding" som hade sitt ursprung 1974 på en Brinsley Schwarz-skiva. Låten hade dessutom återupplivats på en Nick Lowe-singel 1978 som b-sida till "American squirm". Men då sjöng Elvis Costello (!), under namnet Nick Lowe And His Sound, som själv redan då hade låten som final på sina konserter.
   "My heart hurts", a-sidan som nästan hamnat i skuggan i den här artikeln, skrevs av Lowe tillsammans med sin amerikanska hustru Carlene Carter. De träffades våren 1978, gifte sig sommaren 1979 och skrev många låtar tillsammans. När den här singeln kom ut hade låten redan presenterats på Nicks album "Nick the knife" som hade släppts i februari 1982. Hans första soloskiva efter Rockpile-splittringen ett år innan.

"My heart hurts"


/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.