Blogginlägg

"Mine"

Postad: 2012-11-13 10:31
Kategori: Skiv-recensioner


SARA NORDENBERG
Mine
(Sara Nordenberg)


Vad vore livet utan nya ansikten, nya låtskrivare och nya röster? Väldigt torftigt om ni frågar mig. Det är alltid spännande att lyssna på nya skivor med nya namn i allmänhet och har skivan vissa kopplingar till Örebro och en studio som nästan ligger på den gata jag bor på blir jag givetvis än mer nyfiken.
   Att det är Clas Olofsson och Fredrik Landh, kända profiler i en rad olika sammanhang, som står för produktionen på Saras skiva har inte överraskande resulterat i ett mycket välgjort och elegant sound. På skivans första spår, "Over", går det inte att undvika att tänka på Bonnie Raitt fast sound och låt drar mer åt soul än blues.
   Sara, som har varit med och skrivit skivans samtliga elva låtar, har en fin, bra röst. Kanske inte världshistoriens mest personliga men när låtarna växer sig allt starkare ju längre skivan spelas blir hennes stämma allt mer viktig och avgörande.
   Fram till tredje låten "Sweet refrain", skivans kanske tydligaste hitlåt, är det mycket känslor i både text och arrangemang där Olofssons wah-wah och pedal steel målar de vackraste färger som finns.
   Som den popfantast jag är tycker jag "Sweet refrain" tillhör skivans toppar. Inte bara för uptemporytmen eller refrängen utan även för arrangemang och produktion som är både hitmässigt direkt och finurligt smakfull. En alltför sällsynt kombination i dagens pop.
   Den följande låten "I know where I belong" är rolig i sin blandning av americana, country och pop. Där både banjo och vissling ger låten en annorlunda karaktär.
   På inledningen av skivan fattas inte mycket men kanske lite mer personlighet i själva framförandet men på den senare delen av skivan dyker de där personliga pärlorna upp när Saras röst blir så där hypnotiskt tilldragande och låtarna kräver upprepade spelningar.
   "Courage" är en låt i halvfart som blottar Saras röstresurser mer än tidigare på skivan. När hon tar i utan att det känns konstlat eller tillgjort. Låtarna därefter håller också en hög personlig nivå. Från den inledande slidegitarren till rösten på "Brighter" liknar Saras röst till viss del Lisa Miskowskys på de två skivor där Lisa samarbetade med Jocke Berg.
   Avslutningen på "Mine" imponerar. På "Live" smeker det gränslöst vackra pedal steel-soundet medan Saras allt naknare stämma andas personlighet. "All small things", i sin nästan kyrkliga inramning, är en vacker och innerlig slutlåt. Orden "I'm precious" har aldrig sjungits vackrare och mer viskande medan tramporgeln(?) understryker stämningen av autentisk gammal visa. Och just då, när låten slutar efter 2:56, finns inte Bonnie Raitt-referenserna kvar i min skalle.

Mer info: saranordenberg.com

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (419)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (222)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2012 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Mats 26/07: Detta är en av 70-talets absolut viktigaste plattor för mig. Såg Tyla Gang på Ho...

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.