Blogginlägg

Personligt och välljudande

Postad: 2012-11-12 14:27
Kategori: Live-recensioner

Foto: Magnus Sundell
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/11 2012.

RICHARD LINDGREN
OLLE UNENGE
Stadsträdgården, Örebro 10 november 2012
Konsertlängd: 19:19-19:35 (Olle), 19:50-20:30 och 20:50-21:35 (Richard)
Min plats: ca 7 m snett till vänster från scenen.


Två stora låtskrivare har gästat Örebro på lika många dagar, Ulf Lundell och Richard Lindgren. Fast under väldigt olika förhållanden. Den ene (Ulf) inför 1200 jublande människor på Conventum, den andre (Richard) inför uppskattningsvis 70 minst lika nöjda på mysiga Växthuset i Stadsträdgården. Minst sagt olika förutsättningar men musikaliskt, kreativt och artistmässigt är dessa genuina låtskrivare på samma nivå och vid en brysk jämförelse (jag upplevde nämligen båda konserterna) var det i helgen fördel Richard Lindgren.
   I två år har skåningen Richard besökt Örebro vid ett flertal tillfällen. Ofta med ett litet eller stort band bakom sig men nu kom han helt ensam vilket i hans fall inte alls påverkade det musikaliska resultatet negativt i lördagskväll. För låtarna, det genomgående starka materialet som utgör hans stora repertoar, är så personligt välskrivna och det var med full tillfredsställelse jag hörde honom fritt välja mellan gamla låtar och nya. Och nästan alla dekorerades i mellansnacken av intressanta smått komiska historier. Dessutom hade arrangören och kvällens uppvärmare Olle Unenge serverat Richard ett ett piano som vidgade den musikaliska bilden på ett smakfullt sätt.
   De 85 minuterna på Växthusets minimala scen var tillägnade i huvudsak originalmaterial i allmänhet och de aktuella låtarna från nya albumet "Grace" i synnerhet. Men också, i andra avdelningens avslutning, en hel del covers som tog lite fokus från den nya helt aktuella skivan.
Duetterna med Unenge, i "Don't think twice" och "Girl from the north country", blev ett intressant möte mellan två olika röster som skavde lätt mot varandra. Och extralåten, Tom Waits "Tom Taubert's blues", resulterade i den allmänna allsången "Waltzing Mathilda" som var svår att värja sig emot.
   Richards sång och musik har lite slarvigt beskrivits som americana, denna helt luddiga musikterm, men att han har påverkats av USA, amerikanska låtskrivare och miljön där borta, är ju uppenbar i både texter och framförande.
   Nya skivan var givetvis scenrepertoarens mest intressanta ögonblick i lördagskväll. En repertoar som arrangemangsmässigt av naturliga skäl var slimmat till en röst och ett instrument, akustisk gitarr eller piano. Men enligt formulär A i manualen för klassiskt låtskrivande ska en bra låt fungera i alla sammanhang och i alla musikaliska sällskap. Den trollkonsten har Richard lärt sig från grunden och hade inga problem att framföra både det singer/songwriter-inspirerade materialet och låtarna ur det rockiga bandkonceptet med samma påtagliga dignitet.
   Lindgren har som sagt uppträtt i Örebro vid flera tidigare tillfällen. Solo som uppvärmare till Mary Gauthier, flera korta Live At Heart-framträdanden och en Dylan-tributkonsert med band i somras men konserten i lördags kändes på sätt och vis som en debut där Richard fick tillräckligt utrymme för både snack och musik. Och fick den här gången visa sina färdigheter på piano som knappast kan kallas tekniskt skickliga men känslan, smekningarna av instrumentets vemodiga tangenter, var otroligt välljudande.
   Arrangören Olle Unenge inledde alltså kvällen med ett kort set, fyra låtar, med ett urval hämtat från hans förebilder Bob Dylan, Bert Jansch och hans välkända fascination för irländsk folkmusik. Där hans svenska tolkning av Dylans "Farewell Angelina", "Farväl vackra Sara", var lika emotionellt laddad och vacker som vanligt.

Låtarna:
Drunk on arrival
Back to Brno
I came, I went and I don't know where I'm going
Mezcal Mae
Sunday tea blues
If only she came walking by
Losing my bearings
Reconsider me

Paus

Five pints and a wink from Gwendolyn
From Camden Town to Bleecker Street
Don't think twice
Girl from the north country
Famous blue raincoat

Extralåt
Tom Traubert's blues


Foto: Magnus Sundell

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2012 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.