Blogginlägg

Intensiv festivalhelg följs av eftertanke

Postad: 2012-09-11 07:28
Kategori: Live at Heart

Foto: Carina Österling
DET HAR VARIT EN INTENSIV festivalhelg i stan (Örebro), många konserter under tre kvällar, och jag har skrivit som en tokig. Har verkligen totalmanglat text till både den här sidan och tre tidningsrecensioner mellan alla intressanta möten med både artister och läsare. Upplevelserna på scen har naturligtvis varit det centralt viktiga men intryck och levererade tankar har också tagit tid att formulera. Mycket slit där vardagliga problem (äta/köpa frukostbröd/jobba/luncha/handla/
tipspromenad/hjälpa mor) ska lösas samtidigt som en ständig jakt på att få tiden att räcka till ständigt har pågått.
   Ändå har det varit mycket inspirerande att vara på festival, låt vara i samband med oändliga krogbesök(!). Mitt i stormens öga, när festivalen rusade på för fullt, fanns inte riktigt tid för eftertanke. Men så här några normala dagar senare upptäcker jag att det är mycket information som jag lät passera när själva skrivandet av recensioner och dagsanalyser stod i fokus.
   Därför skulle jag för några ögonblick vilja återvända till upplevelsen och skingra dimman kring några lösa trådar som kanske bara blev en bisats i ett anteckningsblock i stridens hetta.
   Torsdagens konsertkväll blev väl den mest normalintensiva av de tre. Med den fina starten Sixgun Republic, Johan Örjansson och The Mighty Stef (se bild vänster). Strax innan Örjansson träffade jag Bobby Sant, en av festivalartisterna, som berättade att han hade varit i Örebro sedan i tisdags, att han ständigt skriver nya låtar och att kommande konserten skulle innehålla en majoritet av nyskrivet.
   Just då var jag övertygad om att jag vid något tillfälle skulle få uppleva Sant på scen men ena gången krockade det med Richard Lindgren och den andra gången inträffade det unika plötsligt på en annan scen, Austinfestrivalgeneralen Louis Meyers gjorde ett sensationellt inhopp på Thad Beckmans konsert, som drog till sig min uppmärksamhet.
   Det mötet var inte direkt repeterat och Meyers gick upp på scenen med orden "See what happens" i sin mun.
   Sant är en genuin låtskrivare från Karlstad med en fantastisk röst. En annan låtskrivare från en annan del av landet, Skåne, är Richard Lindgren som inte bara genomförde två konserter under festivalen utan också tilldelades Live At Hearts låtskrivarstipendium 2012 som består av en två veckor lång låtskrivarvistelse i Örebro med helpension på hotell, möjligheter att spela in i studio och stå på scen och testa låtarna. Det kommer att bli ett alldeles utsökt tillfälle att stifta bekantskap med Richard och hans personliga sånger.

JAG VILL INTE PÅ NÅGOT ENDA sätt ta åt mig äran eller påstå att det var jag som upptäckte Richard en gång i tiden. Men redan 2006 upptäckte jag honom som både artist och låtskrivare, recensionen till albumet ”Salvation hardcore” finns här, och skivan hamnade för mig på tredje plats bland det årets alla svenska album. När ”A man you can hate” (2008) släpptes (tyvärr finns inte recensionen sparad) uppfattade jag den som ännu bättre och placerade den på en andraplats på årsbästalistan.
   Sedan har jag träffat Richard vid ett flertal tillfällen, upplevt konserter med honom och har även skrivit några längre betraktelser om honom, exempelvis här och här. Richard släppte den lilla nyheten på scen i lördagskväll att han just nu sitter och översätter Hank Williams-låtar. Till ett kommande projekt enligt Richards skivbolagschef Håkan Olsson på Rootsy.
   Richard hade kommit till Örebro redan på fredagen och bosatte sig först på hotellet och sedan på Bishops Arms, eller ”the other way around”. Men gitarristen Jon Eriksson låg sjuk hemma i Malmö och kom först på lördagseftermiddagen till Örebro och hade fortfarande 39 graders feber när han genomförde konserterna. En mycket strong insats med andra ord.
   Arrangören och reklammannen Richard Kennett fällde den klassiska kommentaren strax innan flicktrion Vidar ställde sig på scen i fredagskväll. Då viskade han i mitt öra: ”Är det nu man ska ropa ’Var är Paul Simon?’”.
   Festivalen innehöll få ickeplanerade konserter för mig men Sara Yasmine, dalatösen nu boende i Göteborg, i Nikolaikyrkan var en trevlig och pigg bekantskap. Ensam med en perfekt klingande akustisk gitarr till hjälp framförde hon sina låtar på engelska. Hon dissade sitt eget gitarrspel men jag uppfattade det som mycket fint och skickligt. Dessutom berättade hon gripande om sin kompis som var döende i cancer. Och den killen är alltså Kristian Gidlund, trummis i Sugarplum Fairy. Mycket sorgligt och mycket tragiskt eller som låten Sara sedan avslutade med, ”No more to say”.
   På lördagseftermiddagen sprang jag på Håkan Olsson, Rootsy-chefen, som satt och pustade ut på Bishops efter att han hade intervjuat Austin-chefen Louis Meyers. Håkan hade fullt upp under två kvällar på Teatercaféet där konserterna presenterades av just Rootsy. Och klagade på att han inte hann med att se och höra så mycket mer. Så jag passade på att promota Vidar, den skönsjungande Karlstadstrion, för Håkan som blev intresserad men han hade aldrig hört trion.
   Jag missade alla filmer och alla seminarier. Varken mer eller mindre. På pappret genomgående intressanta events men som pågick på tider som inte passade. Dessvärre. Sista chansen att se filmen om Blaze Foley, ”Duct Tape Messiah”, raderades effektivt ut när trädgårdsspelningen med The Mighty Stef på lördagseftermiddagen var klassiskt försenad och positivt drog ut på tiden till en 50 minuter lång konsert.
   Till konsertplatsen, en bakgård på Prisnagatan, fick de fyra medlemmarna i The Mighty Stef åka svart limousin och det hade de aldrig någonsin tidigare gjort.
   Det är alltså min fru Carina som tog en del bilder på lördagens konserter till den här sidan men bilden nedan har min vän Magnus Sundell knäppt. Men själv har jag inte varit så mycket sämre. Det är nämligen jag som tillsammans med Live At Heart gjort årets officiella affisch till festivalen…

Foto: Magnus SundellEn unik bild på Richard Lindgren som dagen till ära (han fick låtskrivarstipendium) var klädd i vit skjorta.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2012 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.