Blogginlägg

Singlar#18: KIRSTY MacCOLL

KIRSTY MacCOLL: A New England (Stiff, 1984)

NÄR JAG SPONTANT TÄNKER PÅ DEN RÖDHÅRIGA SÅNGFÅGELN Kirsty MacColl, vilket händer förvånansvärt ofta, så är det framförallt hennes tre album från runt 1990 som fångar mina ögon och öron. "Kite" (1989), "Electric landlady" (1991) och "Titanic days" (1993) är homogent trevliga album där både låtskrivaren och sångerskan Kirsty får tillräckligt utrymme för att visa upp sin personliga talang.
   När jag sedan backar bandet och hamnar tio år tidigare, runt 1980, är det till övervägande del, okej albumet "Desperate character" kom 1981, på singlar som hon är extraordinärt framgångsrik. Där hennes, otroligt nog, två Stiff-sejourer utmärker sig nämnvärt. Dels på den tidiga solodebuten "They don't know", som blott 19-åring, och dels på "A new England", hennes suveräna tolkning av Billy Braggs låt.
   Kirsty MacColl föddes i Croydon strax söder om London och var varken irländsk eller skotsk, trots de nära kopplingarna senare med Shane MacGowan och Pogues och farföräldrarnas ursorung i Skottland. Sedan kan man väl ana eller gissa sig till att rötterna och omgivningen påverkade hennes musikaliska utveckling.
   Jag har redan hyllat "A new England" efter konstens alla regler och när jag letar nya infallsvinklar bland hennes skivor (mellan Philip Lynott och Madness i vinylhyllan och strax framför Shane MacGowan i cd-lådan) ramlar jag på den ena hyllningen efter den andra. Bland annat:
   Billy Bragg, som faktiskt skivdebuterade på samma skivbolag och samma dag som Kirsty när hon var medlem i The Drug Addix och han i Riff Raff:
   "Kirsty has posession of one of the most distinctive voices in pop. Unpretentious, inimitable, wites lika a playwright, sings like an angel".
   Bono:
   "Red hair, sharp tongue, she should be Irish, but I think of Kirsty MacColl as one in a line of great English songwriters, the Noelle Coward of her generation".
   "A new England" är inledningen på något stort för Kirsty MacColl. Det blev hennes största listframgång (7:a) i England och att hennes nyblivne make Steve Lillywhite har producerat är också början på ett långsiktigt professionellt och personligt samarbete. Lillywhite var vid tillfället en etablerad och rutinerad producent som jobbat med Big Country, Marshall Crenshaw, U2, Peter Gabriel, Simple Minds, XTC och många fler. Och hade precis producerat ABBA-Fridas soloalbum "Shine", en skiva som Kirsty både skrev låtar till och körade på, och snart skulle han också producera Rolling Stones.
   Kirsty tyckte originalet till "A new England", från Billy Braggs album "Spy vs spy", var för kort så hon lät Bragg skriva ytterligare två verser till henne:
   My dreams were full of strange ideas *4
   My mind was set despite your fears
   But other things got in the way
   I never asked that boy to stay

   Once upon a time at home *4
   I sat beside the telephone
   Waiting for someone to pull me through
   When at last it didn't ring I knew it wasn't you

B-sidan ”Patrick”, som Kirsty skrivit, har hon producerat själv. En text av typiskt engelskt snitt. Med några stänk vemod. 12”-skivan (BUYIT 216) har en extralåt som bara förekommer på maxisingeln, ”I’m going out with an eighty year old millionaire” också skriven av MacColl. Har ett latinamerikansk sväng.

A-sidan:


B-sidan:


Extralåten ”I’m going out with an eighty year old millionaire” på 12":an:


/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.