Blogginlägg

LIVE#30: Pretenders 1980

Pretenders 1980. Från vänster James Honeyman-Scott, Pete Farndon, Chrissie Hynde och Martin Chambers.

PRETENDERS
Göta Lejon, Stockholm 10 juni 1980

Drygt två år innan den här konserten hade amerikanskan Chrissie Hyndes låtar skapat intresse hos ett skivbolag i London. Demos spelades in med tillfälliga musiker och det var först på sommaren 1978 som en regelrätt skivinspelning genomfördes. Hynde sjöng och spelade gitarr tillsammans med James Honeyman-Scott, gitarr, och Pete Farndon, bas, som senare blev medlemmar i det band som ännu inte döpts till Pretenders. Trummisen Martin Chambers tillkom och bandet fick namnet Pretenders efter Platters-låten ”The great pretender”.
   Hynde, som hade kommit till London redan 1973 och jobbade först som journalist på musiktidningen NME, hade länge umgåtts i kretsarna kring Clash och Damned och var onekligen ett eftertraktat namn i Londons musikkretsar.
   Gruppen fick en kickstart. Första singeln, deras version av Ray Davies-låten ”Stop your sobbing” (producerad av Nick Lowe), fick stor uppmärksamhet i januari 1979 när den släpptes men listnoteringen var blygsam (34). Nästa singel, originallåten ”Kid”, nådde lite högre (33) innan det hösten 1979 började explodera. Efter tio veckors klättrande på Englandslistan nådde ”Brass in pocket” förstaplatsen i januari 1980 och samtidigt släpptes debutalbumet ”Pretenders” som genast gick upp i topp och låg där i fyra veckor. Karriären var i full gång.
   Albumet följdes av en USA-turné där Chrissie vid en konsert i New York på Palladium 3 maj 1980 träffade Kinks-ledaren Ray Davies och de blev senare ett par. Någon månad senare gjorde Pretenders sin Sverigedebut.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/6 1980.

FÖRTRÄFFLIG ROCK MED PRETENDERS

Engelska Pretenders är redan en stor rockgrupp. Musikaliskt en av de största som har kommit fram i England under de senaste åren. Utan att tillhöra punk eller andra värdeladdade trender. Musiken de spelade och framförde på scen var rockmusik influerad av både amerikansk storhet och engelsk energi. Pretenders är på det sättet unika.
   Gruppen hade också en sångerska, Chrissie Hynde, som aldrig enbart framstod som något visuellt spännande utan bevisade klart sin musikaliska närvaro. Chrissie skriver dessutom föredömliga rocklåtar och lade ut täta ljudmattor med sin elektriska kompgitarr. På det viset gav hon en utomordentlig språngbräda för förstegitarristen James Honeyman-Scott.
   Nu förekom inte speciellt mycket briljerande gitarrspel utan gruppsoundet byggde mer på samma rytmiska och taktfasta kvalitéer som, låt oss säga, Rockpile och Police presterar. Ett gung och sug i musiken som alltför få behärskar inom den moderna rockmusiken.
   Chrissie dominerade givetvis även på scen som det blickfång hon onekligen är och utstrålningen i allas vår hitlåt "Brass in pocket" var svår att motstå.
   Volymen blev aldrig ett självändamål utan befann sig hela tiden (en dryg timme) på en acceptabel nivå. Intensiteten och effektiviteten låg istället på det varierade materialet där till exempel en instrumentallåt gjorde stora intryck.
   En njutbar och bra konsert med Pretenders som gjorde stor och förträfflig rockmusik även på scen.

Chrissie Hynde: gitarr och sång
Pete Farndon: bas och sång
James Honeyman-Scott: gitarr och sång
Martin Chambers: trummor och sång

Trolig setlist:
1. Space Invader
2. The Wait
3. Precious
4. Kid
5. Private Life
6. Cuban Slide
7. The Phone Call
8. Talk Of The Town
9. Tattooed Love Boys
10. Up The Neck
11. Mystery Achievement
12. Stop Your Sobbing
13. I Go To Sleep
14. Brass In Pocket

Låtkommentaren: I januari 1980 albumdebuterade Pretenders och elva av tolv låtar på konserten var hämtade från den skivan, "Pretenders", inklusive fem singellåtar från 1979. Nya singeln (april 1980) "Talk of the town"/"Cuban slide" fanns också med plus den kommande singeln, Kinks-covers "I go to sleep".


Dagens Nyheter 11/6 1980.


Svd 11/6 1980.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.