Blogginlägg från 2011-10-19

Utmärkt rockshow med Boomtown Rats

Aftonbladet 28/1 1980.



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/1 1980.

BOOMTOWN RATS
Konserthuset, Stockholm 27 januari 1980

Boomtown Rats är de sanna pionjärerna bland dagens rockgrupper. Söndagskvällens konsert i Stockholm med den irländska gruppen var bland det bästa jag har sett med någon av de nya grupper som har kommit fram under de senaste åren. De infriade allas förhoppningar genom att göra en utmärkt rockshow.
   Redan när de gjorde sin första skiva 1977 visade de sig ha kvalitéer långt utanför punkavdelningen där de flesta då placerade gruppen. Sedan har utvecklingen gått snabbt och de tillhör nu en av världens mest intressanta grupper alla kategorier.
   Någon har kallat dem 80-talets Stones och där någonstans ligger faktiskt sanningen. Sångaren Bob Geldof var tydligt påverkad av Mick Jagger i rörelsemönstret. Dessutom hade han på scen en stor, gapig och fräck käft som en ung Jagger.
   Även gruppens låtar hade ibland samma dragningskraft som Stones många klassiker. Topparna på deras tre skivor räckte gott och väl till att göra deras show till en lysande rockkonsert.
   Det var en märklig scendekor gruppen höll sig med. På scenens bakre del stod en enorm strålkonstruktion som närmast kan jämföras med en byggnadsställning med strålkastare och neonljus. Som gjorde alla ditresta punkare lite förvirrade men musiken skingrade all mystik.
   Nu var gruppen inte bara Geldof vid mikrofonen utan också fem duktiga rockmusiker där de båda gitarristerna Gerry Cott och Gerry Roberts tillsammans med klaviaturkillen Johnny Fingers (vad ska annars en pianist heta?) märktes mest. Det blev funktionell rockmusik som håller länge.
   Några gånger tog de in saxofonisten Dave McKay för att bättra på soundet. Och just ”Joey’s on the street again” och ”Rat trap”, där McKay var med, var några av kvällens höjdpunkter.


Aftonbladet 28/1 1980.


Dagens Nyheter 28/1 1980.

/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.