Blogginlägg

Det fanns inte plats för så mycket nostalgi

Postad: 2010-10-26 12:56
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 25/10 2010.

KONSERT
Mark Olson
Jim Hanft
Hanna Maine
Clarion Hotel, Örebro 23 oktober 2010
Konsertlängd: Maine 19:35-20:03 (28 min), Hanft 20:10-20:45 (35 min) och Olson 21:00-22:02 (62 min)
Min plats. Satt vid ett bord ca 7 meter till vänster om scenen.


Det var en härlig musikalisk lördagskväll i en hotellfoajé i Örebro. Tre olika singer/songwriters som alla på ett eller annat sätt hade hjälp med att framföra sitt musikaliska budskap. Där spreds en genomgående hjärtlig och älskvärd stämning som bäst beskrevs av Jim Hanft med orden ”beyond lovely”.
   Miljön i en hotellfoajé är på många sätt både passande och opassande. En bred men kort konsertlokal där en blandning av hotellgäster, som undrar vad det är för störande musik som avbryter deras högljudda kommunicerande, och genuint initierade och intresserade musiklyssnare möts med ganska ojämna förväntningarr. Det var med andra ord ingen perfekt förutsättning för att magin skulle ligga tät.
   Men musikaliskt på scen fanns det däremot gemensamma mål när en lokal artist (Hanna Maine), en upcoming USA-sångare (Jim Hanft) och en i min värld legendarisk amerikanare (Mark Olson) avlöste varandra på den anspråkslösa scenen bredvid restaurangborden.
   Både Maine och Hanft uppträdde på den uppmärksammade Live At Heart-festivalen i september och den här konserten var en liten mindre fortsättning på det arrangemanget.
   Karlskoga-tjejen Hanna Maine inledde på ett lågmält men positivt sätt. Hannas sju låtar var arrangerade kring hennes akustiska gitarr, en bas och ett piano och hade allt vad en singer/songwriter behöver. Intressanta texter, strukturerade melodier och ett personligt framförande. Jag tänkte mycket på .Lars Winnerbäck. fast jag mer borde ha haft nya kvinnliga artister som .Melissa Horn. i huvudet.
   Ännu så länge kanske den avgörande personliga identiteten saknas men jag är övertygad om hon har en ljus framtid i branschen. Bland hennes låtar fanns det uppenbara guldkorn till melodiska pärlor och dessutom var mellansnacket så där charmigt orutinerat.
   Los Angeles-bon Jim Hanfts senaste skiva ”Wedding or funerals” hade både pop och trubadurvisa som signatur men live ensam, och tillsammans med sin duettsångerska .Samantha Yonack., blev det inte lika imponerande och personligt. Han befinner sig skyhögt över den anonyma pubtrubadurnivån men han saknade kompbandets stöd. Americana-influenserna och de popklassiska harmonierna försvann och kvar fanns bara simpel men ändå genial singer/songwriter-pop.
   Legenden Mark Olson hade i förhandspubliciteteten hamnat i skuggan av nykomlingen Jim Hanft men var givetvis kvällens huvudnamn. Han motsvarade förväntningarna men ändå inte så mycket mer.
   Jag minns med glädje hans tidigare Örebrobesök för över fyra år sedan. Total närvaro och ett spontant framträdande, stundtals kanske lite för spontant, som satt sig i minnet för alltid. Han hade då precis brutit upp från sitt äktenskap med .Victoria Williams. och det påverkade givetvis stämningen både positivt och negativt.
   Nu mår Mark Olson bättre. Han hade sin nya kärlek bredvid sig på scenen, norskan .Ingunn Ringvold. som sjöng och hjälpte till med diverse slagverk och orgel, och sångerna var huvudsakligen mer optimistiska och positiva. Men det blev också mer professionellt och per automatik lite mindre personligt.
   Mark växlade mellan sin dulcimer (cittra-liknande stränginstrument) och sina två akustiska gitarrer och Ingunn på miniorgel och diverse slaginstrument (rapporter berättar om bjällror på tårna…) och det lät både strukturerat musikaliskt, när han exempelvis ibland förstärkte sin akustiska gitarr med sin wah-wah-pedal, och sångstämmorna var perfekt anpassade till varandra.
   Repertoaren under den dryga timmen långa konserten var, utan att anklaga Mark Olson, koncentrerad på det senaste albumets låtar. Där låtar som ”Beehive”, ”Morning dove”, ”Your life beside us”, ”Little bird of freedom”, ”No time to live without her”och titellåten ”Many colored kite” blev ryggrad i konserten.
   Det fanns inte plats för så mycket nostalgi, hur gärna jag och några andra än önskade oss några .Jayhawks.-klassiker. Men vi fick i alla fall den underbara ”Blue” och två låtar från den första .Original Harmony Ridge Creekdippers.-skivan. På 62 minuter finns det inte utrymme för så mycket mer och vi måste ändå vara nöjda med att en så stpr personlighet som Mark Olson överhuvudtaget kommer till Örebro.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2010 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.