Blogginlägg från 2010-10-01
Raised On Records
Jag har ju en länklista, som du når genom att klicka i högerspalten, där det lite kortfattat tipsas om användbara sidor. Men nu tänkte jag också tipsa lite mer ingående om webbsidor, bloggar och läsvärda intressanta sajter under kategorin www.
Jag inleder med den relativt nystartade Raised On Records, som drivs av Per Magnusson från Örebro. Vi är alltså från samma stad men jag känner inte Pelle, som han vill bli kallad. Däremot sprang jag överraskande på honom för en vecka sedan på stan.
Man ser tämligen omedelbart att Pelles fascination för musik huvudsakligen ligger placerad i 50- och 60-talet. Han har under de senaste veckorna skrivit om Johnny Burnette, Downliners Sect, Buddy Holly & the Crickets, en rockabilly-samling och den obskyra amerikanska gruppen Riley.
Med mycket säker hand och ett djupt kunnande vägleder Pelle oss in bland återutgivningar, magnifika samlingsskivor och tangerar ibland både pubrock och 70-tal. Eller med hans egna ord: ”Rock ´n´ Roll, Rockabilly, Pop, Psykedelia, Pubrock samt närstående släktingar som Rhythm & Blues, Soul, Doo Wop, Country, Swamp Pop...”
Pelles texter lockar och väcker nyfikenhet. Länge hade skivan med Riley, ”Grandma’s roadhouse”, legat inplastad och orörd i den numera lilla högen av olyssnade skivor tills jag läste Pers text, beskrivningen av musiken och hans förklaring till den återutgivna lilla pärlan. Jag blev tvingad att lyssna.
Per var under några år skribent på Rootsy.nu, recenserade skivor, men har aldrig skrivit professionellt i övrigt. Märkligt med tanke på med vilken beskrivande skicklighet han recenserar. Detaljerat, initierat, underhållande och oerhört kunnigt med snygga skivomslag och gamla arkivbilder som illustrationer, se ovan. När jag läser Pelles texter går tankarna faktiskt till Lennart Persson.
Han slutade att skriva för Rootsy i vintras men äldre texter verkar dyka upp på hans blogg. Annars är Pelle mest ”känd” som sidekick till L-P Anderson, musikern, musikjournalisten, historikern och mästaren på att plocka ihop intressanta samlingsskivor åt bland annat det tyska skivbolaget Bear Family. Pelle berättar:
”L-P och jag har känt varandra sedan ca 1985, då jag träffade honom på tåget där jag arbetade. Enbart 16-17 år gammal var han då den förste jag träffat som, likt mig själv, var ägare till allt Gene Vincent spelade in. Jag blev naturligtvis överlycklig att träffa någon som var lika besatt av Vincent som jag själv var/är.”
Pelle och L-P genomförde för några år sedan ett projekt som har givit eko över hela världen: Jim Ford.
”Under lång tid pratade vi om att leta reda på Jim Ford, men det som verkligen fick igång oss var Barney Hoskyns trevliga, men bristfälliga artikel om Ford i tidskriften Oxford American, sommaren 2005. Hoskyns tog fasta på och gjorde en story av att Ford varit försvunnen sedan 1985 istället för att leta upp karln. Vi hittade honom i Fort Bragg på amerikanska västkusten, åkte över och tillbringade tre dagar med honom. Han var rätt svår som person, men imponerad över hur mycket vi visste om hans musik. Vi hade med oss fem fullmatade cd:n med det han gav ut själv och andras inspelningar av hans kompositioner. När vi spelade "Ju ju Man" i Dave Edmunds version gick han igång ordentligt, sjöng med och sa att det var precis så han ville att den skulle låta.”
Första resultatet av deras möte med Ford var den uppmärksammade återutgivningen av ”Harlan County”, Fords kultförklarade skiva från 1969, med extralåtar och allt. Sedan kom ”Point of no return”, en spännande skiva med arkivmaterial, och ytterligare två arkivutgivningar med Ford, ”The unissued Capitol album” och ”Big mouth USA”, som följd av det unika mötet Ford/Anderson/Magnusson.
/ Håkan
<< | Oktober 2010 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: