Blogginlägg

Solomon Burke (1940-2010)

Den bokstavligen gigantiske soulartisten Solomon Burke blev min ”egendom” sent i livet. Visst hörde jag tidigt, förmodligen 1964, hans låt ”Everybody needs somebody to love” (låten han skrev tillsammans med Bert Berns och Jerry Wexler) i Rolling Stones version men tänkte mer på Mick Jagger än Burke då. Precis samma sak med ”If you need me” något tidigare som blev något av Stones-låt i mina öron.
   Men Burke blev aldrig någon Otis Redding eller Wilson Pickett. Han ägnade mer tid åt gospel och skrev sällan sina egna låtar. Och för mig var Burke enbart en aktad soulröst fram till 2002 och albumet ”Don’t give up on me”. Då vände hela min uppfattning om Solomon Burke och mycket tack vare Joe Henrys alldeles sagolikt sparsmakade produktion. Och alla dessa specialskrivna låtar av Elvis Costello, Bob Dylan, Nick Lowe och Dan Penns titellåt som Burkes röst levererade med all sin dignitet.
   Skivan kom sommaren 2002 och i september skulle han komma till Sverige vilket fick min käre kamrat Joakim Johansson att planera en resa, en recension av konserten och en 50-årspresent till mig. Nu blev inte konserten på Catalin i Uppsala i september 2002 lika magisk som jag i mina förväntningar hade byggt upp. Alldeles för mycket gospel, alldeles för stora uppblåsta mellansnack och, framförallt, alldeles för få låtar från det senaste mästerverket till album. Här är Joakims recension.
   Burke fortsatte göra intressanta album under 2000-talet utan att närma sig kvalitén på ”Don’t give up on me” som jag det året utnämnde till den näst bästa utländska skivan. ”Make do with what you got” (2005) hade en något fetare soulproduktion av Don Was, countrystuket på ”Nashville” (2006) i Buddy Millers produktion var sensationellt bra och på ”Like rain” (2008) glänste Solomon Burke ännu en gång.
   Solomon Burke dog av naturliga orsaker i söndags 10 oktober 2010.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.