Blogginlägg

Rock & roll med stora bokstäver

                                                 Foto: Tommy Sundström

KONSERT
Tyla Gang
Akkurat, Stockholm 10 oktober 2010
Konsertlängd: 20:08-20:44 och 21:03-21:57 (90 minuter)
Min plats: ca 8 meter rakt framför scenen (1:a set), två meter från scenen (2:a set)

Verkligheten är inte alltid som vi tror att den en gång var. Dåligt minne, svårartad nostalgikänsla och alldeles för gamla upplevelser från en annan tid ger ofta en förvrängd bild av sanningen. Därför närmade jag mig konserten med Sean Tyla och hans gamla gäng på allra största försiktighet. Det var ju trots allt 33 år sedan de gjorde sin bästa och mest uppmärksammade skiva tillsammans. Med den utgångspunkten slutade allt väldigt lyckligt i söndagskväll på ett sedvanligt välfyllt Akkurat på Hornsgatan i Stockholm.
   För att öka på de skeptiska förväntningarna hade jag inofficiella rapporter från premiärkonserten på Sverigeturnén, som berättade att bandet var otajt och i högsta grad orepeterat, ringande i mina öron. Den rapporteringen var säkert korrekt när den skedde men nu, en halvannan vecka senare, kan jag i min tur rapportera om ett synnerligen spelskickligt band, ett homogent sound och en intressant repertoar.
   Det är alltså originalsättningen av Tyla Gang som gör en högst överraskande turné i Sverige denna höst. Tyla plus gitarristen och kanadensaren Bruce Irvine, basisten Brian Turrington och trummisen Mike Desmarais. Det är i sanningens namn hög dignitet på den kvartetten som stod bakom Tyla Gangs ”Yachtless”.
   Den skivans innehåll var också i centrum på söndagskvällens konsert. Sean Tyla frågade spontant hur många det var i publiken som ägde skivan och det var åtskilliga händer i luften. Den tunga delen av konsertrepertoaren var hämtad från just den skivan och det visade sig till slut att samtliga tio låtar från ”Yachtless” framfördes.
   Det kanske inte var som att stå mitt i stormen under konserten med Tyla Gang men det var på både långt och kort håll en underhållande upplevelse att se och höra bandet live. Det tuffa gitarrbaserade soundet dominerade, Bruce Irvine har verkligen känslan kvar i sin ofta slideförstärkta gitarr, och Sean Tylas mäktiga stämma är nästan starkare nu än under det hest raspiga 70-80-talet.
   ”The young lords”, ”Hurricane” och ”Dust on the needle” var väntade höjdpunkter som stod emot de höga kraven medan mindre kända låtar som ”Flashing in the subway” (från ”Moonproof”-albumet”) och den nya ännu ej utgivna ”Moonlight ambulance” visade att kreativiteten finns kvar.
   Även några ballader, ”New York sun” och ”Don’t turn you radio on” (med allsång!) och det poppiga och luftiga soundet på ”It’s gonna rain” var sköna pauser i den rockiga attacken.
   Men Sean är en dålig marknadsförare av sin självbiografibok ”Jumpin’ in the fire” som just har publicerats: ”Boken är lika dålig som mitt gitarrspel”, meddelade han lite ironiskt. Men han var positiv till Sverige och när han berättade att han just nu håller på och spelar in en ny skiva med bandet här: ”Sweden is the best place for rock & roll”.
   Och rock & roll med stora bokstäver var kvällens tema. Inte minst på slutet när han bland de oplanerade extralåtarna la till Rufus Thomas klassiker ”Walking the dog” och en het energisk ”Styrofoam”.
   Söndagskvällen blev nästan lika historisk som dess datum: 10/10/10.

Låtarna:
Don’t shift gear
The young lords
Moonlight ambulance
Speedball morning
New York sun
Cannons of the boogie night
Lost angels
It’s gonna rain
That’s rock & roll

Paus

Suicide jockey
Dust on the needle
Flashing in the subway
Fireball
Don’t turn your radio on
Hurricane
Whizz kids
Breed

Extralåt
Walking the dog

Extra extralåt
Styrofoam

/ Håkan

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f�...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Björn Stein 1/05: Instämmer helt med dig, hjärtat klarar knappt av att lyssna. Värdigt, tänker...

Håkan Gustafsson 29/04: Väldigt bra konsert! Jag inser alltid hur viktig Jalle Lorensson är för sound...

Björn 20/04: Hej Håkan! Håller med dig, bra låtar och Eldkvarn brinner. Men mixning, vad h...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.