Blogginlägg

ABBA - utan överraskningar

Expressen 21/10 1979.

Våren 1979 släppte ABBA albumet "Voulez vous" och ägnade hösten åt turnerande i Nordamerika och Europa. Först USA, två konserter i Sverige (Göteborg dagen innan Stockholm) och sedan Storbritannien. Singeln "Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)" släpptes några veckor innan Sverigekonserterna, hämtad från kommande samlingsskivan "Greatest Hits Vol. 2".

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/10 1979.

ABBA
Isstadion, Stockholm 20 oktober 1979

När ABBA kom hem (Stockholm i lördags) möttes de av en storpublik såväl i omfattning som samhällsklass. På Hovet fanns elvatusen ABBA-fans plus kungligheter vid ringside.
   Det var fem år sedan ABBA stod på scen i Stockholm och visst låg det förväntan och spänning i luften. I de långa ringlande köerna utanför och på de fullpackade läktarna.
   Och ABBA motsvarade de allra flestas förväntningar med sin tvåtimmarskonsert. Som de fyllde med nästan enbart hits, lättidentifierade och klappvänliga.
   Att Sverige är stolt över ABBA betyder inte att allt de gör ska passera okritiskt. Efter den direkt svaga inledningen (ljudmässigt och musikaliskt) blev det bättre efterhand men någon av årets stora musikhändelser blev det aldrig. Därtill var deras scenshow alldeles för glättig och maskinell.
   De har helt andra motiv än sina världsartistkollegor när de ställer sig på scen. Här gällde det först och främst att tillfredsställa sin egen publik som redan har deras skivor och därför inte kräver något annat än att de ska stå där som representanter för välfärdslandet och framföra sina hits på löpande band.
   I det lägret gick de naturligtvis hem (vem trodde något annat?) och det var ovationer och klappklapp efter nästan varje låt. För oss andra som har svårt att se dem som något annat än världens bästa skivgrupp var det mer tveksamt. Att de anlitat landets bästa kompmusiker och kostat på dekor och scenklädsel räcker inte för att göra dem till en lika överlägsen konsertgrupp.
   Hovets stora avstånd gjorde inte gruppen rättvisa men soundet var hela tiden så planerat och uträknat att jag misstänkte playback vid flera tillfällen, till exempel ”Take a chance on me”. Det var de udda och överraskande detaljer jag saknade. Dock fanns det några ögonblick jag minns lite tydligare.
   Mats Ronanders munspel i Tomas Ledins hyggliga sololåt, Agnetha Fältskog med en egen låt ensam vid pianot och Lasse Wellanders förlängda gitarrsolo i slutet på ”Eagle”.
   Det må vara barnår i år men det borde kunna uppmärksammas på ett bättre sätt än med barnkören på ”I have a dream”.
   Kritiken är inte mot ABBA:s musik utan deras tveksamma intryck på scen. Björn Ulvaeus och Benny Andersson skriver kanske världens bästa poplåtar och som arrangörer är de inte långt efter men låt det begränsas till skivor och de kommer att vara framgångsrika många år till. Men när jag såg små glada barn klappa händerna, le och peka mot scenen började den kritiken svaja lite…

Benny Andersson, keyboards och sång
Björn Ulvaeus, gitarrer och sång
Agnetha Fältskog, sång och piano
Anni-Frid Lyngstad, sång

Lasse Wellander, gitarr
Mats Ronander, gitarr, munspel och sång
Rutger Gunnarsson, bas
Ola Brunkert, trummor
Anders Eljas, keyboards
Åke Sundqvist, percussion
Tomas Ledin, sång
Birgitta Wollgård, sång
Liza Öhman, sång

Trolig setlist:
1 Gammal Fäbodspalm
2 Voulez Vous
3 If It Wasn't For The Nights
4 As Good As New
5 Knowing Me Knowing you
6 Rock Me
7 Not Bad At All (Tomas Ledin)
8 Chiquitita
9 Money, Money Money
10 I Have A Dream
11 Gimme Gimme Gimme
12 S.O.S.
13 Fernando
14 The Name Of The Game
15 Eagle
16 Thank You For The Music
17 Why Did It Have To Be Me?
18 Intermezzo No1
19 I'm Still Alive (Agnetha Fältskog)
20 Take a Chance On Me
21 Summer Night City
22 Does Your Mother Know
23 Hole In your Soul

Extralåtar:
24 The Way Old Friends Do
25 Dancing Queen
26 Waterloo


Dagens Nyheter 21/10 1979.


Svd 21/10 1979.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.