Blogginlägg

Covers: Elvis Costello

ELVIS COSTELLO: Almost blue (F-Beat, 1981)

”Almost blue” med Elvis Costello är en av pop- och rockhistoriens mest kända coverskivor. Av många olika skäl. Dels var det uppseendeväckande att en 26-årig engelsman som ansågs tillhöra nya vågen-generationen gav sig av till Nashville för att spela in en countryskiva och dels var det vid den här tiden väldigt överraskande att plötsligt spela in covers när personligt originalmaterial var det som gällde.
   Det är den här skivan, och ingen annan, som är upphovet /skälet/anledningen till min kategori ”coverskivor”. Faktiskt. Det beror på saligen saknade Lennart Persson och en oförglömlig artikel i Expressen någon gång hösten 1981 där han på sitt sedvanligt detaljrika och målande sätt hade sökt information om varje låts historia, bakgrund och originalinspelning. Ungefär på det sätt som jag nu gör i min egen serie på min egen sida. Fast Perssons jobb var ju så mycket mer ambitiöst. Då fanns inte internet och ett obegränsat informationsflöde till hjälp… Se därför hela mina coverskivor-kategori som en stor hyllning till Lennart P!
   Min sida är inte bara en historisk återblick på allt det goda, det vi bäst minns med glädje och positiva tankar. Här finns också plats för rannsakningar och erkännanden.
   När ”Almost blue” släpptes hade jag tagit några års time out från det regelbundna skrivandet i Nerikes Allehanda. Och just den här hösten 1981 medverkade jag varje vecka i ett lokalt radioprogram, Fredags-Godis, på Radio Örebro där jag recenserade nya skivor. Mest singlar men ibland tog jag upp ett hela album. Jodå, mycket riktigt. ”Almost blue” fanns med där och jag var just då inte så nöjd med skivan. Efter låten ”I’m you toy” sa jag bland annat:
   ”Personligen hade jag väntat mig en djärvare skiva från Costello, en country-LP där tyngdpunkten ändå legat på hans distinkta sätt att skriva låtar och personliga sätt att framföra dom. Istället smälter han in i de väldigt traditionellt arrangerade låtarna. Och förlorar därmed mycket av sin personlighet.”

Det här är naturligtvis ingenting som jag till fullo står för idag. Då uppfattade jag nog Costellos grepp om countrymusiken som enbart ett billigt knep att ta upp en massa gammalt material och spela in dessa igen. Jag såg och hörde inte alls kulturengagemanget i Costellos ”angrepp” på oss poprockare. Jag visste helt enkelt inte då att Costello var en djup beundrare av Gram Parsons, Hank Williams och George Jones.
   Det intressanta i sammanhanget är att även Lennart P tvivlat på intentionerna att spela in ett helt countryalbum. Så här skrev Lennart i Sonic vid ett annat senare tillfälle:
   ”Jag hade en gång jobbat hårt för att gilla Nashvillefiaskot »Almost Blue«”.
   Nåväl, det musikaliska resultatet av ”Almost blue”-inspelningarna kanske inte tillhör Elvis Costellos höjdpunkter i karriären men som ett intresseväckande coveralbum är skivan oändligt viktig. Som en inblick i countryvärlden är den dessutom helt oersättlig. När han med mycket kunskap och egna erfarenheter plockat fram countrymaterial med stor kunskap.
   Och vi kan så här långt efteråt konstatera att Costellos röst passar countrysoundet perfekt men fortfarande tycker jag nog de traditionella arrangemangen, ofta med steelguitar och piano i huvudrollen, är just lite för traditionella för att kallas originella. Det är på sina håll också snällt, vackert och även lite smörigt. När det inte rockar hårt som i rockabilly-osande ”Why don’t you love me (like you used to do)".
   Samma månad som Costellos album släpptes, november 1981, gick han in i studion och spelade in en ny egen låt med titeln ”Almost blue” som sedan hamnade på ”Imperial bedroom”-albumet vars titellåt saknades på den skivan men kom som bonuslåt på 12”-versionen av singeln ”Man out of time”…

Låtarna:
1. Why Don’t You Love Me (Like You Used To Do)? (Hank Williams) 1:35
1950. Singel (med enbart den första delen av titeln) med låtskrivaren.
2. Sweet Dreams (Don Gibson) 2:56
1956. Först inspelad med låtskrivaren men inte utgiven. Samma år en hit med Faron Young.
3. Success (Johnny Mullins) 2:38
1962. Singel med Loretta Lynn.
4. I’m Your Toy (Chris Ethridge/Gram Parsons) 3:20
1969. Under titeln ”Hot Burrito #1 (I’m Your Toy)” fanns den med på Flying Burrito Brothers album ”The gilded palace of sin”.
5. Tonight The Bottle Let Me Down (Merle Haggard) 2:06
1966. Singel med titeln ”The bottle let me down” med låtskrivaren.
6. Brown To Blue (George Jones/Victoria Franks/Johnny Mathis) 2:37
1965. Med George Jones på albumet ”Trouble in mind”.
7. Good Year For The Roses (Jerry Chesnut) 3:06
1970. Singel med George Jones under hela titeln ”A good year for the roses”.
8. Sittin’ And Thinkin’ (Charlie Rich) 3:00
1962. Singel med låtskrivaren.
9. Colour Of The Blues (Lawton Williams/George Jones) 2:18
1958. Singel med George Jones men hette då på amerikanskt vis ”Color of the blues”.
10. Too Far Gone (Billy Sherrill) 3:24
1969. Singelhit med Tammy Wynette.
11. Honey Hush (Lou Willie Turner) 2:11
1953. Hitsingel med Big Joe Turner som också skrivit låten men lät sin fru få alla inkomster.
12. How Much I Lied (Gram Parsons/Pam Rifkin) 2:48
1973. Costello har slarvat med titeln ty i original hette den ”How much I’ve lied” och fanns med på Parsons första soloalbum ”GP”. Egentligen är det David Rivkin (så stavas det!) som skrivit låten med Parsons men det blev helt felstavat 1973 och Costello behöll den felaktiga detaljen.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.