Blogginlägg
A Camp nådde inte över det poppigt medelmåttiga
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/8 2009.
KONSERT
A Camp
Putte i Parken, Karlskoga 30 juli 2009
Konsertlängd: 21.30-22:27 (57 minuter)
Min plats: 20 meter snett till höger.
Jag vet så väl att skivproduktion och scenframträdanden aldrig går att jämföra. Ändå stod jag inledningsvis och saknade det där perfekta ljudet, de sällsynt vackert utmejslade melodierna och Nina Perssons glasklara stämma när A Camp försökte fylla upp den stora scenen på Putte i Parken på torsdagskvällen.
På scen rådde det givetvis helt andra förutsättningar än i den inspelningsstudio som gjort A Camps skiva ”Colonia” till en av årets bästa popplattor. Inför en huttrande publik under hotfulla svarta moln och en bitande vind i en otacksam sommarnatt som var råkall och fuktig blev det näst intill omöjligt att sprida värme och energi med hjälp av några smarta poplåtar.
Då blev det plötsligt uppenbart att A Camp saknar de där sammansvetsande åren på turné och ur livesynpunkt nu befinner sig på en typ av debutturné. Där Nina Perssons rutinerade närvaro och gitarristen Niclas Frisks alltid inspirerande energi dalade ner på en rent mänsklig nivå.
De yttre förutsättningarna var alltså inte de bästa, bandet fick jobba hårt för att få publiken på sin sida, och den på pappret tämligen starka repertoaren framstod ändå som ett tunt urval från gruppens båda skivor. Tretton snabbt framförda låtar uppfattade jag bara som en liten anspråkslös munsbit.
Hela listan på låtar var ändå styrkebeviset som räddade kvällen. Från den klassiska inledningen, med första låten från senaste skivan, ”The crowning” till finallåten ”Stronger than Jesus” var det en fin slalomfärd mellan två av 2000-talets bästa svenska popskivor. Ytterligare några pärlor från senaste skivan hade höjt temperaturen på en konsert som låtmässigt helt saknade överraskningar.
På mindre än en timme promenerade konserten på utan att bli riktigt medryckande men det var inte heller någon utpräglat sömnig tillställning. Med lite mer attackerande material hade energin höjts över det poppigt medelmåttiga.
Nina Persson: keyboards, munspel och sång
Niclas Frisk: gitarr och sång
Nathan Larson: bas, keyboards och sång
Johan Håkansson: trummor
Emm Gryner: keyboards och sång
Låtarna:
The crowning
Love has left the room
Frequent flyer
Angel of sadness
Walking the cow
My America
Golden teeth and silver medals
I signed the line
Algebra
I can buy you
Chinatown
Stronger than Jesus
Extralåt:
Song for the leftovers
/ Håkan
Pugh bjöd på rak rock
Jul månads bästa skiva
<< | Augusti 2009 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...
Silja 13/02: Kul!...
Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...
Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...
Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...
Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...
Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...
Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...
Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...


Kommentarer till blogginlägget: