Blogginlägg
Pugh bjöd på rak rock
1977 VAR PUGHS SENASTE SKIVA ”Bama lama”, inspelad i USA, men här gav han sig ut på turné, med namnet "Bättre scen än aldrig", med delar av gamla Rainrock. Mats Ronander ersatte Pughs bror Ingemar, som hade gått vidare till Jerry Williams Roadwork, på gitarr. Det var Mats första jobb som ensam gitarrist utan att jag ens nämnde hans namn i recensionen. Skamligt!
Förbandet Pathfinder var ett lokalt hårdrockband med medlemmarna Lars Eriksson, bas/sång, Stefan Eriksson, trummor, Henrik Lindberg, orgel, Mats Ångman, gitarr/sång.
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/12 1977.
PUGH & RAINROCK
PATHFINDER
Konserthuset, Örebro 8 december 1977
Pugh Rogefeldt har återigen dammat av gamla Rainrock och har brett ut sig på en månadslång turné genom Sverige. Örebro stod på tur i torsdags. I ett oväntat glest besatt Konserthus genomförde Pugh och hans kompisar en timslång konsert.
Pughs ambitiösa idéer genom åren har inte alltid slagit så väl ut kommersiellt. Nu har han dock sparsamt gått tillbaka till det lilla formatet med Rainrock. Anspråkslös och rak rockmusik som synnerligen roade i all sin enkelhet.
Och han såg ut att trivas. Det lilla formatet gav honom större frihet. Hans gitarrspel blev mer framträdande men de vokala utsvävningarna försvann nästan sedan tekniken lagt ut ett förargligt krokben. Stötar från mikrofonen gjorde att sången delvis dränktes.
Torsdagskvällens rockshow var väsensskild från det mäktiga ”Ett steg till”-paketet för tre år sedan. Låtarna var nu kortare och scenregin var inskränkt till en programmerad låtföljd.
Repertoaren var okomplicerad och de fåtal nyskrivna låtarna var väl framhävda. Jag fick en känsla av att den här turnén är konstruerad för att Pugh-intresset inte ska svalna inför nästa stora offensiv fram i vår då planer på ett fortsatt samarbete med Marie Bergman finns.
Det starkt begränsade och nedskurna programmet på en timme var i snålaste laget för en artist av Pughs kaliber. Han har bra material för minst det dubbla. Jag är övertygad om att det hade både han och vi orkat med.
Örebro-gruppen Pathfinder inledde med en trekvart uppskruvad hårdrock. En lovande grupp som spelade efter resurserna. Volym och tempo fanns men låtarna var för långa och ensidigt elektrifierade. Däremot fanns det duktigt folk bakom instrumenten och den gamla hederliga orgeln var tacksamt tillbaka.
PUGH & RAINROCK
Pugh Rogefeldt, gitarr, munspel och sång
Mats Ronander, gitarr, munspel och sång
Bosse Frölander, trummor
Roger Pettersson, bas
/ Håkan
Tullamore Brothers på Slottsfesten
A Camp nådde inte över det poppigt medelmåttiga
<< | Juli 2009 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget:
Var inte "Bamalama" en besvikelse när den kom? med tanke på föregångarna. Kanske minns jag fel, har inte lyssnat på den sen den kom ut i princip.
Fram tills dess hade Pugh inte gjort många fel, inte i min bok i alla fall.
Stämmer der att "Ett steg till" var den första svenska dubbeln? Hur som helst är den riktigt bra.
Vill också tillägga att din blogg är mycket bra! Läser den med stort nöje!
C.Svar:
Tack, tack.
Har inte heller lyssnat på "Bamalama" på länge men jag kan ju gissa att inspelningar i USA med amerikanska studiomusiker har svårt att mäta sig med många av de svenska klassiska inspelningarna.