Blogginlägg från 2016-12-06

Anders Henkan Henriksson (1945-2016)

I KONKURRENS MED ANDERS BURMAN var ANDERS HENKAN HENRIKSSON Sveriges störste skivproducent under 60-och 70-talet. Det Henkan betydde för svensk pops utveckling när det gäller sound och produktion kan väl inte med ord beskrivas. Det var främst som producent till Shanes och Tages han blev känd. Han samarbetade sedan med mängder av artister och grupper. Kommersiellt är nog Henkan mest känd för sitt långa samarbete med Magnus Uggla.
   Med sin utbildning i klassisk musik, vid musikkonservatoriet i Heidelberg, fick Henkan jobb pÃ¥ skivbolaget EMI:s klassiska avdelning men hamnade snart i popsvängen. Var under tidigt 60-tal med i grupperna Marianne & the Boys och en tidig upplaga av Mascots som han senare kom att producera.
   Det var som skivproducent, och inte som musiker och gruppmedlem, han skulle fÃ¥ sitt goda rykte inom svensk popmusik. Ungefär samtidigt hamnade Henkan i rampljuset som producent Ã¥t framgÃ¥ngsrika Mascots, Shanes och framförallt Tages. FrÃ¥n augusti 1965 och singeln "The one for you" var Tages/Henkan ett oskiljaktigt team med mÃ¥nga succéer pÃ¥ sitt samvete. Singlar som "Miss Mac Baren" och "Every raindrop means a lot" bar Henkans spännande signum.
   Han agerade bÃ¥de tekniker, musiker, sÃ¥ngare, lÃ¥tskrivare och producent pÃ¥ skivorna. En roll han ocksÃ¥ hade pÃ¥ andra mer eller mindre framgÃ¥ngsrika skivor med Red Squares, Tom & Mick & Maniacs och Hounds.
   Som lÃ¥tskrivare samarbetade Henkan ofta med Thorstein Bergman och skrev lÃ¥tar under pseudonymerna F Akon-F Thokon, ofta singel-b-sidor till bland annat Tages, Mascots och Shanes. När Henkan skrev lÃ¥tar med Bengt Palmers, som pÃ¥ Tages fina album "Studio" (1967), blev pseudonymkombinationen F Akon-F Zome.
   Med stor hjälp av Henkan utvecklades Tages ocksÃ¥ till en kultförklarad albumgrupp med skivor som "Extra extra", "Contrast" och "Studio". Ryktet om Henkans kunnande och kreativitet nÃ¥dde ocksÃ¥ England och George Martin som 1969 rekryterade honom till Abbey Road-gänget av tekniker och producenter. Fram till 1972 fick han bland annat producera gruppen Quatermass och vara tekniker pÃ¥ skivor med King Crimson ("Islands") och Kinks ("Arthur"). Plus mÃ¥nga hitproduktioner för lÃ¥tskrivarparet Roger Cook/Roger Greenaway.
   Samtidigt fortsatte han producera skivor i Sverige med artister som Björn Skifs, Janne Lucas Persson och Peter Lundblad. Och enligt Anders F Rönnblom hjälpte Henkan till pÃ¥ hans första skivor. Anders F skrev igÃ¥r pÃ¥ facebook:
   Mycket sorgligt att höra att producenten och musikern Anders Henkan Henriksson har avlidit i en Ã¥lder av 71 Ã¥r. Jag jobbade med Henkan redan 1965 dÃ¥ han producerade gruppen Anders & Nickos singel "Down By The Seaside". 1971 var det Henkan som hjälpte mig att fÃ¥ skivkontrakt för min första LP, "Din Barndom Skall Aldrig Dö". Han spelade även piano och bidrog med ett flertal förnämliga arrangemangsidéer till bÃ¥de debut-LP:n och efterföljaren "Ramlösa Kvarn". Vila i frid Henkan.
   Jag plockade pÃ¥ mÃ¥fÃ¥ fram tvÃ¥ skivor som bär Henkans särdrag. Dels "Life" (1970) av den svenska trion med samma namn. Musik som musikaliskt kanske tillhör genren engelsk progg men har ocksÃ¥ mÃ¥nga gemensamma drag med samtida skivor som Pugh Rogefeldts debut och Novembers första album. Rock pÃ¥ svenska.
   Den stora studiogruppen Baltik var Henkans skapelse med musikerkompisar frÃ¥n bÃ¥de Sverige och England och olika sÃ¥ngare pÃ¥ lÃ¥tarna som han här samlade under ett namn och det resulterade i albumet "Baltik" (1973). I samband med Peter Lundblads död för knappt ett Ã¥r sedan fick jag senast Ã¥tervända till albumet - och nu igen.
   Under 70-talet producerade han album med artister som Björn J:son Lindh, Bernt Staf, Scafell Pike, Paul Paljett och Py Bäckman. Men det är naturligtvis samarbetet under alla Ã¥r frÃ¥n 1975 med Magnus Uggla som är Henkans mest kända insats i svensk pophistoria. Först som producent och sedan som lÃ¥tskrivare tillsammans med Uggla till hans texter. Alla stora Uggla-hits har skrivits av Uggla/Henriksson.
   Under 80-talet fanns det mycket dansbandsrelaterad musik pÃ¥ hans samvete men hans namn figurerar ocksÃ¥ pÃ¥ mer legendomspunna skivor som Reeperbahns album "Venuspassagen" som han mixade och sedan producerade han Dan Sundqvist & Prins Valiants album 1983.
   Nyheten om Anders Henkan Henrikssons död blev offentligt igÃ¥r mÃ¥ndag 5 december 2016.

/ HÃ¥kan

Nick Lowe i en annorlunda omgivning

Foto: Tommy Sundström

Bilder: Sirkka Härmä


NICK LOWE and LOS STRAITJACKETS
Nalen, Stockholm 4 december 2016
Konsertlängd: 20:15-21:55 (100 min)
Min plats: ca 25 m från scenen till vänster om mixerbordet.

Det unika samarbetet mellan den engelske prydlige låtskrivaren och sångaren Nick Lowe och det amerikanska instrumentalbandet Los Straitjackets från Nashville kan visuellt framkalla ett visst tvivel och många frågetecken. Att Nashville-kvartetten dessutom uppträder i mexikanska brottarmasker(!) gjorde konsertförutsättningen än mer märklig och förvirrande. Men med facit i hand efter en timme och 40 minuter kunde jag konstatera att jag fick uppleva den fartigaste och mest händelserika konserten med Lowe sedan 80-talet.
   PÃ¥ Nalen i Stockholm har jag sett och hört Nick Lowe mÃ¥nga gÃ¥nger I olika skepnader: solo vid flera tillfällen, duo med Geraint Watkins och tillsammans med ett ganska lÃ¥gmält smÃ¥jazzigt band. Nu bjöds jag pÃ¥ ytterligare en dimension med det här visuellt spektakulära bandet som enligt förhandsrapporter spelar en typ av surfmusik, namn som Duane Eddy och The Ventures nämns som förebilder, som stundtals svängde som ett Fleshtones eller NRBQ eller ska vi dra till med den närliggande Rockpile-jämförelsen.
   Berättelsen bakom det här till synes udda samarbetet förklarar mycket: Nick och bandet har det amerikanska skivbolaget Yep Roc gemensamt och träffades första gÃ¥ngen pÃ¥ ett skivbolagsjubileum (15 Ã¥r) 2012. Lowe gav ut sin julskiva "‘Quality Street: A Seasonal Selection for All The Family" hösten 2013 och Straitjackets hade i sin historia tvÃ¥ julskivor pÃ¥ sitt samvete och det blev plötsligt naturligt att slÃ¥ ihop pÃ¥sarna för en turné i USA 2014, lagom till jul naturligtvis. En konsert spelades in och gavs ut 2015, "The Quality Holiday Revue Live", och ytterligare en turné organiserades. Ã…terigen i USA.
   I Ã¥r har sällskapet flyttat turnerandet till Europa och gör en ganska kort sväng pÃ¥ tio spelningar. Först ett Belgien-gig i lördags, sedan tre spelningar i Sverige följt av fem konserter i Spanien och som avslutning bara ett framträdande i London.
   Den stÃ¥tliga scenen pÃ¥ Nalen i Stockholm är uppenbar hemmaplan för Nick Lowe och lokalen vibrerade av förväntan när han äntrade scenen, förklarade sin kärlek till Stockholmspubliken och var nöjd med "engelsktalande" människor framför sig. Stor respons och snacka om att redan frÃ¥n start ha publiken i sin hand.
   Han inledde seansen ensam pÃ¥ scen med "People change" och berättade innan "A Dollar Short of Happy" den uppseendeväckande nyheten för mig att det faktiskt är Ry Cooder som har skrivit texten (och Nick melodin). Sedan kom det maskbeprydda bandet in pÃ¥ scenen och konserten ändrade karaktär till nÃ¥got mycket svängigare och mer elektriskt med de bÃ¥da gitarristerna Eddie Angel och Greg Townson och deras karaktäristiska twang pÃ¥ sina strängar som genomgÃ¥ende sound.
   En blandning av traditionella jullÃ¥tar, där "Let it snow" inte spelats in tidigare av Nick, och egna bÃ¥de rockiga ("Ragin' eyes" var ett ess!) och lugna stillsamma Nick Lowe-pärlor som "You inspire me" följde. I sedvanlig ordning hade han ocksÃ¥ hittat en gammal bortglömd 60-talshit, "Not too long ago", som märkbart höjde stämningen i lokalen.
   Nick lämnade sedan över scenen helt till Los Straitjackets och fem instrumentala lÃ¥tar när mina noteringar i lÃ¥tlistan nedan blev lite gissningar. "Sleigh ride" höll sig inom kvällens tema och ganska catchy "Linus & Lucy" kände jag igen frÃ¥n liveskivan.
   Bandet inledde ocksÃ¥ "(I Love the Sound of) Breaking Glass" som en instrumentallÃ¥t i Bo Diddley-influerad takt innan Nick Ã¥tervände till scenen och sjöng sista textraden. Tillsammans med bandet ökade Nick pÃ¥ hitpotentialen med självklara och närmast obligatoriska "Cruel to be kind" och "I Knew the Bride (When She Used to Rock 'n' Roll)". Men det pendlade upp och ned i tempo och mellan de slagkraftiga lÃ¥tarna klämde han in den ytterst känsliga balladen "Rome Wasn't Built in a Day" och bandet förvandlades just dÃ¥ till ett känsligt och ypperligt lÃ¥gmält kompband.
   Mot slutet av konserten höjdes givetvis intensiteten och under "I knew the bride" och "I wish it could be Christmas every day" stod till och med ljudmixaren Neil Brockbank, som ocksÃ¥ agerat som Nicks skivproducent under mÃ¥nga Ã¥r, och gungade med bakom mixerbordet.
   Ã„ven under the lÃ¥nga extralÃ¥tspartiet inledde Los Straitjackets med nÃ¥gra instrumentala lÃ¥tar som jag hade svÃ¥rt att identifiera. Men jag tyckte nog att första lÃ¥ten ekade "Rollers show", lÃ¥ten som var Nick Lowes första soloförsök i mitten pÃ¥ 70-talet under pseudonymen Tartan Horde.
   Med Nick vid rodret fick konserten en förnämlig avslutning. Först underbara versioner av "When I write the book" och en lite lÃ¥ngsammare "(What's So Funny 'bout) Peace, Love and Understanding". Och sedan finalen med den rockabillykryddade gospeln "Children go where I send thee".
   I sedvanlig ordning kom Nick tillbaka ännu en gÃ¥ng och avslutade traditionellt i Stockholm ensam pÃ¥ scen med en version av Elvis Costellos "Alison" som fick klockorna att stanna.

Nick solo
People Change
A Dollar Short of Happy

med Straitjackets
Winter Wonderland
Ragin' Eyes
Christmas at the Airport
Without Love
You Inspire Me
Not Too Long Ago
Let it snow, let it snow, let it snow

Los Straitjackets (utan Nick)
Sleigh Ride
Casbah
Aerostar
Linus & Lucy
Itchy Chicken
(I Love the Sound of) Breaking Glass (Nick kommer in)

med Straitjackets
Sensitive Man
The North Pole Express
Half a Boy and Half a Man
Cruel to Be Kind
Rome Wasn't Built in a Day
I Knew the Bride (When She Used to Rock 'n' Roll)
I Wish It Could Be Christmas Every Day

Extralåtar
Rollers show (Los Straitjackets)
Sing, sing, sing (Los Straitjackets)
When I write the book
(What's So Funny 'bout) Peace, Love and Understanding
Children go where I send thee

Extraextralåt
Alison (Nick solo)


Dagens Nyheter 6/12 2016.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.