Blogginlägg

Nick Lowe i en annorlunda omgivning

Foto: Tommy Sundström

Bilder: Sirkka Härmä


NICK LOWE and LOS STRAITJACKETS
Nalen, Stockholm 4 december 2016
Konsertlängd: 20:15-21:55 (100 min)
Min plats: ca 25 m från scenen till vänster om mixerbordet.

Det unika samarbetet mellan den engelske prydlige låtskrivaren och sångaren Nick Lowe och det amerikanska instrumentalbandet Los Straitjackets från Nashville kan visuellt framkalla ett visst tvivel och många frågetecken. Att Nashville-kvartetten dessutom uppträder i mexikanska brottarmasker(!) gjorde konsertförutsättningen än mer märklig och förvirrande. Men med facit i hand efter en timme och 40 minuter kunde jag konstatera att jag fick uppleva den fartigaste och mest händelserika konserten med Lowe sedan 80-talet.
   PÃ¥ Nalen i Stockholm har jag sett och hört Nick Lowe mÃ¥nga gÃ¥nger I olika skepnader: solo vid flera tillfällen, duo med Geraint Watkins och tillsammans med ett ganska lÃ¥gmält smÃ¥jazzigt band. Nu bjöds jag pÃ¥ ytterligare en dimension med det här visuellt spektakulära bandet som enligt förhandsrapporter spelar en typ av surfmusik, namn som Duane Eddy och The Ventures nämns som förebilder, som stundtals svängde som ett Fleshtones eller NRBQ eller ska vi dra till med den närliggande Rockpile-jämförelsen.
   Berättelsen bakom det här till synes udda samarbetet förklarar mycket: Nick och bandet har det amerikanska skivbolaget Yep Roc gemensamt och träffades första gÃ¥ngen pÃ¥ ett skivbolagsjubileum (15 Ã¥r) 2012. Lowe gav ut sin julskiva "‘Quality Street: A Seasonal Selection for All The Family" hösten 2013 och Straitjackets hade i sin historia tvÃ¥ julskivor pÃ¥ sitt samvete och det blev plötsligt naturligt att slÃ¥ ihop pÃ¥sarna för en turné i USA 2014, lagom till jul naturligtvis. En konsert spelades in och gavs ut 2015, "The Quality Holiday Revue Live", och ytterligare en turné organiserades. Ã…terigen i USA.
   I Ã¥r har sällskapet flyttat turnerandet till Europa och gör en ganska kort sväng pÃ¥ tio spelningar. Först ett Belgien-gig i lördags, sedan tre spelningar i Sverige följt av fem konserter i Spanien och som avslutning bara ett framträdande i London.
   Den stÃ¥tliga scenen pÃ¥ Nalen i Stockholm är uppenbar hemmaplan för Nick Lowe och lokalen vibrerade av förväntan när han äntrade scenen, förklarade sin kärlek till Stockholmspubliken och var nöjd med "engelsktalande" människor framför sig. Stor respons och snacka om att redan frÃ¥n start ha publiken i sin hand.
   Han inledde seansen ensam pÃ¥ scen med "People change" och berättade innan "A Dollar Short of Happy" den uppseendeväckande nyheten för mig att det faktiskt är Ry Cooder som har skrivit texten (och Nick melodin). Sedan kom det maskbeprydda bandet in pÃ¥ scenen och konserten ändrade karaktär till nÃ¥got mycket svängigare och mer elektriskt med de bÃ¥da gitarristerna Eddie Angel och Greg Townson och deras karaktäristiska twang pÃ¥ sina strängar som genomgÃ¥ende sound.
   En blandning av traditionella jullÃ¥tar, där "Let it snow" inte spelats in tidigare av Nick, och egna bÃ¥de rockiga ("Ragin' eyes" var ett ess!) och lugna stillsamma Nick Lowe-pärlor som "You inspire me" följde. I sedvanlig ordning hade han ocksÃ¥ hittat en gammal bortglömd 60-talshit, "Not too long ago", som märkbart höjde stämningen i lokalen.
   Nick lämnade sedan över scenen helt till Los Straitjackets och fem instrumentala lÃ¥tar när mina noteringar i lÃ¥tlistan nedan blev lite gissningar. "Sleigh ride" höll sig inom kvällens tema och ganska catchy "Linus & Lucy" kände jag igen frÃ¥n liveskivan.
   Bandet inledde ocksÃ¥ "(I Love the Sound of) Breaking Glass" som en instrumentallÃ¥t i Bo Diddley-influerad takt innan Nick Ã¥tervände till scenen och sjöng sista textraden. Tillsammans med bandet ökade Nick pÃ¥ hitpotentialen med självklara och närmast obligatoriska "Cruel to be kind" och "I Knew the Bride (When She Used to Rock 'n' Roll)". Men det pendlade upp och ned i tempo och mellan de slagkraftiga lÃ¥tarna klämde han in den ytterst känsliga balladen "Rome Wasn't Built in a Day" och bandet förvandlades just dÃ¥ till ett känsligt och ypperligt lÃ¥gmält kompband.
   Mot slutet av konserten höjdes givetvis intensiteten och under "I knew the bride" och "I wish it could be Christmas every day" stod till och med ljudmixaren Neil Brockbank, som ocksÃ¥ agerat som Nicks skivproducent under mÃ¥nga Ã¥r, och gungade med bakom mixerbordet.
   Ã„ven under the lÃ¥nga extralÃ¥tspartiet inledde Los Straitjackets med nÃ¥gra instrumentala lÃ¥tar som jag hade svÃ¥rt att identifiera. Men jag tyckte nog att första lÃ¥ten ekade "Rollers show", lÃ¥ten som var Nick Lowes första soloförsök i mitten pÃ¥ 70-talet under pseudonymen Tartan Horde.
   Med Nick vid rodret fick konserten en förnämlig avslutning. Först underbara versioner av "When I write the book" och en lite lÃ¥ngsammare "(What's So Funny 'bout) Peace, Love and Understanding". Och sedan finalen med den rockabillykryddade gospeln "Children go where I send thee".
   I sedvanlig ordning kom Nick tillbaka ännu en gÃ¥ng och avslutade traditionellt i Stockholm ensam pÃ¥ scen med en version av Elvis Costellos "Alison" som fick klockorna att stanna.

Nick solo
People Change
A Dollar Short of Happy

med Straitjackets
Winter Wonderland
Ragin' Eyes
Christmas at the Airport
Without Love
You Inspire Me
Not Too Long Ago
Let it snow, let it snow, let it snow

Los Straitjackets (utan Nick)
Sleigh Ride
Casbah
Aerostar
Linus & Lucy
Itchy Chicken
(I Love the Sound of) Breaking Glass (Nick kommer in)

med Straitjackets
Sensitive Man
The North Pole Express
Half a Boy and Half a Man
Cruel to Be Kind
Rome Wasn't Built in a Day
I Knew the Bride (When She Used to Rock 'n' Roll)
I Wish It Could Be Christmas Every Day

Extralåtar
Rollers show (Los Straitjackets)
Sing, sing, sing (Los Straitjackets)
When I write the book
(What's So Funny 'bout) Peace, Love and Understanding
Children go where I send thee

Extraextralåt
Alison (Nick solo)


Dagens Nyheter 6/12 2016.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.