Blogginlägg

Nick Lowe i en annorlunda omgivning

Postad: 2016-12-06 09:23
Kategori: Live-recensioner

Foto: Tommy Sundström

Bilder: Sirkka Härmä


NICK LOWE and LOS STRAITJACKETS
Nalen, Stockholm 4 december 2016
Konsertlängd: 20:15-21:55 (100 min)
Min plats: ca 25 m från scenen till vänster om mixerbordet.


Det unika samarbetet mellan den engelske prydlige låtskrivaren och sångaren Nick Lowe och det amerikanska instrumentalbandet Los Straitjackets från Nashville kan visuellt framkalla ett visst tvivel och många frågetecken. Att Nashville-kvartetten dessutom uppträder i mexikanska brottarmasker(!) gjorde konsertförutsättningen än mer märklig och förvirrande. Men med facit i hand efter en timme och 40 minuter kunde jag konstatera att jag fick uppleva den fartigaste och mest händelserika konserten med Lowe sedan 80-talet.
   På Nalen i Stockholm har jag sett och hört Nick Lowe många gånger I olika skepnader: solo vid flera tillfällen, duo med Geraint Watkins och tillsammans med ett ganska lågmält småjazzigt band. Nu bjöds jag på ytterligare en dimension med det här visuellt spektakulära bandet som enligt förhandsrapporter spelar en typ av surfmusik, namn som Duane Eddy och The Ventures nämns som förebilder, som stundtals svängde som ett Fleshtones eller NRBQ eller ska vi dra till med den närliggande Rockpile-jämförelsen.
   Berättelsen bakom det här till synes udda samarbetet förklarar mycket: Nick och bandet har det amerikanska skivbolaget Yep Roc gemensamt och träffades första gången på ett skivbolagsjubileum (15 år) 2012. Lowe gav ut sin julskiva "‘Quality Street: A Seasonal Selection for All The Family" hösten 2013 och Straitjackets hade i sin historia två julskivor på sitt samvete och det blev plötsligt naturligt att slå ihop påsarna för en turné i USA 2014, lagom till jul naturligtvis. En konsert spelades in och gavs ut 2015, "The Quality Holiday Revue Live", och ytterligare en turné organiserades. Återigen i USA.
   I år har sällskapet flyttat turnerandet till Europa och gör en ganska kort sväng på tio spelningar. Först ett Belgien-gig i lördags, sedan tre spelningar i Sverige följt av fem konserter i Spanien och som avslutning bara ett framträdande i London.
   Den ståtliga scenen på Nalen i Stockholm är uppenbar hemmaplan för Nick Lowe och lokalen vibrerade av förväntan när han äntrade scenen, förklarade sin kärlek till Stockholmspubliken och var nöjd med "engelsktalande" människor framför sig. Stor respons och snacka om att redan från start ha publiken i sin hand.
   Han inledde seansen ensam på scen med "People change" och berättade innan "A Dollar Short of Happy" den uppseendeväckande nyheten för mig att det faktiskt är Ry Cooder som har skrivit texten (och Nick melodin). Sedan kom det maskbeprydda bandet in på scenen och konserten ändrade karaktär till något mycket svängigare och mer elektriskt med de båda gitarristerna Eddie Angel och Greg Townson och deras karaktäristiska twang på sina strängar som genomgående sound.
   En blandning av traditionella jullåtar, där "Let it snow" inte spelats in tidigare av Nick, och egna både rockiga ("Ragin' eyes" var ett ess!) och lugna stillsamma Nick Lowe-pärlor som "You inspire me" följde. I sedvanlig ordning hade han också hittat en gammal bortglömd 60-talshit, "Not too long ago", som märkbart höjde stämningen i lokalen.
   Nick lämnade sedan över scenen helt till Los Straitjackets och fem instrumentala låtar när mina noteringar i låtlistan nedan blev lite gissningar. "Sleigh ride" höll sig inom kvällens tema och ganska catchy "Linus & Lucy" kände jag igen från liveskivan.
   Bandet inledde också "(I Love the Sound of) Breaking Glass" som en instrumentallåt i Bo Diddley-influerad takt innan Nick återvände till scenen och sjöng sista textraden. Tillsammans med bandet ökade Nick på hitpotentialen med självklara och närmast obligatoriska "Cruel to be kind" och "I Knew the Bride (When She Used to Rock 'n' Roll)". Men det pendlade upp och ned i tempo och mellan de slagkraftiga låtarna klämde han in den ytterst känsliga balladen "Rome Wasn't Built in a Day" och bandet förvandlades just då till ett känsligt och ypperligt lågmält kompband.
   Mot slutet av konserten höjdes givetvis intensiteten och under "I knew the bride" och "I wish it could be Christmas every day" stod till och med ljudmixaren Neil Brockbank, som också agerat som Nicks skivproducent under många år, och gungade med bakom mixerbordet.
   Även under the långa extralåtspartiet inledde Los Straitjackets med några instrumentala låtar som jag hade svårt att identifiera. Men jag tyckte nog att första låten ekade "Rollers show", låten som var Nick Lowes första soloförsök i mitten på 70-talet under pseudonymen Tartan Horde.
   Med Nick vid rodret fick konserten en förnämlig avslutning. Först underbara versioner av "When I write the book" och en lite långsammare "(What's So Funny 'bout) Peace, Love and Understanding". Och sedan finalen med den rockabillykryddade gospeln "Children go where I send thee".
   I sedvanlig ordning kom Nick tillbaka ännu en gång och avslutade traditionellt i Stockholm ensam på scen med en version av Elvis Costellos "Alison" som fick klockorna att stanna.

Nick solo
People Change
A Dollar Short of Happy

med Straitjackets
Winter Wonderland
Ragin' Eyes
Christmas at the Airport
Without Love
You Inspire Me
Not Too Long Ago
Let it snow, let it snow, let it snow

Los Straitjackets (utan Nick)
Sleigh Ride
Casbah
Aerostar
Linus & Lucy
Itchy Chicken
(I Love the Sound of) Breaking Glass (Nick kommer in)

med Straitjackets
Sensitive Man
The North Pole Express
Half a Boy and Half a Man
Cruel to Be Kind
Rome Wasn't Built in a Day
I Knew the Bride (When She Used to Rock 'n' Roll)
I Wish It Could Be Christmas Every Day

Extralåtar
Rollers show (Los Straitjackets)
Sing, sing, sing (Los Straitjackets)
When I write the book
(What's So Funny 'bout) Peace, Love and Understanding
Children go where I send thee

Extraextralåt
Alison (Nick solo)

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2016 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.