Blogginlägg från 2016-12-16

I min skivhylla: Dave Alvin

DAVE ALVIN: Romeo's escape(Epic E 40921)

Release: September 1987.
Placering i skivhyllan: Hylla 1. Mellan Thomas Almqvist & Stefan Blomquists "Silent Travellers" (1989) och broder Phil Alvins "Unsung stories" (1986).

PÅ DEN ÖVERSTA SKIVHYLLAN STÅR DAVE ALVINS första soloalbum. Alvin, och hans bror sångaren Phil, var från 1979 ledarna för det amerikanska rotrocksbandet The Blasters innan Dave lämnade bandet 1986. Jag var aldrig någon hängiven beundrare av bandets ofta svängiga rock fast kvartetten tillhörde samma musikaliska sfär som NRBQ och Rockpile. Däremot sprang jag på den här alldeles nysläppta skivan i New York i september 1987 och blev nyfiken. Första låten på skivan, "Fourth of July", kanske gjorde mig intresserad när man befann sig på Manhattan för första gången.
   Jag har idag inte nÃ¥got stort minne av skivan när jag kom hem och lyssnade och det kan ju vara ett varningstecken pÃ¥ att skivan inte är sÃ¥ bra eller intressant. Men när skivan stÃ¥r där i hyllan sällan spelad blir jag ändÃ¥ sugen att lyssna, att kolla upp Dave Alvins historia och försöka hitta de positiva detaljerna pÃ¥ albumet. Den där typiskt tunna genomskinliga USA-plasten finns kvar runt omslaget men är uppsprättad och bÃ¥de klisterlapp med tre lÃ¥ttips och prislapp ($7.49) likasÃ¥.
   I Blasters spelade bröderna Alvin en blandning av rock'n'roll, bluesrock och rockabilly men var ursprungligen, innan bandet bildades, hängivna bluesälskare. Trots bandets traditionella repertoar blev de tack vare mycket stor energi pÃ¥ scen populära i amerikanska punkkretsar. Inledningsvis innehöll Blasters repertoar mycket covers men snart tog originallÃ¥tarna över, skrivna av Dave Alvin. En av hans Blasters-lÃ¥tar, "Marie, Marie", blev en stor hit med Shakin' Stevens i England 1980.
   Kvartetten Blasters växte till en sextett med pianisten Gene Taylor och saxofonisten Steve Berlin medan Dave började dubblera spelandet som medlem i The Knitters som var ett sidoprojekt för 3/4-delar av gruppen X. 1986 lämnade Alvin Blasters och gick med i X där han ersatte Billy Zoom.
   Samma Ã¥r som Alvin solodebuterade spelade han pÃ¥ X-albumet "See how we are" där hans lÃ¥t "Fourth of July" kom pÃ¥ skiva för första gÃ¥ngen. LÃ¥ten finns ocksÃ¥ med pÃ¥ Alvins solodebut tillsammans med faktiskt tre Blasters-repriser, "Long White Cadillac," "Border Radio" och "Jubilee Train". Uppseendeväckande att Ã¥teranvända redan inspelade lÃ¥tar pÃ¥ det viset.
   Till sitt "Romeo's escape"-album hade Alvin bildat kompbandet The Allnighters där steelguitar-kungen Greg Leisz, trummisen Jerry Angel, basisten Gil T och keyboardspelaren John "Juke" Hogan spelade. Tillsammans med nÃ¥gra andra musiker, organisten Al Kooper, gitarristen David Hidalgo (frÃ¥n Los Lobos) och basisten Greg Sutton, blev det musikaliskt fullsatt pÃ¥ inspelningen.
   Steve Berlin, som faktiskt lämnade Blasters för att gÃ¥ med i Los Lobos, har producerat Alvins skiva tillsammans med teknikern Mark Linett. Ett album som märkligt nog fick en annan titel i Europa, "Every night about this time".
   Om man, som jag, inte tänker pÃ¥ Ã¥teranvända lÃ¥tar tycker jag skivan hÃ¥ller ihop bra fast den har en omväxlande karaktär och pendlar extremt mellan otyglad rock och finstämda ballader.

FÖRSTA LÅTEN "FOURTH OF JULY" VILL JAG BESKRIVA som rockcountry (och inte den lite snällare etiketten countryrock) där steelgitarren sätter avtryck i arrangemanget. Dave har en oväntat bra röst, fast han tidigare främst figurerat som enbart gitarrist i sina tidigare band, men saknar kanske det kraftfulla och det rent kommersiella i sin stämma. Ändå tänker jag på John Cougar Mellencamp som var populär vid den här tidpunkten.
   I "Long white Cadillac" blir det stökigare och mer otyglad rock där rösten skriker i kapp med saxofon och munspel. Dwight Yoakam fick en liten hit med den här lÃ¥ten 1989. I redan nämnda lÃ¥ten "Every night about the time" pendlar soundet tillbaka till en smekande countrylÃ¥t men är inte lika strömlinjeformad och förutsägbar som genren i övrigt.
   Sedan kommer titellÃ¥ten som i tempo pÃ¥minner om ösigt Blasters-tempo och lÃ¥ten förenar 50-talsrock med rena punkenergin. Fyra blixtrande gitarrsolon och hade jag haft körkort, suttit vid ratten och lyssnat pÃ¥ det här, hade jag med alla säkerhet kört av vägen. Ytterligheterna möts igen pÃ¥ den här skivan pÃ¥ "Brother on line" i en ballad med akustisk gitarr, ödsligt munspel och vingligt fiolspel av David Hidalgo.
   PÃ¥ b-sidans första tre lÃ¥tar trängs bluesrockiga "Jubilee train", melodiskt lÃ¥ngsamma "Border radio" och lÃ¥ten som kanske imponerar allra mest pÃ¥ mig, "Far away". En överraskande catchy poprocklÃ¥t med steelgitarr, tajta trummor och Hidalgos 8-strängade gitarr men Al Koopers orgel har nästan försvunnit i mixningen.
   Sedan mer grovhuggen rock ("New tattoo"), bluesrock ("You got me") och avslutningslÃ¥ten trodde jag var en riktig röjlÃ¥t med titeln "I wish it was Saturday night" men är en halvsnabb och finstilt sÃ¥ng som ökar i energi och där tänker jag Ã¥terigen pÃ¥ Mellencamp.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.