Blogginlägg från 2016-12-05

#22. dvd: Standing in the shadows of Motown

Standing in the shadows of Motown (Artisan Entertainment/Lightning Entertainment/Scanbox Entertainment)

NI KANSKE UNDRAR? DET ÄR INTE DIREKT FÖRSTAUPPLAGAN jag äger med en av musikhistoriens mest omtalade dokumentärer. Det är ju så att jag skäms men, som jag brukar säga, det är ju innehållet som är viktigare än ytan. Det finns inte ens en notering om vilket år den här budgetversionen gavs ut. Som ni ser delar den dessutom utrymme med Daryl Hannah-filmen "The job" på samma dvd-skiva. Hursomhelst kom Motown-dokumentären i original ut 2002.
   Filmen handlar om studiomusikerna som spelade pÃ¥ Motowns alla hits främst pÃ¥ 60-talet. Ursprungligen jazzmusiker pÃ¥ 50-talet som i skivbolagets hitframkallande atmosfär förvandlades till extraordinära och hÃ¥rt jobbande yrkesmän som i publikens ögon inte fick minsta credit. Officiellt var de totalt anonyma fast de stod för avgörande insatser pÃ¥ alla miljonsäljande hits de spelade pÃ¥. Filmen bygger pÃ¥ Allan Slutskys biografi "Standing in the shadows of Motown: The Life and Music of Legendary Bassist James Jamerson" frÃ¥n 1989 som i huvudsak handlar om en av alla dessa legendariska musiker pÃ¥ Motown, basisten James Jamerson.
   I samband med den bokens research kom Slutsky i kontakt med alla kollegor till Jamerson och halva jobbet till ett filmmanus var redan gjort. Som författare och producent till filmen har Slutsky vidgat sin berättelse som här omfattar en stor del av alla Motowns studiomusiker som populärt gick under namnet The Funk Brothers, ett namn som ogillades av Motown-chefen Berry Gordy som hatade funk...
   NÃ¥gra av de i det här sammanhanget klassiska musikerna hade av Ã¥lder och sjukdom lämnat oss innan den här dokumentären gjordes. Men det är ändÃ¥ en imponerande skara musiker som här fÃ¥r möjlighet att berätta sin historia, sina anekdoter, sina upplevelser och även spela pÃ¥ en konsert i samband med filminspelningen under 2000-2001.
   Jag var stor Motown-fan pÃ¥ 60-talet, noterade med intresse alla lÃ¥tskrivare, producenter och till och med namnen i bolagets ledning under Berry Gordy. Men visste, som alla andra, ingenting om musikerna bakom alla hits och slagkraftiga arrangemang. Här fÃ¥r jag bÃ¥de namn, ett ansikte och kommentarer frÃ¥n människorna som var med i den lilla trÃ¥nga studion pÃ¥ 2648 West Grand Boulevard i Detroit, Snake Pit, där hitsen skapades. En studio de Ã¥terbesöker i filmen. Grymt intressant.
   Filmen innehÃ¥ller nÃ¥gra fÃ¥ spelade scener, när historiska ögonblick ska Ã¥terberättas, men bygger till större delen pÃ¥ intervjuer, autentiska filminslag och har regisserats av Paul Justman som rÃ¥kar vara bror med J Geils-keyboardspelaren Seth Justman.
   "Standing in the shadows of Motown" blir först och främst en hyllning till de allra mest legendariska musikerna, basisten James Jamerson, trummis Benny Benjamin (det var för övrigt han som myntade gruppnamnet Funk Brothers) och keyboardspelaren Earl Van Dyke som inte finns i livet längre, men det är ocksÃ¥ intressant att höra musikerna som fortfarande lever. Inte bara muntligen utan ocksÃ¥ i konsertform tillsammans med artister som Gerald Levert, Joan Osborne, Ben Harper, Bootsy Collins och Chaka Khan. Och de gör allt för att Ã¥teruppliva det klassiska Motown-soundet utan att det för en sekund lÃ¥ter nostalgiskt eller dammigt.
   Höjdpunkten blir när Joan Osborne sitter och samtalar med Jack Ashford, mannen med den magiska tamburinen, innan en alldeles bedÃ¥rande version av "What becomes of the broken hearted" (se höger) tar andan ur lyssnaren/tittaren. Kompet med hela armadan av suveräna musiker, blÃ¥s och himmelsk kör toppas av drivet och energin hos de dubbla trummisarna Richard "Pistol" Allen och Uriel Jones som tragiskt nog inte heller finns i livet nu.
   Det följs av en svartvit film frÃ¥n 1993 när gitarristen Robert White visar hur den inledande gitarrfiguren till Smokey Robinsons "My girl" med Temptations skapas i studion hösten 1964.
   Ã–vriga musiker som bidrar till liveinslagen och bör namnges är Bob Babbitt, bas, Joe Hunter, keyboards, Joe Messina, gitarr, Eddie Willis, gitarr, och Johnny Griffith, keyboards, där flera idag inte heller lever längre. PÃ¥ scen presenteras hela det här fantastiska bandet av musiker som Musikhistoriens största hitmaskin - och det är ingen överdrift.
   Det var först 1971, pÃ¥ Marvin Gayes "What's going on", som de här musikerna för första gÃ¥ngen fick sina namn officiellt pÃ¥ ett skivomslag. Men studiomusikernas dagar var ändÃ¥ räknade ty 1972 flyttade Gordy Motowns huvudkontor till Los Angeles och Funk Brothers blev arbetslösa. Ett bittert slut pÃ¥ en sÃ¥ magisk musikalisk saga.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.