Blogginlägg

Verbal briljans på svenska med Olle

Postad: 2012-09-10 07:23
Kategori: Live-recensioner

Foto: Carina Österling
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen på na.se 9/9 2012.

OLLE UNENGE & CO
Stadsträdgården/Live At Heart 8 september


I lördagskväll strax efter kl 20 såg jag under närmare 40 minuter en solokarriär födas. Låt vara att Olle Unenge, på alla sätt en rutinerad artist men mest känd som Tullamore Brothers-ledare, är 50 something men han är den ungdomligaste människa jag känner som är äldre än jag själv. Med ambition att hela tiden ta nya steg musikaliskt, sjunga på ett för honom nytt språk och omge sig med musiker vars ålder har en spännvid som överträffar det mesta kunde slutresultatet på premiärspelningen aldrig gå fel.
   Gitarr+gitarr (ofta slide)/banjo+fiol+ståbas är ingen uppenbart logisk sammansättning på ett band men i Olle Unenges fall blev det en lyckad kombination då han för första gången i sin långa karriär släppte fram sitt svenska material i sin helhet. På ett språk som i Olles mun jag först uppfattade som lite onaturligt men efter bara några låtar kändes alltmer okonstlat. Inte minst tack vare den underbara lyriken i hans texter.
   Nu var inte allt material, musik och text, i den åtta låtar och 40 minuter långa repertoaren helt och hållet från Olles egen penna ty några texter hade utländska original men där och även i övrigt visade han upp en verbal briljans som inte kallas översättning utan ren och skär konstnärlighet. Konserten innehöll nämligen också slagkraftiga tolkningar av Hoyt Axton, Bob Dylan, Christy Moore och traditionella låtar. Exempelvis blev "Lightning bar blues" till "I en trivsam bar", "Farewell Angelina" till smärtsamt vackra "Farväl vackra Sara" och "The cliffs of Doneen" flyttades till Sverige och blev "Vykort från Koster".
   De skickliga och småkomiska mellansnacken, rutinen lyste igenom även där, förstärkte också helheten när Olle bland annat ödmjukt sammanfattade valet av textämnen till enbart öar och öl. Den raka sanningen var naturligtvis något helt annat.
   Det musikaliska mötet mellan de äldre gitarristerna, Olle och Lennart Nordström, och Kajsa Zetterlunds fiol och Robin Mossbergs ståbas var det som levt kvar längst i minnet. Exempelvis Kajsas andrastämma och Robins basintro i "Mellan ebb och flod" och Lennarts banjo i "Vykort från Koster".
   Olle blev näst intill tvingad av sina egna bandkamrater att framföra den irländska folkmelodin "Wild mountain thyme" och den hörde kanske inte hemma i kvällens koncept men avskalad och akustisk blev det ändå en mäktig slutpunkt.
   Här nedan följer den officiella setlistan som nästan stämmer med verkligheten. Olle poch bandet hoppade näst sista låten och gick direkt på "Wild mountain thyme".


Foto: Carina Österling

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (444)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (150)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2012 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Per Ullén 21/11: Jag tycker att det tråkigt att efter att du har haft en väldigt intressant blo...

Jan Arne Martin Lennell 21/11: Tack för tips om podden. Babylon Zoo? Absolut. Har albumet med hiten (?) Spacem...

Per Rosén 19/11: Hej! Nyfiken på var du hört att första spelningen på turnén var i Stockhol...

Björn Stein 14/11: Lyssnartips, lyssna på Fred Eaglesmiths syn på ämnet tribute band på skivan ...

Björn Stein 13/11: Killen i mittten bekräftar nog din teori, gött solo. en pärla till poplåt! R...

Jan Arne Martin Lennell 31/10: Daniel Romano hade jag aldrig hört talas om förrän jag nyligen fick tips av g...

Håkan Gustavsson 30/10: Rolig återblick! Vissa saker behöver mer än 10 år för att man ska se klart...

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.