Blogginlägg
LIVE#27: Rockpile 1980
Bilder: Sven Persson
Bilder: Jan-Ola Sjöberg
ROCKPILE
Konserthuset, Örebro 21 februari 1980
ROCKPILE HADE SEDAN HÖSTEN 1976 TILL och från turnerat som en enhet men fortfarande inte kunnat ge ut någon skiva under det namnet. Dave Edmunds och Nick Lowe var knutna till olika skivbolag, olika managers, vilket gjorde det omöjligt. Men de fyra musikerna i Rockpile medverkade på Edmunds och Lowes skivor och även tillsammans med andra artister som Carlene Carter och Mickey Jupp.
Men 1980 löste sig problemet och Rockpile skulle i oktober ge ut sitt första (och enda) album. Och genomförde traditionsenligt (i mars 1979 var de i Stockholm) en Sverigeturné i februari 1980 med start just i Örebro och Konserthuset. En konsert som sålde slut på biljetterna på tre timmar! Det var en fantastisk konsert inför Sveriges alla rockkritiker och alla ville överträffa varandra i superlativer.
Eftersnacket för egen del handlade också om att managern Jake Riviera, som satt i London och styrde och ställde, bara medgav intervjuer för kvällspressen vilket fick undertecknad recensent på Nerikes Allehanda att bli en aning förbannad. Och i en artikel två dagar senare beskriva ilskan tillsammans med några underbara livefoton:
”De har en manager som liknar en idiot! Som dikterar sina klienters yttrandefrihet och helt enkelt sitter på en stol i London och bestämmer med vem eller vilka Dave Edmunds och Nick Lowe ska tala med i Örebro.
Det slår också hårt mot gruppens åtskilliga fans som vill få en så allsidig bild som möjligt av Rockpile. Som vill veta vad som finns bakom den spontana livsglädjen som yttrar sig på scen.
Det är typer av Rivieras sort som försvårar rockmusikens naturliga utbredning”, avslutade jag lite surt.
Inför konserten i Örebro, en av de största händelserna någonsin, hade jag beskrivit Rockpile som ”världens bästa rockgrupp” och konserten var ju fenomenalt bra men fick alltså en något syrlig eftersmak för egen del.
Efter en tre veckors turné i England, med start på Newwcastle Polytechnic 25 januari, kom de till Norden och Oslo (Chateau Neuf) 20 februari. Örebrokonserten var premiär på en Sverigeturné som sedan nådde Varberg (22 feb), Göteborg (23 feb) och Måndagsbörsen i Stockholm (25 feb).
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/2 1980.
FIN PR FÖR DEN RENLÄRIGA ROCKMUSIKEN
De fyra medlemmarna i Rockpile är giganter. De gör PR för den renläriga rockmusiken placerad i det just påbörjade och intensiva 80-talet som ännu ej har funnit sin profil. Örebrokonserten med Rockpile var naturligtvis en knockout. En såväl publikmässig succé som musikaliskt oförglömlig rockkonsert med dess främste utövare, Dave Edmunds, Nick Lowe, Billy Bremner och Terry Williams.
Med en jämn ström av hitlåtar, från Edmunds och Lowes skivor, och några rockiga evergreens inprickade med jämna mellanrum garanterade Rockpile-konserten full valuta för alla närvarande.
På scen bildade de två älskvärda och oskiljaktliga kompisarna Edmunds och Lowe tillsammans med välmående gitarristen Billy Bremner en tremannaattack av oerhörd styrka. Och med den andlöst effektive trummisen Terry Williams fick musiken en enormt viktig ryggrad.
För tillfället verkar Dave Edmunds musikaliska förmåga dominera Rockpile-konserterna. Bandets verkliga styrka ligger just i Edmunds och hans tekniska kunnighet, både teoretiskt och praktiskt i ämnet rock’n’roll. Han vet hur man bäst utnyttjar musikformen i det sparsamma formatet. Gruppens utrustning var också minimal till storleken.
Tillsammans med Bremner (en alldeles för underskattad gitarrist) var det eldigt och uttrycksfullt gitarrspel precis skräddarsytt och anpassat bandets behov.
Som en helhet var Rockpile det mest tajta man kan tänka sig bland rockgrupper. Med Terry Williams bakom trummorna lyckades de dunka liv även i de mest ordinära rocklåtarna. Utsvävningarna var få och de lämnade sällan det inarbetade systemet. ”I knew the bride”, ”Trouble boys” och ”Crawling from the wreckage” var därför tämligen lika sina tillplattade original på skiva.
De äldre traditionella rocklåtarna som Chuck Berrys ”Johnny B Goode” fick däremot nytt liv på scen.
Som rockgrupp var Rockpile oslagbara, som fyra individuella musiker likaså helt outstanding. Men det hindrade inte mig från att ibland önska mig lite nedtonad rock också. När de nu envisas med att inte utöka instrumenteringen med piano eller akustiska gitarrer där den verkliga känslan för rockmusikens viktigaste rötter kommer fram. Deras volymstarka sound förvrängde nästa de höga tonerna i gitarrsolona.
Men Rockpile är för närvarande den moderna rockmusikens mest logiska produkt. Killarna högaktade sin musik, älskade sina instrument och beundrade sin publik. Och det dröjer säkert länge innan vi här i Örebro får se och höra något lika storartat. Det var en härlig torsdagskväll.
Dave Edmunds: gitarr och sång
Nick Lowe: bas och sång
Billy Bremner: gitarr och sång
Terry Williams: trummor
Trolig setlist:
01. Trouble boys
02. So It Goes
03. I Knew The Bride
04. Switchboard Susan
05. Crawlin' From The Wreckage
06. Sweet little Lisa
07. Girls Talk
08. Three Time Loser
09. Born Fighter
10. You'll Never Get Me Up In One Of Those
11. Promised Land
12. Queen Of Hearts
13. They Called It Rock
14. Ju Ju Man
15. Singing The Blues
16. Johnny B Goode
17. Down Down Down
Låtkommentaren: Ett antal "Rockpile"-låtar som är utgivna på Dave Edmunds eller Nick Lowes skivor inklusive den helt nya och då aktuella Edmunds-singeln "Singing the blues". Och två låtar, "Three time loser" och "You'll never get me up in one of those", som skulle komma på nästa Edmunds-album 1981, "Twangin'".
Sedan är det ju märkvärdigt att Edmunds aldrig spelat in Chuck Berrys "Johnny B Goode" på skiva fast den ibland har figurerat i livesammanhang. Exempelvis här och nu senast på försommaren vid konserten i Vretstorp.
"Down down down", Trevor Burtons låt från Edmunds "Rockpile", får ofta titeln "Feel like I'm goin' down" i senare låtlistor.
Aftonbladet 22/2 1980.
Expressen 22/2 1980.
/ Håkan
Covers: Eric Clapton
Tributes: Buddy Holly
<< | Oktober 2011 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
Jack McGuinness 16/04: Det kan ju vara värt att nämna att åren med Yngwe var tuffa för Mats. När h...
Håkan Gustavsson 13/04: Hej! Tack för tipset - precis som du skriver en kanonplatta! Personligen har ...
Mårten 12/04: Gröna Lund 29 april -65 Furuviksparken 30 april -65 Liseberg 2-3 maj -65 ...
Johan S 29/03: Säkert också en mina mest spelade, fantastisk!...
Leif Gäverth 26/03: Hej Jag har läst att Animals besökte Sverige redan 1966, men har inte kunnat ...
Kjell J 12/03: Jag läste denna krönika, och blev inspirerad därav mitt tidigare inlägg, htt...
Kjell J 11/03: "Definitivt ett sommarfenomen som går hem när värmen och solen tränger sig p...
Håkan Gustavsson 8/03: Hej! Tack för recensionen! Jag har också läst boken och håller med dig i d...
Håkan Gustavsson 22/02: Hej! När kommer recensionen på Kjell Anderssons bok?...
Jan Arne Martin Lennell 20/02: Tack för tips...igen! Fantastiskt album! Finns den på CD?...


Kommentarer till blogginlägget:
Det här var riktigt kul att läsa!
Oooh, jag tackar så väldigt mycket för de fina orden.
Sakkunskapen har talat.
...och livet går sakta vidare.
Svar:
!
Förklarar varför det blir en uppfriskande diskussion.
Svar:
Det är just nu i högsta grad oklart vilken Chuck Berry-låt Rockpile spelade... Inte ens min vän, fotograf här och Chuck Berry-fantast Jan-Ola kan exakt minnas vilken Chuck-låt det var.
det är samma låt så ändra! det är down down down, är ni helt säkra på att det är johnny b. goode? mer troligt att det var sweet little rock 'n' rollerSvar:
Tack, jag ändrar. Minns naturligtvis inte men jag skrev faktiskt "J B Goode" då. Men undersökningen går vidare...
Ändå är det nästan alltid "Feel like I'm goin' down" som omnämns 1980. Behåller nog den titeln tills jag blir överbevisad.:)
Låtlistorna i min konsertserie är ju ofta kvalificerade gissningar ellert små chanstagningar. Kommer du ihåg att det var "Down down down" de spelade? "Feel like I'm going down" är den mest förekommande titeln vid den här tidpunkten. Eller är det samma låt?