Blogginlägg

Tributes: Buddy Holly

"Rave on Buddy Holly" (Fantasy/MPL, 2011)
I september i år skulle Buddy Holly ha fyllt 75 år. Det blev inte så. Han dog i en flygolycka 1959, 22 år gammal, men hans minne har överlevt alla decennier sedan dess. Både som artist och låtskrivare och det är det senare som uppmärksammats på den här skivan. 19 olika artister, inom nästan lika många musikaliska områden, tolkar Holly-låtar på vitt skilda sätt. Sammanhållande producent är Randall Poster som också skrivit en kort sammanfattning om Holly. Poster är mest känd som producent till många soundtracks som exempelvis "Velvet goldmine", "Suburbia" och "Bounce".

Mångfalden är den här skivans största tillgång. Ett flertal yngre grupper och artister gör den här Buddy Holly-hyllningen till en spännande och överraskande skiva. Och då är det ändå några av de äldre etablerade artisterna, som exempelvis Paul McCartney och Lou Reed, som släpper tyglarna fria när de tolkar kända och gamla Holly-låtar.
   Uppenbart inspirerad av den unga omgivningen tar 69-årige McCartney i för kung och fosterland i ”It’s so easy”. Rått, överstyrt och skrikig som den värsta John Lennon levererar han en helt respektlös tolkning. Uppenbart liveinspelat i studion och slutet är både spontant och improviserat.
   Lou Reed tar också ut svängarna på ”Peggy Sue”. Över ett lager av distade gitarrer låter han frun Laurie Anderson åstadkomma ett fullständigt oväsen med sin elfiol. Medan Lou pratar sig igenom Hollys kanske mest kända låt.
   Det är många artister här som har tolkat Buddy Holly på ett spännande och oväntat sätt. Florence + The Machine har skapat ett modernt New Orleans-gung i en helt omarrangerad ”Not fade away”, Cee Lo Green gör en speedad men akustisk “(You’re so square) baby, I don’t care”, Jenny O gör en minimalistisk och söt ”I’m gonna love you too”, Modest Mouse gör Devo-inspirerad indierock av ”That’ll be the day” och raprockaren Kid Rock omger sig med ett maffigt blåsarrangemang i ”Well all right”.
   Allra bäst är dock Patti Smith som gör den enkla poplåten ”Words of love” till en storslagen hymn med hjälp av tramporgel, himmelsk kör, sitar och fågelkvitter. Patti gör så mycket av en så enkel låt.
   Andra små höjdpunkter är Justin Townes Earles överraskande poprockiga och 50-talsinfluerade ”Maybe baby”, Karen Elsons fina flickpop i Jack White-producerade ”Crying, waiting, hoping”, She & Hims energiska 60-tal i ”Oh boy!”, Nick Lowes nakna rockabilly i mindre kända ”Changing all those changes”, Detroit Cobras energiska garagerock, med stark sång av Rachel Nagy, i ”Heartbeat” och John Does effektfullt uppbyggda ”Peggy Sue got married”.
   Soundmässigt kanske en lite ojämn och splittrad historia till hyllningsplatta men också en onekligen spännande lyssning.

Innehållet:
1. Dearest: The Black Keys 2:04
2. Everyday: Fiona Apple & Jon Brion 2:19
3. It’s So Easy: Paul McCartney 4:33
4. Not Fade Away: Florence + The Machine 4:02
5. (You’re So Square) Baby, I Don’t Care: Cee Lo Green 1:32
6. Crying, Waiting, Hoping: Karen Elson 2:25
7. Rave On: Julian Casablancas 1:58
8. I’m Gonna Love You Too: Jenny O. 2:11
9. Maybe Baby: Justin Townes Earle 2:07
10. Oh Boy!: She & Him 2:18
11. Changing All Those Changes: Nick Lowe
12. Words Of Love: Patti Smith 3:22
13. True Love Ways: My Morning Jacket 3:24
14. That’ll Be The Day: Modest Mouse 2:16
15. Well All Right: Kid Rock 2:09
16. Heartbeat: The Detroit Cobras 2:20
17. Peggy Sue: Lou Reed 3:19
18. Peggy Sue Got Married: John Doe 3:59
19. Raining In My Heart: Graham Nash 3:29

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.