Blogginlägg från 2012-09-30

En underbar konsertkväll i NYC

JOHN HIATT & THE COMBO/MAX GOMEZ
City Winery, New York 25 september 2012
Konsertlängd: 20:04-20:34 (Gomez) och 20:49-22:46 (Hiatt)
Min plats: 15 meter snett till höger från scenen

Lördag förmiddag och jag befinner mig på Heathrow-flygplatsen i London när jag försöker mig på att sammanfatta resan till och från New York i förra veckan. En ofrivillig försening till följd av ännu en thunderstorm över NY har gjort att resan blev den mest händelsrika jag tror att jag någonsin har upplevt.
   Det var inte det jag i första hand vill berätta idag, men det finns en risk/chans att jag Ã¥terkommer med spännande detaljer i det specifika ämnet nÃ¥gon annan gÃ¥ng, utan försöka förmedla upplevelsen av en John Hiatt-konsert pÃ¥ City Winery.
   PÃ¥ självaste releasedagen av nya albumet "Mystic pinball" ställde sig Hiatt pÃ¥ den lilla klubbscenen i New Yorks SoHo-kvarter pÃ¥ den södra delen av Manhattan. Nya skivan är, om sanningen ska fram (vilken den alltid ska pÃ¥ den här sidan...), ingen Hiatt-klassiker men inte heller nÃ¥gon katastrof. Snarare en fullt medelmÃ¥ttig till bra skiva med bÃ¥de klara guldkorn och bluesinfluerat allmängods.
   Och kanske är det ocksÃ¥ Hiatts egen uppfattning om nya albumet ty kvällens setlist var väldigt knapphändig med nya lÃ¥tar under den nästan tvÃ¥ timmar lÃ¥nga konserten. Men det gjorde, som sagt, inte sÃ¥ mycket när vi istället fick ett fantastiskt blandat och utsökt urval där varje lÃ¥t lät som en ny höjdpunkt. Och eftersom jag inte har sett Hiatt pÃ¥ konsert under de senaste tio Ã¥ren kändes ingenting som upprepning. Med en artist som befinner sig pÃ¥ en trygg nivÃ¥ i en lÃ¥ng artistkarriär.
   Ã–ppningen av konserten var sensationellt bra och explosiv. "Master of disaster" är en kanonlÃ¥t, "The tiki bar is open" (med gitarristen Doug Lancio pÃ¥ slide) och sedan "Crossing muddy water" (med samme Lancio pÃ¥ mandolin) gav egentligen hela konserten en klassisk inledning.
   Sedan fortsatte konserten pÃ¥ samma exklusiva nivÃ¥. FrÃ¥n "Cry love" (med ett magnifikt mandolinsolo av Lancio), nya "Blues can't even find me", "Tennessee plates", "Real fine love" (vilket driv i Nathan Gehris bas!) och nya "We're allright now" som är sÃ¥ ordinär pÃ¥ skiva men live förvandlades till en bland mÃ¥nga hörnstenar i kvällens liverepertoar.
   Ja, ni ser, det är egentligen omöjligt om ens nödvändigt att beskriva varje lÃ¥t. Det är bara att läsa och analysera nedanstÃ¥ende lÃ¥tlista och ni förstÃ¥r att upplevelsen i tisdagskväll var ganska obeskrivlig i ord.
   Med sin lÃ¥nga cajunbakgrund gav trummisen Kenneth Blevins "Memphis in the meantime" en djupt svängig prägel som lockade Hiatt att genomföra en tämligen fantastisk allsÃ¥ng i publiken. Där ena halvan sjöng "Mem" och den andra sjöng "phis" och alla i mitten bland restaurangborden sjöng "howhowhow".
   Hiatt ska ocksÃ¥ beundras för sina otroliga soulkvalitéer som nÃ¥dde sitt crescendo under "Feels like rain". Konserten kunde sedan knappast ha avslutats pÃ¥ ett bättre sätt. "Have a little faith" (dock tyvärr utan piano pÃ¥ scenen) och "Riding with the king" var en formidabel final pÃ¥ en intim krogspelning med Hiatt och hans band.

Vi åkte gul taxi till City Winery med bara John Hiatt i huvudet och tyckte namnet Max Gomez bara störde bilden på en perfekt konsertkväll. Det blev nästan tvärtom. Gomez var uppvärmare och det var egentligen hans enkla, anspråkslösa, djupt ödmjuka, lågmälda men väldigt personliga framträdande som satte sig bäst i den här kvällens medvetande och minne.
   Gomez är en ny 25-Ã¥rig singer/songwriter frÃ¥n Taos i New Mexico. Han berättade frÃ¥n scen att han för första gÃ¥ngen var i New York men satte ändÃ¥ outplÃ¥nliga spÃ¥r i minnet med sina blott 30 minuter pÃ¥ scen. Han beskrivs pÃ¥ sin hemsida som en mix av Johnny Cash, Townes Van Zandt och Kris Kristofferson men jag vill hellre ge honom en ärlig plats mellan Ron Sexsmith och Steve Forbert. Kanske inte sÃ¥ röst- och musikmässigt lik men personligheten i samma genre var helt uppenbar. Med dessutom en rÃ¥ härlig klang i den akustiska gitarren.
   Gomez har kontrakt med samma skivbolag som Hiatt, New West, och debuterar i januari 2013 med sitt första album frÃ¥n vilken han valde sju starka lÃ¥tar i tisdags. En "tour edition"-version av skivan fanns till försäljning efter konserten och jag kan lova att skivan inte gjorde mig besviken när jag kom hem igÃ¥r. Lägg namnet Max Gomez pÃ¥ minnet.

JOHN HIATT & THE COMBO
John Hiatt, sång/gitarr
Doug Lancio, gitarr
Nathan Gehri, bas
Brandon Young, mandolin
Kenneth Blevins, trummor/sång.

John Hiatts låtar:
Master of Disaster
The Tiki Bar is Open
Crossing Muddy Water
Cry Love
Blues Can't Even Find Me
Tennessee Plates
Real Fine Love
We're All Right Now
I Know how to Lose Her
Drive South
Perfectly Good Guitar
Feels Like Rain
Alone In The Dark
Thing Called Love
Memphis in the Meantime

Extralåtar
Have a Little Faith in Me
Riding with the King

Max Gomez låtar:
Ball and chain
What it means
Love will find a way
Cherry red wine
Run from you
Rule the world


Max Gomez.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.