Blogginlägg från 2012-09-10

Singlar#94: The Teardrop Explodes

THE TEARDROP EXPLODES: Treason (Zoo, 1980)

AV BEATLES-FÖRKLARLIGA SKÄL har Liverpool och musik från den staden länge befunnit sig nära mitt hjärta. Vågen av grupper och artister som kom fram i slutet av 70-talet strax efter punken är minst lika intressant som 15 år tidigare när Merseybeat besegrade världen. "Treason" är inte punk, långtifrån, utan ganska oslagbar pop med ett modernt men också mycket melodiskt stuk.
   Hjärnan bakom just den lÃ¥ten heter Julian Cope och var en av mÃ¥nga stilbildande Liverpoolkillar som i skuggan av punken hade stora musikaliska mÃ¥l, översvallande kreativa Ã¥dror, verkligen udda idéer, en enorm drivkraft och, inte minst, personlighet. Andra betydande namn i Liverpool som vid samma tid (1976-77) hyste liknande ambitioner var Ian Broudie, Bill Drummond (bÃ¥da Big In Japan), Clive Langer (Deaf School), Paul Humphries (OMD), Henry Priestman (Yachts), Pete Wylie (Wah! Heat), Ian McCulloch (Echo and the Bunnymen) och Pete Burns (Dead Or Alive) .
   Det var med de tvÃ¥ sistnämnda killarna som Julian Cope bildade sin första grupp, sommaren 1977, som fick det inte direkt blygsamma namnet The Crucial Three. Alla tre skulle nämligen inom nÃ¥gra Ã¥r bli monumentala hjältar i sin generation. Cope föddes i Wales och kom via Tamworth till Liverpool hösten 1976 för att studera. Clash, Sex Pistols, Damned, Stranglers och mÃ¥nga fler hade precis dragit igÃ¥ng och det inspirerade Cope stort och de ursprungliga planerna pÃ¥ studier grusades.
   Crucial Three existerade bara nÃ¥gra veckor, nya band bildades och splittrades, musiker bytte band flitigt och Copes tidigare samarbetspartners var plötsligt antagonister och konkurrenter. Och det var först när Teardrop Explodes bildades 1978 som Cope musikaliskt fann sin form och sitt uttryck.
   Den lokala Liverpool-etiketten Zoo, som Bill Drummond hade startat, gav ut mycket av den nya musiken och Teardrop Explodes skivdebuterade i februari 1979. Kvartetten gav ett Ã¥r senare ut sin tredje singel, "Treason". Det blev inte bandets mest kommersiella skiva men bäddade för nytt skivkontrakt pÃ¥ stort bolag (Mercury). Gruppen gav Ã¥terigen ut "Treason", nu i en ommixad version, Ã¥ret därpÃ¥ och dÃ¥ klättrade den upp pÃ¥ Englandslistan.

TEARDROP EXPLODES HADE SOM SAGT en flexibel sammansättning där ledaren Cope styrde med både musiker och idéer. Bandet som första gången spelade in "Treason", det är den jag har valt till min lista, var förutom Cope, på bas och sång, också Gary Dwyer, trummor, och Michael Finkler, gitarr. Musiker som också, överraskande anspråkslöst av Cope, fick credits som låtskrivare till "Treason". På skivan medverkar också David Balfe på keyboards. Balfe var också manager åt Cope och bandet och blev fullvärdig medlem sommaren 1979 men fick sedan sparken från bandet men fick ändå fortsätta som manager.
   "Treason", liksom b-sidan "Books", spelades in i London och producerades av det nya snart framgÃ¥ngsrika teamet Clive Langer/Alan Winstanley i deras egen studio TW Studios i Holland Park. Langer, som ocksÃ¥ tillhört Liverpool-vÃ¥gen av grupper i Deaf School, och Winstanley var vid den här tidpunkten tämligen färska som skivproducenter (hade producerat Madness första album) men skulle snart bli heta och etablerade. De har senare satt sina namn pÃ¥ skivor med bland annat Elvis Costello, David Bowie/Mick Jagger (duetten "Dancing in the street"), Morrissey, Dexy's Midnight Runners, Sandie Shaw, Ray Davies och massor med Madness-singlar.
   Teamet producerade ocksÃ¥ den mer rockigt energiska b-sidan "Books", en lÃ¥t med en lÃ¥ng historia bakom sig. För det första är den skriven av Cope tillsammans med Ian McCulloch, Echo and the Bunnymen-ledaren, och torde härstamma frÃ¥n Crucial Three-tiden men gavs första gÃ¥ngen ut pÃ¥ skiva med Echo-bandet som b-sida pÃ¥ deras debutsingel i maj 1979 men dÃ¥ med den lÃ¥nga titeln "Read it in the books". LÃ¥ten dök ocksÃ¥ upp pÃ¥ bÃ¥de Teardrop Explodes och Echo and the Bunnymens album 1980.

The Teardrop Explodes video "Treason", den ommixade från april 1981.


Top of The Pops 1981.


B-sidan "Books" ("Read in the books").


/ HÃ¥kan

Verbal briljans på svenska med Olle

Foto: Carina Österling
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen på na.se 9/9 2012.

OLLE UNENGE & CO
Stadsträdgården/Live At Heart 8 september

I lördagskväll strax efter kl 20 såg jag under närmare 40 minuter en solokarriär födas. Låt vara att Olle Unenge, på alla sätt en rutinerad artist men mest känd som Tullamore Brothers-ledare, är 50 something men han är den ungdomligaste människa jag känner som är äldre än jag själv. Med ambition att hela tiden ta nya steg musikaliskt, sjunga på ett för honom nytt språk och omge sig med musiker vars ålder har en spännvid som överträffar det mesta kunde slutresultatet på premiärspelningen aldrig gå fel.
   Gitarr+gitarr (ofta slide)/banjo+fiol+stÃ¥bas är ingen uppenbart logisk sammansättning pÃ¥ ett band men i Olle Unenges fall blev det en lyckad kombination dÃ¥ han för första gÃ¥ngen i sin lÃ¥nga karriär släppte fram sitt svenska material i sin helhet. PÃ¥ ett sprÃ¥k som i Olles mun jag först uppfattade som lite onaturligt men efter bara nÃ¥gra lÃ¥tar kändes alltmer okonstlat. Inte minst tack vare den underbara lyriken i hans texter.
   Nu var inte allt material, musik och text, i den Ã¥tta lÃ¥tar och 40 minuter lÃ¥nga repertoaren helt och hÃ¥llet frÃ¥n Olles egen penna ty nÃ¥gra texter hade utländska original men där och även i övrigt visade han upp en verbal briljans som inte kallas översättning utan ren och skär konstnärlighet. Konserten innehöll nämligen ocksÃ¥ slagkraftiga tolkningar av Hoyt Axton, Bob Dylan, Christy Moore och traditionella lÃ¥tar. Exempelvis blev "Lightning bar blues" till "I en trivsam bar", "Farewell Angelina" till smärtsamt vackra "Farväl vackra Sara" och "The cliffs of Doneen" flyttades till Sverige och blev "Vykort frÃ¥n Koster".
   De skickliga och smÃ¥komiska mellansnacken, rutinen lyste igenom även där, förstärkte ocksÃ¥ helheten när Olle bland annat ödmjukt sammanfattade valet av textämnen till enbart öar och öl. Den raka sanningen var naturligtvis nÃ¥got helt annat.
   Det musikaliska mötet mellan de äldre gitarristerna, Olle och Lennart Nordström, och Kajsa Zetterlunds fiol och Robin Mossbergs stÃ¥bas var det som levt kvar längst i minnet. Exempelvis Kajsas andrastämma och Robins basintro i "Mellan ebb och flod" och Lennarts banjo i "Vykort frÃ¥n Koster".
   Olle blev näst intill tvingad av sina egna bandkamrater att framföra den irländska folkmelodin "Wild mountain thyme" och den hörde kanske inte hemma i kvällens koncept men avskalad och akustisk blev det ändÃ¥ en mäktig slutpunkt.
   Här nedan följer den officiella setlistan som nästan stämmer med verkligheten. Olle poch bandet hoppade näst sista lÃ¥ten och gick direkt pÃ¥ "Wild mountain thyme".


Foto: Carina Österling

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.