Blogginlägg från 2013-05-21

Ray Manzarek (1939-2013)

Har man, som Ray Manzarek, en gång i tiden spelat karaktäristisk orgel i The Doors var man väldigt delaktig i gruppens personliga sound. Och då känns det också logiskt med ett "Minns"-porträtt på den här sidan.
   The Doors var tidigt ett favoritband och redan deras första intensiva singel, den kommersiellt inte sÃ¥ framgÃ¥ngsrika "Break on through (to the other side)", föll i min smak medan uppföljaren "Light my fire" tillhör de stora poprockklassikerna alla dagar i veckan.
   Utan att en enda gÃ¥ng, en enda vecka med en enda singel, hamnat pÃ¥ Tio i Topp (uppseendeväckande, va?) sÃ¥ gjorde gruppen, som fick sitt namn efter Aldous Huxleys bok "The Doors of perception", en fantastisk rad med starka singlar under fyra Ã¥r där den ena singeln, exempelvis "Hello, I love you", överträffades av nästa, exempelvis "Touch me". Hela tiden med Ray Manzareks orgelsound som bärande igenkänning, givetvis vid sidan av den energiske och kraftfulle sÃ¥ngaren Jim Morrison.
   Alla gruppens singlar fram till just "Touch me" skrevs av hela gruppen under samlingsnamnet "The Doors" medan lÃ¥tarna pÃ¥ albumen gav credit Ã¥t varje person i gruppen. Jag var sjukt intresserad av deras singlar men ägde inget album förrän 1969 och "The soft parade" samtidigt som lÃ¥tskrivarnamnen började vridas över pÃ¥ enskilda namn med gitarristen Robbie Krieger och Jim Morrison som de ledande.
   The Doors hade aldrig officiellt nÃ¥gon basist. Ofta medverkade nÃ¥gon studiobasist pÃ¥ skivorna men live blev det Manazareks uppgift att pÃ¥verka bastonerna i arrangemangen pÃ¥ sina keyboards. Och pÃ¥ skivorna var det hans instrument som ofta satte prägel pÃ¥ arrangemangen.
   Lyssna bara pÃ¥ det världsberömda orgelintrot till "Light my fire", honkytonkpianot pÃ¥ "People are strange", den udda cembalon pÃ¥ "Love me two times", piporgeln pÃ¥ "Hello, I love you" och den stegrande orgeln (och strÃ¥karrangemanget) som gav dramatik Ã¥t "Touch me". Glöm heller inte elpianosolot (och det artificiella regnet) pÃ¥ spöklika "Riders on the storm", singeln som släpptes en mÃ¥nad innan Jim Morrison dog i juli 1971.
   Jim Morrison var rösten och ikonen i The Doors men Ray Manzarek tillförde soundet viktiga bestÃ¥ndsdelar.
   Ray Manzarek (vars namn stavades Manczarek när han föddes) dog av cancer i gallan i gÃ¥r 20 maj 2013.

/ HÃ¥kan

Singlar#4: THE POGUES

THE POGUES: A pair of brown eyes (Stiff, 1985)

NÄR VI NU NÄRMAR OSS TOPPEN PÅ MIN LISTA ÄR DET INTE SÅ KONSTIGT att jag redan har berättat mycket om skivorna på den här sidan under de snart sex år som Håkans Pop har existerat. "A pair of brown eyes" är Pogues tredje singel-men var gruppens första listsuccé i England. Visserligen var placeringen blygsam (#72) i mars 1985, men det skulle bli bättre i december 1987 när "Fairy tale of New York" släpptes.
   "A pair of brown eyes" var det första dokumenterade samarbetet mellan producenten Elvis Costello och Pogues. Kombinationen var ett genidrag och plötsligt skrev Shane MacGowan bättre lÃ¥tar och Pogues skivor lät mer professionella i studion än tidigare. SingellÃ¥ten hämtades frÃ¥n inspelningen av gruppens andra album, "Rum, Sodomy & the Lash", som skulle släppas i augusti 1985.
   Pogues var vid tillfället för singelreleasen en grupp pÃ¥ sex personer, Shane MacGowan, sÃ¥ng, Jem Finer, banjo, James Fearnley, dragspel, Cait O'Riordan, bas, Andrew Ranken, trummor, och Spider Stacey, tin whistle, men skulle precis utökas med Philip Chevron, gitarr. Först som tillfällig ersättare av Finer, som skulle vara pappaledig, men blev sedan kvar i bandet som gitarrist när MacGowan ville koncentrera sig pÃ¥ sÃ¥ngen. Chevron blev faktiskt bandets förste medlem frÃ¥n Irland där han hade punkrötter i gruppen The Radiators From Space.
   Chevron hade under de senare Ã¥ren innan Pogues jobbat som producent Ã¥t Peelers, The Prisoners och The Men They Couldn't Hang. 1983 hade han dessutom givit ut en solosingel pÃ¥ Elvis Costellos skivbolag IMP, Brendan Behans "The captains and the kings". Han producerade även en annan artist pÃ¥ IMP, Agnes Bernelle. Det fanns alltsÃ¥ ett samband mellan Costello och Chevron innan Pogues.
   Jag har exempelvis berättat det mesta om "A pair of brown eyes" här. Producerades alltsÃ¥ av Elvis Costello i Elephant Studios med teknikern Colin Fairley. Min 12"-variant (se etiketten ovan) har en liten förlängd version av "A pair of brown eyes". Den har dessutom tvÃ¥ b-sidor, bÃ¥da är gamla traditionella lÃ¥tar producerade av Philip Chevron (fast hans förnamn är felstavat pÃ¥ etiketten som "Phillip"), "Whiskey you're the devil" och "Muirshin Durkin". Den förstnämnda lÃ¥ten är kanske mest känd med The Clancy Brothers och Tommy Makem och den andra berättar om emigranten frÃ¥n Irland som letar guld i Kalifornien.

A-sidan:


B-sidan:


"Muirshin Durkin":


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.