Blogginlägg

Ray Manzarek (1939-2013)

Har man, som Ray Manzarek, en gång i tiden spelat karaktäristisk orgel i The Doors var man väldigt delaktig i gruppens personliga sound. Och då känns det också logiskt med ett "Minns"-porträtt på den här sidan.
   The Doors var tidigt ett favoritband och redan deras första intensiva singel, den kommersiellt inte så framgångsrika "Break on through (to the other side)", föll i min smak medan uppföljaren "Light my fire" tillhör de stora poprockklassikerna alla dagar i veckan.
   Utan att en enda gång, en enda vecka med en enda singel, hamnat på Tio i Topp (uppseendeväckande, va?) så gjorde gruppen, som fick sitt namn efter Aldous Huxleys bok "The Doors of perception", en fantastisk rad med starka singlar under fyra år där den ena singeln, exempelvis "Hello, I love you", överträffades av nästa, exempelvis "Touch me". Hela tiden med Ray Manzareks orgelsound som bärande igenkänning, givetvis vid sidan av den energiske och kraftfulle sångaren Jim Morrison.
   Alla gruppens singlar fram till just "Touch me" skrevs av hela gruppen under samlingsnamnet "The Doors" medan låtarna på albumen gav credit åt varje person i gruppen. Jag var sjukt intresserad av deras singlar men ägde inget album förrän 1969 och "The soft parade" samtidigt som låtskrivarnamnen började vridas över på enskilda namn med gitarristen Robbie Krieger och Jim Morrison som de ledande.
   The Doors hade aldrig officiellt någon basist. Ofta medverkade någon studiobasist på skivorna men live blev det Manazareks uppgift att påverka bastonerna i arrangemangen på sina keyboards. Och på skivorna var det hans instrument som ofta satte prägel på arrangemangen.
   Lyssna bara på det världsberömda orgelintrot till "Light my fire", honkytonkpianot på "People are strange", den udda cembalon på "Love me two times", piporgeln på "Hello, I love you" och den stegrande orgeln (och stråkarrangemanget) som gav dramatik åt "Touch me". Glöm heller inte elpianosolot (och det artificiella regnet) på spöklika "Riders on the storm", singeln som släpptes en månad innan Jim Morrison dog i juli 1971.
   Jim Morrison var rösten och ikonen i The Doors men Ray Manzarek tillförde soundet viktiga beståndsdelar.
   Ray Manzarek (vars namn stavades Manczarek när han föddes) dog av cancer i gallan i går 20 maj 2013.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.