Blogginlägg från 2013-05-07

"Land of nowhere"

LANDSTROM
Land of nowhere
(Kullsta/Rootsy)

Ibland är jag glad att jag får nya skivor i handen långt innan release och att jag sedan tar tid på mig att lyssna, lyssna och lyssna. Som i det här fallet. Landstrom, duon och det äkta paret Carina Landin och Göran Lindström från Kullsta utanför Hammarstrand i djupaste Norrland, sjunger och gör musik som smyger sig på.
   Det finns inget pÃ¥tagligt omedelbart i duons arrangemang, de skriver inte uppenbart enkla hits och de gör sig inte till för att snabbt fÃ¥nga publiken med nÃ¥gra spektakulära riff eller nÃ¥got utstuderat arrangemang.
   Nej, Landstrom har sÃ¥ mycket mer att komma med i lÃ¥nga längden. I botten pÃ¥ deras musik finns americanadoftande klanger med ofta dovt molldominerat skimmer. För att ta sig igenom ljudbilderna uppbyggda pÃ¥ vemod och ödsliga vidder (västra Jämtland?) krävs ett visst tÃ¥lamod och positivt tänkande. När jag som lyssnare ger skivan den chansen och kommer ut pÃ¥ andra sidan fylls jag av tillfredsställelse och viss glädje.
   Det är efter otaliga lyssningar jag upptäcker hur duon drar en förhÃ¥llandevis rak linje frÃ¥n Carter Family till Daniel Lanois. SÃ¥ traditionell och sÃ¥ modern är nämligen Landstroms musik. Här dekorerar urgamla valstakter de sparsamma arrangemangen där paret spelar alla instrument förutom trummor (Micke Ajax) och trumpet pÃ¥ en lÃ¥t (Gustaf Hylén). Det blir en mix av trygghet och spänning som pÃ¥verkar lyssnandet positivt.
   Bakom alla lÃ¥ngsamma melodier och vemodigt loja sÃ¥ngröster vilar stark och personlig musik. Ett ljudlanskap som ofta är andlöst vackert. Ibland ("Travellin' in time") förekommer det lite skruvade och distade ljud men de ögonblicken är i minoritet och fungerar som en sprÃ¥ngbräda för att ta sig tillbaka till de dystert varsamma men mycket vackra harmonierna. För att riktigt uppskatta det vackra behövs det stundtals mörker och oväsen.
   Det känns tämligen omotiverat att räkna upp favoritlÃ¥tar pÃ¥ skivan för den ena lÃ¥ten efter den andra gör stora emotionella avtryck i min hjärna. Men tvingas jag ändÃ¥ välja Ã¥tervänder jag väldigt gärna till "Open spaces", "To my dearest" och "From across the border", tre av lÃ¥tarna pÃ¥ skivan som mest av allt ekar gammal folkmusik och melodiskt är jag först övertygad om att det är covers. Men precis som pÃ¥ övriga skivan har Carina och Göran skrivit allt själva. "Laws and faith", "Up the chimney" och den psalmliknande "Into the forest" rekommenderas ocksÃ¥.

/ HÃ¥kan

"Rockin the night away"

THE JETAWAYS
Rockin' the night away
(Vintjärn)

The Jetaways är ett utpräglat rockabillyband från Åsbro som spelar överraskande varierad musik. På sitt andra album visar gruppen upp både gammal rock'n'roll, smäktande pop, instrumentalrock och country. Ofta har kvartetten letat material längst ned i lagret bland de gamla vinylsinglarna, sorterat bort de mest uppenbara och allmänt uttjatade hitsen och siktat in sig på bra men inte så kända låtar.
   Förebilder som Johnny Burnette och Melvin Endsley har ju gjort nÃ¥gra berömda klassiker (exempelvis "Tear it up" respektive "Singin' the blues") men här blir det sÃ¥ mycket mer intressant när Jetaways plockar upp lÃ¥tar som "You gotta get ready" (ren Rockpile-känsla i arrangemanget) respektive "I gotta feelin'", bÃ¥da original frÃ¥n 1958.
   Blandningen pÃ¥ skivan är som sagt positiv och urvalet av lÃ¥tar är huvudsakligen spännande. Ofta obskyra och slagkraftiga covers, Turner Moore, Jimmy Roby och Wayne Cochran, men även nÃ¥gra originallÃ¥tar mest skrivna av sÃ¥ngaren Jan Östlund (gift med Eva Eastwood). Korthuggna koncentrerade energiurladdningar där ingen lÃ¥t är längre än 3 minuter.
   Som första lÃ¥t pÃ¥ nya albumet väljer gruppen däremot att gÃ¥ emot sin egen ambition och inleder med en av Sam Cookes mest kända lÃ¥tar, "Twistin' the night away" som de har döpt om till "Rockin' the night away", som ocksÃ¥ har blivit den mindre spännande titeln pÃ¥ hela albumet.
   Wayne Cochrans gamla singel-b-sida "Cindy Marie" frÃ¥n 1964 imponerar mest pÃ¥ skivan. Buddy Holly-inspirerade rytmer och en gitarr (Hampus Letskog) som briljerar. The Traits "Live it up" frÃ¥n 1959 svänger grymt, Turner Moores "I'll be leavin' you" är ännu mer energisk och de genuina rockabillyrötterna i Jimmy Robys "Be boppin' baby" är djupa.
   Men mest av allt överraskar den countrydoftande "My beutiful girl" vars historia egentligen inte passar in här. Bara nÃ¥gra Ã¥r gammal lÃ¥t, skriven av en ung Dallas Green, inspelad av hans soloprojekt City and Colour (efter hans namn...) frÃ¥n Kanada och i händerna pÃ¥ Jetaways lÃ¥ter det som en Charlie Rich-lÃ¥t frÃ¥n det sena 50-talet. Förbluffande.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.