Blogginlägg

"Rockin the night away"

Postad: 2013-05-07 07:51
Kategori: Skiv-recensioner


THE JETAWAYS
Rockin' the night away
(Vintjärn)


The Jetaways är ett utpräglat rockabillyband från Åsbro som spelar överraskande varierad musik. På sitt andra album visar gruppen upp både gammal rock'n'roll, smäktande pop, instrumentalrock och country. Ofta har kvartetten letat material längst ned i lagret bland de gamla vinylsinglarna, sorterat bort de mest uppenbara och allmänt uttjatade hitsen och siktat in sig på bra men inte så kända låtar.
   Förebilder som Johnny Burnette och Melvin Endsley har ju gjort några berömda klassiker (exempelvis "Tear it up" respektive "Singin' the blues") men här blir det så mycket mer intressant när Jetaways plockar upp låtar som "You gotta get ready" (ren Rockpile-känsla i arrangemanget) respektive "I gotta feelin'", båda original från 1958.
   Blandningen på skivan är som sagt positiv och urvalet av låtar är huvudsakligen spännande. Ofta obskyra och slagkraftiga covers, Turner Moore, Jimmy Roby och Wayne Cochran, men även några originallåtar mest skrivna av sångaren Jan Östlund (gift med Eva Eastwood). Korthuggna koncentrerade energiurladdningar där ingen låt är längre än 3 minuter.
   Som första låt på nya albumet väljer gruppen däremot att gå emot sin egen ambition och inleder med en av Sam Cookes mest kända låtar, "Twistin' the night away" som de har döpt om till "Rockin' the night away", som också har blivit den mindre spännande titeln på hela albumet.
   Wayne Cochrans gamla singel-b-sida "Cindy Marie" från 1964 imponerar mest på skivan. Buddy Holly-inspirerade rytmer och en gitarr (Hampus Letskog) som briljerar. The Traits "Live it up" från 1959 svänger grymt, Turner Moores "I'll be leavin' you" är ännu mer energisk och de genuina rockabillyrötterna i Jimmy Robys "Be boppin' baby" är djupa.
   Men mest av allt överraskar den countrydoftande "My beutiful girl" vars historia egentligen inte passar in här. Bara några år gammal låt, skriven av en ung Dallas Green, inspelad av hans soloprojekt City and Colour (efter hans namn...) från Kanada och i händerna på Jetaways låter det som en Charlie Rich-låt från det sena 50-talet. Förbluffande.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2013 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.