Blogginlägg från 2013-04-25

"Block out the sirens of this lonely world"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/4 2013.

CHIP TAYLOR
Block out the sirens of this lonely world
(Trainwreck/Rootsy)

Den en gång löpande-band-låtskrivaren Taylor har ju blivit alltmer personlig på sina skivor. Och nya skivan slår något av rekord i personlighet och den här gången slår han i botten där svårmod och förvirrade känslor möts. Skivan föddes i kaoset efter Utöya-massakern 2011 då Chip precis befann sig i Halden och fick uppträda på en minnesstund för offren.
   Det och mycket annat som Chip upplevt i New York och på turnéer i USA och Europa handlar många texter på skivan. Producerat av den norske pianisten Göran Grini och inspelat i en studio i Halden. Allvarliga texter, pratiga långsamma melodier och ömsinta arrangemang som ändå sprider ett visst hopp via Chips känslofulla framförande och hela skivans homogena sound.

/ Håkan

"Dags att tänka på refrängen"

GYLLENE TIDER
Dags att tänka på refrängen
(Elevator/Capitol/EMI)

Gyllene Tider har mer än nio liv. Mot alla odds och mot alla regler i musikbranschen dyker gruppen upp med jämna mellanrum och populariteten (inklusive kreativiteten) består. Innan Gyllene Tider gjorde sitt första lyckade comebackförsök 1996 kunde ingen popgrupp som spelade hitinriktad musik för ungdomar ha en längre karriär än några år. Och ännu mindre göra comeback många år senare i en värld där de var borta, glömda och bortglömda.
   Halmstad-bandet är undantaget som bekräftar regeln. När de nu gör sin tredje allvarliga comeback verkar det bli succé igen. Och nu har de inte oddsen emot sig. Däremot vill jag inte utropa nya skivan till att vara den där totalt helgjutna skivan. Men den är klart bättre än förra comebackskivan "Finn 5 fel" från 1994.
   Den skivan var en lite orolig balansgång mellan Per Gessles solokarriär (som året före hade slagit till hårt med "Mazarin") och ett tillfälligt återförenat GT. Nu är skivan genomgående en GT-produkt med all den energi, orgelsound och många starka låtar som Gessle och det här bandet kan skaka fram.
   Det är när Gessle kommer ner på jorden han är som bäst, sjunger på svenska och inte har större krav på sig än att tillverka några klipska texter och starka refränger med eller utan allsångsambitioner. I en tid när alla popharmonier redan tycks vara använda så känns GT ändå rätt fräscha.
   Nya skivan inleds förvånansvärt friskt, ungdomligt och högljutt med "Det blir aldrig som man tänkt sig". Uppfriskande och överraskande energi från ett band vars medlemmar fyllde 50 för flera år sedan. Och igenkänningsfaktorn, den pipiga orgeln, finns där och på nästan alla andra låtar på skivan.
   Försmakssingeln "Man blir yr" var inte den hitknockout jag trodde det skulle vara. "Oh-oh-oh"-kören är lite väl lättköpt och hela låten har ett kortare bäst före-datum än Per Gessles hitlåtar brukar ha. Ingen ny "Gå & fiska"-klassiker med andra ord. Men risken/chansen är ju ändå att det blir sommarens stora allsångsklassiker på alla GT:s sommarkonserter.
   Influenserna och de rent stulna sekvenserna i Gessles låtar och GT:s sound är ju också något som tillhör det här konceptet. "Singel", handlar inte om skivformatet (överraskad?), är en mix av Gary Glitter-trummor och Familjen Addams. "Chikaboom" är en rip-off av de där typiska T Rex-rytmerna innan tempot ökar och blir energisk 60-talsgarage.
   En GT-återförening ska väl i princip vara mycket eko och igenkänning. Men allra bäst är det när nostalgin blandas med nya harmonier som på låtarna "Allt jag lärt mig om livet (har jag lärt mig av Vera)", "Jag tänker åka på en lång lång lång lång lång resa", "Anders och Mickes första band" och den avslutande titellåten. Där sjunger Gessle motsägelsefullt "Det får inte ta slut" och "Det är inte dags att tänka på refrängen". Om åtta år kommer nästa Gyllene Tider-skiva?

/ Håkan

"Naughty boy"

demo
MICKEY JUPP
Naughty boy

Förutom några småprofilerade uppträdanden på pubar i Cumbria som duo med Legend-kollegan Mo Witham har Mickey Jupp under de senaste åren ägnat tid åt kreativt arbete som låtskrivare. Han har sedan dokumenterat sitt material i ett flertal olika demosammanhang. Han har alltså regelbundet skrivit ett stort antal nya låtar och jag har i olika omgångar skrivit om nyproducerade demolåtar med Mr Jupp, "The Govnor of the Sarfend Sound" som han också ibland kallas.
   Första demorecensionen med Jupp gjorde jag i mars 2009, nya låtar presenterades i maj 2010 som sedan gavs ut på skiva som "Favourites", i mars 2011 "släppte" Jupp ännu en demolåt, "I'm gonna end up in a home" och strax efter i samma månad kom nästa demoalbum, "Favourites too".
   Och nu presenterar Mickey Jupp ännu en generös samling demolåtar, 16 stycken, som har samlingstiteln "Naughty boy". Förklaringen till titeln förklarar Mickey så här: "The fact that over the years I haven't exactly been a saint had something to with it!".
   Några få låtar på demoskivan härstammar från 2007, 2008 och 2009 men de flesta är producerade mellan 2011 och nu. Den färskaste låten skrevs och spelades in i januari i år, "Song for Holly".
   Vi ska inte ta till några överdrifter om en nypåfödd Mickey Jupp för han har inte skrivit några nya stora melodiska mästerverk. Det mesta går i traditionella hjulspår med många återanvända eller lånade (rock'n'roll/blues)rytmer. Däremot är han en fyndig, ofta rolig och intressant textförfattare. Vemod och en påtaglig loserkänsla är ett genomgående tema i hans texter som levereras i avskalade men fullt fungerande inspelningar. Gitarr och/eller elpiano med några nedtonade elektroniska trummaskiner i bakgrunden.

Här är samtliga låtar:

The doggie song
Typisk boogiewoogie med samplat(?) hundskall. Han körar sig själv snyggt på den här låten och många andra på skivan. Han tycker själv att han har tappat gitarrtekniken men piano kan han spela än.

A cuddle and a coffee
Akustisk gitarr och Sex, drugs & rock'n roll i texten. En smånätt rytm med en självbiografisk(?) text om 60-talet.

Someplace else
Rena Fats Domino-pianot i en långsam blues/shuffle.

Searching for Andromeda
En tung bluespianolåt.

Alice my Alice
Sklivans äldsta låt från 2007. En snabb pianolåt.

Party gene
En ryggt skumpande Jupp-låt med akustisk gitarr och rolig text.

Somewhere south
Pianolåt med en lätt karibisk takt.

The woman I love has left the building
Snabb pianorock'n'roll.

I know nothing
Snygg poplåt med en akustisk gitarr i musikalisk huvudroll.

Learning to swim
Ännu ett typiskt Fats Domino-piano. En ledsen barsång. "I'm down in my sorrow/But my sorrow is learning to swim" som texten går.

The barmaid song
Akustisk gitarr i en låt med trygg rytm.

The boogiest woogie
En inte överraskande pianoboogielåt. Hårt svängande med orgel(!) som omväxling.

Trying to unlike you
Mycket vemod i en långsam låt med akustisk gitarr.

Denial
En kort parentes till låt där Mickey körar sig själv.

I ain't broke no law
Snabb pianolåt där titeln på skivan förekommer i texten: "I've been a naughty boy/but I never broke no law...."

Song for Holly
En ren och skär kärlekslåt där Mickey visar att hans röst stått sig bra genom åren. "I wrote a song about you" sjunger han kärleksfullt.

Inte för att jag förstår hur det går till men tydligen beställer man Mickeys demoskiva "Naughty boy" via Paypal som är knutet till Mickeys egen e-post: mickeyjupp@hotmail.co.uk. Priserna för Skandinavien/Europa inkl porto är 1CD £10, 2CDs £15, 3 CDs £20, 4CDs £25.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.