Blogginlägg

"Dags att tänka på refrängen"

GYLLENE TIDER
Dags att tänka på refrängen
(Elevator/Capitol/EMI)

Gyllene Tider har mer än nio liv. Mot alla odds och mot alla regler i musikbranschen dyker gruppen upp med jämna mellanrum och populariteten (inklusive kreativiteten) består. Innan Gyllene Tider gjorde sitt första lyckade comebackförsök 1996 kunde ingen popgrupp som spelade hitinriktad musik för ungdomar ha en längre karriär än några år. Och ännu mindre göra comeback många år senare i en värld där de var borta, glömda och bortglömda.
   Halmstad-bandet är undantaget som bekräftar regeln. När de nu gör sin tredje allvarliga comeback verkar det bli succé igen. Och nu har de inte oddsen emot sig. Däremot vill jag inte utropa nya skivan till att vara den där totalt helgjutna skivan. Men den är klart bättre än förra comebackskivan "Finn 5 fel" från 1994.
   Den skivan var en lite orolig balansgång mellan Per Gessles solokarriär (som året före hade slagit till hårt med "Mazarin") och ett tillfälligt återförenat GT. Nu är skivan genomgående en GT-produkt med all den energi, orgelsound och många starka låtar som Gessle och det här bandet kan skaka fram.
   Det är när Gessle kommer ner på jorden han är som bäst, sjunger på svenska och inte har större krav på sig än att tillverka några klipska texter och starka refränger med eller utan allsångsambitioner. I en tid när alla popharmonier redan tycks vara använda så känns GT ändå rätt fräscha.
   Nya skivan inleds förvånansvärt friskt, ungdomligt och högljutt med "Det blir aldrig som man tänkt sig". Uppfriskande och överraskande energi från ett band vars medlemmar fyllde 50 för flera år sedan. Och igenkänningsfaktorn, den pipiga orgeln, finns där och på nästan alla andra låtar på skivan.
   Försmakssingeln "Man blir yr" var inte den hitknockout jag trodde det skulle vara. "Oh-oh-oh"-kören är lite väl lättköpt och hela låten har ett kortare bäst före-datum än Per Gessles hitlåtar brukar ha. Ingen ny "Gå & fiska"-klassiker med andra ord. Men risken/chansen är ju ändå att det blir sommarens stora allsångsklassiker på alla GT:s sommarkonserter.
   Influenserna och de rent stulna sekvenserna i Gessles låtar och GT:s sound är ju också något som tillhör det här konceptet. "Singel", handlar inte om skivformatet (överraskad?), är en mix av Gary Glitter-trummor och Familjen Addams. "Chikaboom" är en rip-off av de där typiska T Rex-rytmerna innan tempot ökar och blir energisk 60-talsgarage.
   En GT-återförening ska väl i princip vara mycket eko och igenkänning. Men allra bäst är det när nostalgin blandas med nya harmonier som på låtarna "Allt jag lärt mig om livet (har jag lärt mig av Vera)", "Jag tänker åka på en lång lång lång lång lång resa", "Anders och Mickes första band" och den avslutande titellåten. Där sjunger Gessle motsägelsefullt "Det får inte ta slut" och "Det är inte dags att tänka på refrängen". Om åtta år kommer nästa Gyllene Tider-skiva?

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.