Blogginlägg från 2018-10-02
September 2018 på Håkans Pop
SEPTEMBER 2018 BLEV ONEKLIGEN PAUL McCARTNEYS månad. Med nya utmärkta albumet "Egypt station" blev den 76-årige ikonen plötsligt populärare än någonsin och toppade USA-listan för första gången på 32 år eller nåt sånt. Inför den här skivan har Paul varit på festligt marknadsföringshumör och det har resulterat i en gigantisk uppmärksamhet. Det började redan i somras när han tillsammans med programledaren James Corden i "Carpool karaoke" åkte runt i Liverpool och visade upp gamla bostäder och ikoniska platser i den gamla hemstaden. Programmet avslutades med en överraskningskonsert med bandet på The Philharmonic Pub.
Redan i somras släppte Paul tre låtar från nya albumet som aptitretare och uppträdde strax innan albumrelease vid ett par tillfällen som fått stor uppmärksamhet, på Grand Central Station i New York (som finns på YouTube, se ovan) och i Abbey Road-studion i London (som finns på Spotify, även levande bilder). Där visar Paul tillsammans med sitt band storhet vad gäller både musikalitet men också spontan och avslappnad mänsklighet.
Han har blandat friskt mellan Beatles-, Wings- och sololåtar plus helt naturligt även aktuellt material. Mycket förväntade låtar naturligtvis men också överraskningar som "FourFiveSeconds" (Låten han skrev med Rihanna och Kanye West), "My Valentine", "Hi. hi, hi" och "Nineteen hundred and eighty five".
Marknadsföring eller inte är "Egypt station" ett sensationellt bra album som helt rättfärdigar den kommersiella uppmärksamheten. I min recension av skivan, som släpptes 7 september, sammanfattar jag intrycket av ett album med många höjdpunkter och Paul har en uppenbart nyfödd inspiration att bjuda på sig själv. Ett stort plus till hans kompband, som jag faktiskt inte har varit så imponerad av tidigare, som på scen avslöjar oerhört skickliga kunskaper.
Det har under september släppts många intressanta skivor i övrigt, jag återkommer på slutet av den här artikeln med mina åsikter i det ämnet.
Livemässigt för min egen del inleddes månaden på Live at Heart-festivalen i Örebro under fyra dygn. Min bevakning blev inte lika minutiös som under tidigare år och jag kunde i en artikel i efterhand konstatera att senaste upplagan av festivalen förlorat lite själ och jag saknade också den musikaliska ryggraden under de här dagarna och kvällarna.
Under säsongen 2018/19 på Håkans Pop har jag två följetonger att redovisa, dels en 50-talslista på mina 37 bästa favoriter, låtar och artister, och dels återpublicerar jag ett antal gamla intervjuer från 1974 till 1994.
Bland 50-talsfavoriterna som jag under september riktade strålkastarna mot fanns Bobby Freeman, Ivory Joe Hunter, Dale Hawkins och Muddy Waters på placeringarna 35 till 32.
I de gamla intervjuerna kunde jag gräva ner mig i minnet av möten med Robert Fripp. Dire Straits, Ulf Lundell och David Knopfler , alla inträffade under 1979.
Sedan har jag sedan flera år tillbaka en kategori som jag har döpt till "I min skivhylla" där jag helt slumpmässigt och egentligen helt spontant väljer skivor. Kanske med en liten ambition att hitta några bortglömda pärlor. Under september lyckades jag åtminstone pricka in ett utsökt album, med Stephen Stills , men skrev också om skivor med McGuinn, Clark & Hillman, Electric Light Orchestra och Dire Straits.
I månadens elfte timme nåddes vi av de sorgliga nyheterna att Kim Larsen och Otis Rush hade gått bort. Jag redovisar mina minnen av båda artisterna.
NÄR DET GÄLLER NYA SKIVOR INLEDDE JAG september på Håkans Pop med en sammanfattning över sommarens bästa skivor och har under månaden redan uppmärksammat två nya album, med Citizen K och ovan omnämnda Paul McCartney. Men jag har också under de senaste veckorna lyckats jaga ifatt ytterligare ett antal helt aktuella skivor i en blandad kompott.
Helt oplanerat såg jag den svenske låtskrivaren och producenten Peter Kvint uppträda live på svt-programmet Gokväll och fastnade för några melodiska låtar som gjorde att jag förväntade mig något alldeles extra av albumet "Still life". Med alla låtarna i huvudet blev det kanske lite för mycket av det goda men snygga Beatles-influenser kan jag aldrig få för mycket av.
Tydliga Beatles-influenser finns det också på Aaron Lee Tasjans nya album "Karma for cheap". Såg honom uppträda själv för några år sedan och imponerades av spontaniteten i både låtar och mellansnack. Men här blommar ju både arrangemang och låtstyrka ut i ett oväntat omfång.
Amerikanska Cordovas har också ett konsertförflutet i Örebro. Då marknadsfördes en några år gammalt album men kvartetten är nu aktuella med det helt nya albumet "That Santa Fe channel". Stämsång a la tidiga Eagles mixas med The Band-influenser.
Jag har i många år och decennier förgäves försökt få tillbaka Paul Simon-känslorna som de en gång var på de tre första 70-talsalbumen men det har varit trögt, segt och motsträvigt. Och nya "In the blue light" får mig inte heller övertygad. Den där lättjazziga attityden, som jag hela livet förknippat med melodiradions svala nattimmar, på vissa låtar gör mig bara rastlös. Synd på de ofta välformulerade texterna.
De uppenbart starka melodiska stunderna, exempelvis det vackra ögonblicket "Love", är få och drunknar i det övriga jämntjocka materialet. Den över sju minuter långa "Darling Lorraine" är paradoxalt nog min favorithöjdpunkt på skivan.
Amerikanen Will Courtney slog tillhårt och positivt med sitt förra album, "Planning escapes" (nummer ett på min årsbästalista 2016!), för drygt två år sedan. På nya skivan "Crazy love" hör jag Wills ambition att åstadkomma något lika fantastiskt men lyckas bara delvis. Med stabila kompgruppen The Wild Bunch bakom sig och några doser Neil Young-influenser i arrangemangen blir det hantverksmässigt lysande men inte alltid så personligt.
I titellåten, "Too high now", "Take you away" och "Coming on strong" är det poprock på hög nivå och singer/songwriter-rötterna i "When will I find my love" hjälper också till att göra "Crazy love" till ett genomgående trevligt album. "Partner in time", hyllningen till Wills fru, är också en av topparna på skivan.
"I huvet på en idiot, i en bar, på en ö, i ett hav, på en ö, i en bar, i huvet på en idiot" är ju en direkt provokativ titel på Markus Krunegårds nya album vars innehåll är betydligt enklare och bättre än så. Fast ibland blir de hitinriktade låtarna, allra tydligast på Miriam Bryant-duetten "O A O A E vi förlorade", lite för utstuderade. Låtskrivandet är hyfsat men det genomgående burkiga popsoundet på skivan är lite trist, långtråkigt och händelsefattigt där jag misstänker att få levande musiker är inblandade. Både låt- och soundmässigt är det svårt att känna den rejäla lockelsen att lyssna på skivan på nytt.
Energisk poprock är det sällan jag springer på i skivfloden men Dee Rangers "All you need tonight" är en oerhört angenäm ny bekantskap. Bandet lyckas faktiskt balansera på gränsen mellan stark powerpop och garagerock i sitt punkenergiska sound. Kanske lite monotont i längden men låtar som "Gotta have a good time", "Patchouli" (på svenska!) och "Nothing's changed" tillhör verkligen månadens klart bästa lyssning.
Graham Parker är tillbaka med "Cloud symbols" och det ekar 70-tal och de tidiga skivorna med ett nybildat och hungrigt The Rumour. Främst genom de många blåsarrangemangen som säkert är perfekt genomförda men också lite för traditionella och nästan jazzvänliga för mina känsliga öron.
En aptitretare till Rod Stewarts "Blood red roses" var låten "Grace", en gammal irländsk rebellisk sång i traditionell folkmusikalisk skrud. Den låten gjorde att jag väntade mig ett helt album som lutade åt det hållet. Mina förutfattade förväntningar kunde inte vara mer fel. Förutom titellåten och "Grace" är skivan svårt hitinriktad med ett modernt stuk som inte är min kopp té. En hård version av blueslåten "Rollin' & tumblin'" gör albumet till en onödigt spretig historia.
/ HÃ¥kan
| << | Oktober 2018 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
| 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
| 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
| 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
| 29 | 30 | 31 | ||||
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: