Blogginlägg

"Egypt station"

Postad: 2018-09-07 10:49
Kategori: Skiv-recensioner



PAUL McCARTNEY
Egypt station
(Capitol/MPL)


PAUL McCARTNEY SLITS MELLAN YTTERLIGHTERNA att vara den där traditionelle låtsnickaren, med Beatles-arvet som ett tungt ok, och trots sin ålder (76 år) vara modern och omge sig med många hippa producenter. På förra albumet "New" (2013) blev den balansgången lite förrädisk och slutade med en ojämn skiva, låtarna fanns ofta där men produktionen pekade mer åt teknik än back to basics-kompositioner.
   Inför nya skivan har temperaturen höjts gradvis via smarta marknadsföringsmässiga förhandsrapporter. Som den charmiga rundturen i Liverpool med programledaren James Corden som avslutades med överraskningskonsert på en pub (Philharmonics Pub) i centrala staden. Där förstasingeln "Come on to me" premiärspelades. Samtidigt släpptes försmaken "I don't know" och för bara några veckor sedan kom nästa aptitretare, "Fuh you", som uppmärksammades mycket för den kontroversiella textraden "I wanna fuh you".
   Alla tre försmaker lovade verkligen gott där McCartney blandade lekfullhet med melodisk briljans och presenterade samtidigt en fräsch musikalisk skrud som gjord för 2018. "I don't know" är den perfekta McCartney-pianoballaden, "Come on to me" är tyngre och påminner om tidiga Wings och "Fuh you" har allsångsvibrationer. I alla de låtarna, som ligger tidigt på albumet, finns det där spontana uttrycket som McCartney är bäst på. Stråkarna på den sistnämnda låten är en skön ingrediens men det där syntetiska blåset i "Come on to me" är jag allergisk mot. Han borde ha råd med levande musiker.
   De låtarna höjde intresset och förväntningarna inför "Egypt station" som under första halvan levererar flera melodistarka låtar av mycket god kvalité. Visst finns där låtar i kategorin simpla parenteser ("Happy with you", "Who cares", "Caesar rock" och den lätt sambajazziga "Back in Brazil") men på hela 16 låtar är det kanske förklarligt med några andningspauser. Överraskande naket akustiska "Confidante" är också en höjdpunkt. Läckra gitarrer och sedvanligt bra sång.
   Den här recensionen skrivs tidigt efter bara några genomlyssningar och det är givetvis det mest omedelbara materialet som sätter sig först i medvetandet. Där jag i låtar som "People want peace" och "Do it now" misstänker att det finns en styrka som kan växa med tiden.
   Även på den andra halvan av skivan finns det höjdpunkter (klassiskt vackra "Hand in hand"!) och jag förundras gång på gång av den lätta och okomplicerade produktionen som lyfter fram både melodierna och lekfullheten. Inte så ansträngt och modernt som det länge har ekat om McCartney-skivorna. Det något experimentella slutet på den över fem minuter långa "Dominoes" är ett sällsynt undantag.
   Två över sex minuter långa medleyliknande låtar, "Despite repeated warnings" och "Hunt you down/Naked/C-Link" som också kräver flera lyssningar, avslutar albumet på ett både intressant och charmant sätt. De hippa producenterna Greg Kurstin och Ryan Tedder har inte påverkat soundet nämnvärt. Efter 57 minuter blir det uppenbart att "Egypt station" är Paul McCartneys bästa album sedan 2005 ("Chaos and creation in the backyard") och kanske ännu längre sedan.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (399)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (108)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2018 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.