Blogginlägg från 2018-10-22

50-tal: #28. "The train kept a-rollin" (1956)

THE JOHNNY BURNETTE TRIO
The Train kept a-rollin'
(Coral)

EFTER DE SENASTE VECKORNAS UTFLYKTER i svart bluesrelaterat 50-talsmaterial ( Muddy Waters, Smiley Lewis, Big Mama Thornton, Hank Ballard ...) är det dags att återvända till ren och skär klassiskt vit rock'n'roll där namnet Burnette står med stora bokstäver. Det är inte bara Johnny Burnette som personifierar det legendariska namnet utan även brodern Dorsey Burnette som var basist i brödernas Johnny Burnette and the Rock'n Roll Trio.
   Ska man ta släktbanden ännu längre ligger Rocky Burnette och Billy Burnette nära till hands. Rocky är Johnnys son som 1980 hade en hit med "Tired of toein' the line". Billy är gitarrist och har varit Fleetwood Mac-medlem vid tvÃ¥ olika tillfällen.
   Johnny Burnette and the Rock'n Roll Trio är egentligen ett klassiskt och oförlömligt gruppnamn men det släpptes bara en enda singel under det namnet, "You're undecided" (vÃ¥ren 1956), innan gruppen fastnade för det lite enklare The Johnny Burnette Trio. "The train kept a-rollin'" var gruppens andra singel och b-sidan var lustigt nog Joe Turners "Honey hush" som var min 50-talsfavorit pÃ¥ plats nummer 38.
   Redan 1952 bildade bröderna Burnette en trio (Rhythm Rangers) med gitarristen Paul Burlison. Efter nÃ¥gra Ã¥r presenterade sig gruppen för Sam Phillips, Elvis Presleys producent pÃ¥ Sun Records, men han var ointresserad och tyckte att trion kopierade Presley och hans kompgrupp för mycket.
   I den här serien vill jag gärna prioritera originalmaterial före covers men Burnettes "The train kept a-rollin'" var mycket riktigt en fem Ã¥r gammal bluesinspirerad lÃ¥t av bandledaren Tiny Bradshaw som hade egen swingorkester. Originalet är mer jazz än rock'n'roll och jag föredrar Burnettes optimala tolkning, en inspelning som skulle komma att influera musikbranschen decennier framÃ¥t, i grupper som exempelvis Yardbirds och Led Zeppelin. Just pÃ¥ Burnettes inspelning introduceras gitarrfuzzsoundet helt oplanerat. Gitarristen Burlison hade nämligen tappat sin förstärkare och med lite lösa delar föddes det distade gitarrljudet.
   Dock är det inte Burlison som spelar pÃ¥ just den här inspelningen. Den rutinerade studiogitarristen Grady Martin tog hans plats och bakom trummorna finns Tony Austin som för övrigt var kusin med Carl Perkins.
   Det var egentligen Nisse Hellbergs liveversion av Burnettes originallÃ¥t "Tear it up" som lockade mig till namnet Johnny Burnette and the Rock'n Roll Trio. Men deras version av den lÃ¥ten är bÃ¥de tam och tunn och även i övrigt är det fÃ¥ originallÃ¥tar i gruppens repertoar som stÃ¥r sig idag. Men däremot är "The train kept a-rollin'" en helt sagolik representant för 50-talets klassiska rock'n'roll-era.
   30 Ã¥r gammal drunknade Johnny Burnette 1 augusti 1964 i en bÃ¥tolycka.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.