Blogginlägg från 2015-10-18

Anspråkslös karisma och himmelsk röst

Foto: Börje Dahl
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/10 2015.

EILEN JEWELL/MISS TESS
Scandic Grand, Örebro 16 oktober 2015
Konsertlängd: Miss Tess 20:04-20:48 (44 min), Eilen Jewell 21:05-22:41 (96 min)
Min plats: Stående ca 13 m rakt framför scenen

Den amerikanska sångerskan och låtskrivaren Eilen Jewell har varje år, från 2009 till 2013, varit en trogen och hängiven Örebrobesökare och på fredagskvällen återvände hon till sin lika trogna publik på ett fullsatt (drygt 200 personer) Scandic Grand. Efter några års paus som nybliven mamma med turnéavbrott som följd var hungern och nyfikenheten stor och ömsesidig hos både publik och artist.
   Som skivartist i närmare tio Ã¥r börjar Eilens repertoar bli sÃ¥ omfattande att det har blivit svÃ¥rt att tillfredsställa alla falanger i den alltmer växande skaran av fans. Visserligen var det under fredagskvällens konsert en del fokus pÃ¥ det senaste albumet, utmärkta "Sundown over ghost town", men Eilen ville ocksÃ¥ bjuda pÃ¥ sÃ¥ mycket som möjligt frÃ¥n sin lÃ¥nga karriär.
   PÃ¥ hela 21 lÃ¥tar, inklusive tvÃ¥ helt spontana extralÃ¥tar, blev det ändÃ¥ trÃ¥ngt när den förrädiska balansen mellan nya och äldre lÃ¥tar skulle vägas. I sin iver att blanda bÃ¥de country, rockabilly och blues med jazz, det som lite bekvämt brukar sammanfattas med genrebeteckningen americana, frÃ¥n nästan alla sina album hamnade de nya aktuella lÃ¥tarna ändÃ¥ i skuggan av bland annat nÃ¥gra covers.
   Eilen ville väl visa upp nÃ¥gra av sina musikaliska rötter genom att välja lÃ¥tar av Sleepy John Estes ("Drop down daddy"), Bessie Smith ("If you catch mestealing"), Memphis Jug Band ("Fourth street mess around"), Stonewall Jackson ("Why I'm walking") och Temptations ("My girl"). Genom att lÃ¥ta gitarristen Jerry Miller, bakom sina sologlasögon, spela titellÃ¥ten frÃ¥n sitt eget album ("I've got a new road under my wheel"), som en duett mellan uppvärmaren Miss Tess och Eilen breddades influenserna, med en Bob Wills-lÃ¥t, till att även inkludera western swing.
   Hälften av den nya skivans lÃ¥tar framfördes pÃ¥ konserten men som nyhetstörstande recensent hade jag inte klagat pÃ¥ fler lÃ¥tar frÃ¥n skivan, exempelvis "Pages" och "Somethings weren't meant to be", som tillhör Ã¥rets bästa.
   Nu ska jag inte i första hand gnälla pÃ¥ allt jag saknade ty konserten hade tillräckligt med höjdpunkter som förklarar ett högt betyg. Tänker främst pÃ¥ nÃ¥gra lugna pärlor, när hon sensuellt sög pÃ¥ orden i "Santa Fe", "Needle & thread" och första extralÃ¥ten "Songbird" (sÃ¥ngen till den 16 mÃ¥nader gamla dottern Mavis Loretta), dÃ¥ magin uppenbart lÃ¥g i luften. Men ocksÃ¥ en underbart stark tolkning av "My girl" (se video ovan, tack Jan Wiktorsson), med hjälp av just Miss Tess och hennes gitarrist Thomas Bryan Eaton, som andra extralÃ¥t.
   Bandet var pÃ¥ sedvanligt gott spelhumör. Jerry Miller hade full kontroll pÃ¥ sin gitarr under mÃ¥nga och ibland lite överdimensionerade solon. Eilens make Jason Beek hade ett härligt sväng pÃ¥ sina trummor och sjöng nästan duett med sin fru nÃ¥gra gÃ¥nger. Och nye stÃ¥basisten Shawn Supra var redan en stadig klippa pÃ¥ sitt instrument.
   Men det var Eilen med sin himmelska röst, personliga mellansnack och helt ansprÃ¥kslösa karisma som var kvällens mest lysande stjärna eller kanske juvel för att jämföra med nÃ¥got passande.
   Jag är ingen stor vän av uppvärmande förband, det blir ofta en lÃ¥ng startsträcka till konsertbesökets huvudanledning, men jag förstÃ¥r den sympatiska gesten att bjuda in vänner och/eller intressanta personligheter och ge andra artister turnémöjligheter. Nashville-sÃ¥ngerskan Miss Tess, ett oskrivet blad i min musikaliska värld, inledde fredagskvällen tillsammans med gitarristen Thomas Bryan Eaton. Musik och sÃ¥ng med jazz som minsta gemensamma nämnare när originallÃ¥tarna lät som covers i mina otränade öron. Det blev riktigt intressant först när Hank Williams obskyra lÃ¥t "Alabama waltz" spelades.

FOTNOT: Jag vill inte hävda att Eilen Jewell läser Håkans Pop men i måndags skrev jag om Temptations i allmänhet och "My girl" i synnerhet på den här sidan. Och i fredags kväll sjöng Eilen låten tillsammans med alla sina turnékamrater på en scen i Örebro. Var det verkligen bara en tillfällighet?

Worried mind
Hallelujah band
Where they never say your name
Rain roll in
Heartache boulevard
High shelf booze
Why I'm walking
Rio Grande
Santa Fe
Rich man's world
Here with me
I've got a new road under my wheel
Drop down daddy
Fourth Street mess around
Needle & thread
I remember you
If you catch me stealing

Extralåtar
Songbird
My girl

Extra extralåtar
Warning signs
Sea of tears

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.