Blogginlägg från 2016-01-06

KONSERTHUSET: #3. Anna Ternheim 2006

ANNA TERNHEIM, 10 november 2006

EFTER DEN NÅGOT OSÄKRA MEN ÄNDÅ IMPONERANDE konsertpremiären i februari 2004, som jag har uppmärksammat i ett annat sammanhang, gick det spikrakt uppåt och fort för Anna Ternheim. Innan det året var slut hade Anna albumdebuterat med "Somebody outside", en högst ordinär skiva som ändå hamnade på min årsbästalista, och sedan turnerat som uppvärmare till Lars Winnerbäck.
   Uppmärksamheten kring Anna Ternheims namn fortsatte under 2005 när hon sjöng duett med Ulf Lundell på hans "Högtryck"-album och ungefär samtidigt inledde konserter med ett annat storslaget svenskt namn, Kent. Och på sommaren spelade hon på Hultsfredsfestivalen.
   Men det var under 2006 hon skulle mogna på allvar som kreativ och personlig artist. Redan på våren turnerade hon runt i Europa, bland annat Holland, Tyskland och Frankrike, men kände sig då obekväm i situationen på scen ("Jag känner mig inte helt hemma med att uppträdda live..."). Men den osäkerheten var som bortblåst hösten 2006 när det fantastiskt fina albumet "Separation road" (bästa svenska albumet det året!) skulle följas upp med en tämligen lång turné från Stockholm till Gävle, inklusive konserten i Örebro Konserthus vars recension du kan läsa här.
   Med ett synnerligen kompetent gäng musiker bakom sig, trummisen Andreas Dahlbäck och gitarristen Staffan Andersson fanns med på skivan plus basisten Jerker Odelholm och keyboardisten David Nyström, tog Anna ett stort och homogent steg in bland Sveriges absolut bästa artister.
   Men det stannade inte där för underbart personliga Anna Ternheim. 2009, efter ytterligare några år och ännu ett ypperligt album ("Leaving on a mayday"), upplevde jag Anna Ternheim live i Västerås, då turnén aldrig nådde Örebro. Nästa skiva, "The night visitor", valde Anna att spela in i USA och när turnén som skulle följa upp den skivan kom till Örebro hade hon växt ur Konserthusets storlek och uppträdde då på Conventum dit hon också kommer i slutet på februari i år med nya albumet "For the young" i bagaget.
   Min recension av konserten i Konserthuset 2006 hittar du här.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.