Blogginlägg

”Högtryck”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/5 2005.

Ulf Lundell: Högtryck
(Rockhead/Capitol/EMI)

Ulf Lundells senaste skivor inspelade med band har befunnit sig i kategorin "starkt förutsägbart" och "upprepande" så den nya skivan "Högtryck" känns bra mycket mer varierad, intressant och omväxlande.
   Så detaljrik, så luftigt arrangerad och dessutom med några högklassiga låtar som måste anses sensationella i Lundell-land av både melodi- och arrangemangsmässiga skäl. Faktiskt jämför jag stora delar av skivan med hans senaste mästerverk "I ett vinterland".
   Inte så mycket boogie, inga lager av elgitarrer, brötig sång är ersatt av nästan klockrena stämmor och akustiken på flera låtar är nästan bedövande.
   För mig, som följt denne veteran i 30 år, är skivan som helhet ett välkommet lyft. Sedan kan inget album som är nästan 70 minuter långt, med vilken artist som helst, undgå svackor och onödiga spår.
   Här är det faktiskt titelspåret, den nästan tolv minuter långa huvudsakliga recitationen, som går i stå med en text Lundell borde sparat till sin kommande roman. En rätt intetsägande reggaepastisch, "Kärlek på stan", hamnar också bland det ointressanta men spåren med höjdpunkter är desto fler.
   Att få en mix av 12-strängad elgitarr och dragspel på "En bättre värld" är ju andlöst vackert. "Människa med människa", kanske skivans allra starkaste låt, har ett snyggt tempobyte plus Anna Ternheim på sång. Och "Om det här är vintern", singeln "Vitt regn", "Den dummaste djäveln i världen" (med "Odysseus"-orgel) och "Hatschepsuts tempel" är härlig lyssning.
   Dessutom flera fantastiskt stolta ballader men ingen lika majestätisk som "Den stora ensamheten utanför allt".

/ Håkan

Erik E 22/12: God jul & Gott nytt år Håkan, och tack för de många läsvärda inläggen under 2019...

Björn 13/12: Instämmer i det mesta, men mest i "händelsefattigt". Bruce är på min topp fem li...

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.