Blogginlägg

Januari 2019 på Håkans Pop

Foto: Anders ErkmanEva Eastwood med sitt lilla kompband, gitarristen Magnus och trummisen Adam.

I SEDVANLIG ORDNING STARTADE DET NYA ÅRET och januari med inomhusfestivalen Folk at Heart I som på sin sjätte upplaga var tillbaka på Scandic Grand i det centrala Örebro. Som traditionen bär med sig rapporterade jag om två kvällar, fredag 4 januari och lördag 5 januari, fulla med aktivitet i både samlingsrum och hotellrum. Och jag njöt allra mest av Amanda Andréas, Åstadens Poporkester, Knekta Kungar, Martin Håkan och ett decimerat DSH5 på duo. Sedan gjorde Eva Eastwood (se bilden ovan) ett oplanerat men mycket populärt inhopp på lördagskvällen.
   Ytterligare en ansprÃ¥kslös konsert fick jag nöjet att uppleva under januari. Den nya duon Klas Qvist/Mikael Ramel gjorde en skivbutiksspelning i Örebro.
   Efter nÃ¥gra veckors uppehÃ¥ll över jul och nyÃ¥r gjorde HÃ¥kans Pop "Ã¥rsdebut" 14 januari med sina tre Ã¥terkommande kategorier, 50-talets bästa, Intervjuer 1974-1994 och I min skivhylla.
   I min genomgÃ¥ng av 50-talsfavoriter hade jag innan jul nÃ¥tt halvtid pÃ¥ min 38 artister lÃ¥nga lista. Nu var dags för plats #19 där jag faktiskt placerade Cliff Richard (se vänster). Den oväntade överraskningen följdes i januari av Etta James (#18) och Jackie Brenston (#17).
   I intervjukategorin, där jag kronologiskt Ã¥terpublicerar mina gamla intervjuer, satte jag under januari strÃ¥lkastarna pÃ¥ Basse Wickman, Dan Hylander & Py Bäckman och närbesläktade Anne-Lie Rydé & Tove Naess . Samtliga intervjuer är hämtade frÃ¥n 1984.
   Kategorin "I min skivhylla" har den här säsongen fÃ¥tt en nÃ¥got annorlunda skepnad. Jag väljer, även det kronologiskt, frÃ¥n skivhyllan med Beatles-relaterade artister/grupper. Och inledningen under januari blev vinylalbum med James Taylor och Leon Russell men ska följas av mÃ¥nga kända men ännu fler mindre kända skivor.

JANUARI 2019 HAR NÄSTAN SENSATIONELLT varit fylld av nya intressanta skivor och jag har recenserat tre album, samtliga svenska, under månaden: Dalaplans "Du går aldrig ensam", Klas Qvists/Mikael Ramels "I huvet på varann" och DSH5:s "Rädda världen". Alla rekommenderas!
   Men jag har under mÃ¥naden, som traditionellt brukar kallas tunnsÃ¥dd och händelsefattig pÃ¥ nya intressanta skivor, lyssnat pÃ¥ nÃ¥gra fler skivor som jag har fÃ¥tt tips om.
   "The imperial" med smÃ¥tt haussade amerikanska bandet The Delines frÃ¥n Portland, Oregon blev en överraskning i sitt nästan genomgÃ¥ende lugna tempo. Deras musik kallas ibland alternativ country men här finns ocksÃ¥ soul, tack vare aktiva blÃ¥sarrangemang, som perfekt förmedlas av den ofta coola sÃ¥ngerskan Amy Boone. En steelguitar doftar country men i en lÃ¥t, "Eddie & Polly" som är albumets enda uptempolÃ¥t, är det klassisk gitarrpop som gäller. Som helhet är kanske albumet lite för lugnt och tryggt för att vara en riktig utmanare till Ã¥rets bästa album-lista om elva mÃ¥nader.
   Frances Cones "Late riser" är mÃ¥nadens andra tips. Även Nashville-kvartetten har en sÃ¥ngerska och frontperson, Christina Cone, som personifierar soundet. Ursprunget kanske lurar lyssnaren ty skivan innehÃ¥ller modern pop med ett förhÃ¥llandevis modernt sound. Det gnistrar om gitarrerna och keyboards och Frances viskar fram lÃ¥tarna med en otrolig energi. Melodierna kanske inte glänser av prakt men det här är ett sound som smyger sig pÃ¥ lyssnaren och kan bli favoriter pÃ¥ sikt.
   Sista tipset är The Vegabonds och albumet "V" som inledningsvis lÃ¥ter lovande med akustiska gitarrer och steelguitar i sättningen. Men det blir till slut lite för mycket elektricitet och muskulös volym som förvandlar hela albumet till ganska bredspÃ¥rig men ocksÃ¥ opersonlig amerikansk rock.
   Av en tillfällighet har jag fÃ¥tt mÃ¥nadens skivtips frÃ¥n den norrländska hemsidan Popgeni som härmed ocksÃ¥ rekommenderas för ett besök. Ett dussin skribenter med rötter i flower power, progg, punk och grunge uppmärksammar ofta lite udda men bra artister som inte sÃ¥ sällan har americana som gemensam utgÃ¥ngspunkt.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.