Blogginlägg från 2019-02-22

I min skivhylla: Carly Simon (1972)

Postad: 2019-02-22 07:55
Kategori: I min skivhylla



CARLY SIMON: No secrets (Elektra EKS-75049-2)
Release: 3 november 1972


EFTER DE TVÅ SENASTE VECKORNAS UTFLYKTER Efter de två senaste veckornas utflykter bland något udda skivor med inte alltför stora namn (Bobby Keys och David Peel) är vi denna fredag tillbaka på ganska säker och tämligen allmängiltig musikalisk mark. Den amerikanska sångerskan och låtskrivaren Carly Simon kanske inte tillhör musikhistoriens mest personliga artistskara men hon kan anspråkslöst sätta både singer/songwriter och popsångerska, med en melodiskt soft framtoning, på sitt visitkort.
   Carlys album från 1972, hennes tredje i ordningen, var hennes tidiga kommersiella genombrott (mer än en miljon sålda ex) och största förklaringen till framgångarna var albumets mest framträdande låt, "You're so vain", som toppade Hot 100 och också sålde en miljon ex.
   Innan 1972, när Carly Simon "kom in" i mitt liv på allvar, hade hon haft ett par Topp 20-singlar i USA men var för mig ändå ett oskrivet blad. De två första soloalbumen "Carly Simon" och "Anticipation", båda släpptes 1971, hade också gått mig förbi och rent musikaliskt tror jag "No secret" på förhand hade tagit samma anonyma väg om inte en detalj på skivan gjorde mig riktigt intresserad.
   Nej, det var inte den makalösa singelframgången med "You're so vain", släpptes samtidigt som albumet, som lockade mig till skivaffären. Inte ens det officiella ryktet att Mick Jagger sjöng på singellåten gjorde mig speciellt intresserad fast låten, framförandet och hela inramningen är fantastisk. Nej, det var blott och bart det faktum att Paul McCartney (med fru) medverkade på ett spår som gjorde mig till ägare av ännu en skiva ämnad för min Beatles-relaterade skivhylla.
   Förutom de två för mig obekanta tidigare albumen och de lika okända singelframgångarna hade Carly Simon haft en fem år lång men inte särskilt framgångsrik karriär tillsammans med sin syster Lucy i duon The Simon Sisters. Hade en mindre hit 1964 med Lucys tonsatta barnramsa "Winkin' Blinkin' And Nod" och duons repertoar var huvudsakligen riktat mot barn.
   "No secrets" är inspelad i London, i Trident-studion, och Carly hade onekligen en förkärlek för England ty hennes andra album "Anticipation" hade engelsk producent, Paul Samwell-Smith. Som nog förklaras med att Carly då hade turnerat med Cat Stevens som på sina första tidiga skivor producerades av just Samwell-Smith.
   Inför "No secrets" gick budet som producent till den då lovande Richard Perry som snart skulle bli fullfjädrad på sitt område. Fram till dess hade han producerat så olika artister som Captain Beefheart, Tiny Tim och Barbra Streisand men under resten av 70-talet skulle skaran av klienter växa och inkludera kända namn som Diana Ross, Art Garfunkel, Ringo Starr, Manhattan Transfer och flera Nilsson-album.
   På inspelningarna till "No secrets", som genomfördes under september och oktober 1972 (bara en månad innan release), kompades Carly av den då yppersta studiomusikereliten. Ett stort gäng både engelska och amerikanska musiker som huvudsakligen var kända i branschen, Klaus Voormann, Jim Keltner, Nicky Hopkins, Lowell George (på ett spår), med flera). Men där finns också den mindre kände gitarristen Jimmy Ryan som hade följt Carly på alla hennes skivor. På 60-talet var Ryan medlem i gruppen The Critters vars största hit var John Sebastian-låten "Younger girl". Här spelar Jimmy både gitarr och bas och anlitas flitigt fast han tillhör det mindre kända manskapet.

NÄR JAG IDAG LYSSNAR PÅ "NO SECRETS" märker jag att jag nog som lyssnare är som folk är mest. Singelhitlåten "You're so vain" har knyckt all min uppmärksamhet från materialet i övrigt ty nu upptäcker jag en artist och låtskrivare som inte är långt efter exempelvis Carole King. Här finns flera melodiska och välsjungna sånger med både personliga och intressanta texter. "The right thing to do", "Embrace me, you child" och "It was easy" skulle inte skämmas bredvid Carole Kings mest kända låtar. Precis som Carole spelar Carly dessutom piano på skivans flesta låtar.
   Nåväl, "You're so vain" är fortfarande en melodi- och innehållsmässigt fantastisk låt vars text, om en odräglig fåfäng karl som Carly hade känt, drog igång ryktesspridning modell större och fortfarande pågår gissningar och insinuationer vem det är hon sjunger om. Allt från Cat Stevens, skivbolagsbossen David Geffen till Warren Beatty och Kris Kristofferson har nämnts. Eller är det Mick Jagger, som utan att ha fått sitt namn på omslaget sjunger karaktäristiskt i refrängen på låten? Vid den här tidpunkten var det vanligt med gästande musiker och sångare på skivinspelningar som ibland uppträdde under pseudonym eller, som i Jaggers fall, uppträdde utan namn. Rättighetsproblem heter nog den klausulen.
   Inte heller Paul McCartney medverkar på skivan under fullständigt namn. Bakom "Paul and Linda" döljer sig givetvis McCartney med fru i kören på "Night owl", en coverlåt med en några år lång historia bakom sig. Skrevs 1967 av James Taylor som vid inspelningstillfället 1972 "råkade" vara Carlys pojkvän och de skulle snart gifta sig på samma datum som releasedatumet för "No secrets". Vilken solskenshistoria! Låten har även en annan koppling till McCartney, fanns med på James Taylors debutalbum 1968 (som jag berättade om för några veckor sedan här) som Paul i högsta grad var personligt inblandad i.
   Carlys "Night owl" är skivans stökigaste låt med en skrikig kör, där även Bonnie Bramlett och Doris Troy hjälper till att hojta. Den är lite omotiverat inklämd mellan två av albumets mest finstämda låtar, "It was so easy" och "When you close your eyes". Även Lowell George hjälper till på en låt, "Waited so long", för att med sin slidegitarr spräcka upp det genomgående "fina" ljudet på skivan.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (415)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (222)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (112)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2019 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28      

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Mats 26/07: Detta är en av 70-talets absolut viktigaste plattor för mig. Såg Tyla Gang på Ho...

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.