Blogginlägg
MAXI12" #26: NICK LOWE
NICK LOWE
Half a boy and half a man
Awesome
Cruel to be kind
(F-Beat, 1984)
EFTER DET MYCKET LYCKADE DAVE EDMUNDS- samarbetet i Rockpile, främst som livegrupp, i slutet på 70-talet fram till 1981 inledde Nick Lowe sin solokarriär på allvar med en permanent högkvalificerad kompgrupp bakom sig. Med musiker som Martin Belmont, gitarr, Bobby Irwin, trummor, Paul Carrack, keyboards, och James Eller, bas. Gruppen gick först under namnet His Noise To Go, från 1982 främst live (och livelåtarna på singeln "My heart hurts"), men 1984 ändrades gruppnamnet till Cowboy Outfit både live och på skiva.
En heartbreaking otrohetshistoria gjorde att Eller hoppade av gruppen och Lowe själv återvände till basgitarren inför inspelningen av albumet "Nick Lowe & his Cowboy Outfit" i fyra olika studios i London. "Half a boy and half a man" är första låten på albumet och även första singeln från skivan. Båda släpptes parallellt i maj 1984.
Låtarna på den här maxisingeln är inte så exklusivt udda eller raritetsstämplade men den fysiska utgåvan är däremot väldigt annorlunda. Ty maxisingelns samtliga tre låtar ligger på skivans a-sida medan baksidan är ograverad och blank förutom inskriptionen "NICK LOWE" där O är precis vid centrumhålet. Dessutom är det graverat en penna som skriver något...
Förmodligen var det ett påhitt av den alltid infallsrike managern Jake Riviera som också såg till att klisterlappen "Half a recorded at half the price" hamnade på omslagets framsida. Den här maxisingeln såldes alltså för halva priset.
På singeln nämns inte Cowboy Outfit i namn, "Half a boy and half a man" är strikt utgiven i Nick Lowes namn. En texmex-kryddad poplåt som med ett dragspel, kanske spelat av Geraint Watkins, kunde ha blivit en ren cajunexplosion. Nu blir det Paul Carracks pipiga orgel som spelar den musikaliska huvudrollen i arrangemanget.
"Awesome", som också är hämtad från albumet "Nick Lowe & his Cowboy Outfit", är huvudsakligen instrumental där Nick Lowes gitarr har den där kända twangklangen a la Duane Eddy. Låten är väl en parentes i Lowes stora produktion men är resultatet av ett roligt låtskrivarsamarbete mellan Lowe och Jake Riviera, managern han hade under många år. Tillsammans med Elvis Costello följde han troget Riviera från Stiff via Radar till F-Beat.
Helt i linje med Rivieras sinne för uppmärksamhet kallar han sig Profile som låtskrivare och därmed skapas det perfekta låtskrivarteamet Lowe/Profile. Paret är ansvarig för ytterligare några låtar i Nick Lowes diskografi: Tidigt i karriären skrev de "I love my label" tillsammans, som hamnade på "Bunch of Stiffs", och har också skrivit "Cry it out" på "Pinker and prouder than previous" (Demon, 1987).
Tredje låten på maxisingeln är en repris på en repris, "Cruel to be kind", och är en av Nick Lowes mest kända låtar som har en lång historia. Låten, som han har skrivit tillsammans med Ian Gomm, spelades första gången in hösten 1974 med killarnas dåvarande band Brinsley Schwarz. Men bandet sprack strax därpå och albumet "It's all over now", som låten var ämnad för, hamnade i byrålådan. Släpptes, på Gomms initiativ, först 1988 men drogs snabbt in på Nick Lowes begäran då han inte tyckte att skivan höll rillräcklig kvalité. Hela historien om skivan och dess innehåll går att läsa här.
Brinsley Schwarzs originalinspelning av "Cruel to be kind" släpptes dock som singel-b-sida (a-sida: "Little Hitler") redan 1978 med Nick Lowe själv. Sedan gjorde Nick och det övriga Rockpile-gänget en nyinspelning av låten till albumet "Labour of lust" och den inspelningen har hamnat på många singlar sedan dess. A-sida i augusti 1979, dagens maxisingel (1984), b-sida till "What's shakin' on the hill" i april 1990 och b-sida till "All men are liars" i augusti 1990.
Blir du plötsligt intresserad av Nick Lowes fullständiga diskografi finns den här.
/ HÃ¥kan
Konserten blev som en resa
Nära det stora genombrottet
| << | Oktober 2017 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | ||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
| 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
| 30 | 31 | |||||
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: