Blogginlägg

I min skivhylla: Dave Mason

Postad: 2017-10-20 07:58
Kategori: I min skivhylla



DAVE MASON: It's like you never left (CBS KC 31721)
Etiketten med sin påklistrade CBS-lapp är egentligen amerikansk liksom skivnumret.

Release: 29 oktober 1973
Placering i skivhyllan: Specialhylla 2: Mellan Cheech & Chongs "Los Cochinos" (1973) och Yoko Onos "Feeling the space" (1973).

PÅ EN AV MINA KRONOLOGISKT SORTERADE SKIVHYLLOR hittar jag Dave Masons "It's like you never left" för att George Harrison (under pseudonymen Son of Harry) spelar gitarr på en låt. Jag har nämligen en skivhylla med Beatles-relaterade vinylplattor där en eller flera medlemmar i Liverpool-gruppen figurerar på ett eller annat sätt. De kan medverka som musiker eller sångare, de kan stå som producenter eller upphovsmän till specialskrivet material.
   Dave Mason var en engelsk musiker, gitarrist och sångare som jag hade följt sedan våren 1967 när den nybildade gruppen Traffic släppte sin första spektakulära singel "Paper sun", en extremt spännande låt med ett intressant sound där sitaren spelades av just Mason. Gruppen hade sina blickar på sig främst av den anledningen att den blott 19-årige Stevie Winwood plötsligt hade lämnat Spencer Davis Group och bildat nytt. Men det var faktiskt inte Winwood som var gruppens store låtleverantör utan just Mason. Han skrev ensam "Hole in my shoe" och "Feeling alright".
   Men Mason var en orolig själ som vid upprepade tillfällen både lämnade och återförenades med gruppen. Mellan varven dök han upp i både det ena och andra sammanhanget som gjorde mig både nyfiken och intresserad kring hans musicerande. 1968 producerade han Familys debutalbum och under några år figurerade han i kretsen runt namn som Jimi Hendrix, Derek & the Dominoes, George Harrison och Delaney & Bonnie medan han laddade för sin egen solodebut "Alone together" (1970).
   Redan här var det ganska uppenbart att engelsmannen Mason, född i Worcester. tidigt i sin solokarriär hade USA som hemmaplan och samarbetade med en rad amerikanska musiker. Naturligt men ändå överraskande gjorde han 1971 en duettskiva med Mama Cass Elliot som jag då föll för ganska rejält. Efter det till hälften liveinspelade albumet "Headkeeper" stod Masons namn så högt i kurs i branschen att skivbolagsbytet från Blue Thumb/Island i USA/Europa till stora mäktiga Columbia/CBS var ett naturligt och logiskt steg för en artist vars popularitet växte snabbt. Och "It's like you never left" blev startskottet för Dave Masons ännu större kommersiella framgångar.
   Hela albumet är ett tydligt bevis på att Masons trivs i USA och sin omgivning på den amerikanska västkusten i det soliga Kalifornien. Och han verkar inte längta tillbaka till sitt England när han på öppningslåten "Baby... please" sjunger textraden "Don't make me go back to the freeze".
   Albumet spelades in i Los Angeles och San Francisco, har ett något mjukare sound som kanske kan uppfattas som soft och mogen. Men Masons gitarr har en framträdande roll, såväl elektrisk som akustisk, på alla låtarna. Fast vi befinner oss i en tid, tidigt 70-tal, när gitarrister gärna ville framhäva sina solistkunskaper låter Mason låtar, melodier och texter bli en helhet där solon förekommer men är inte så överdimensionerade. Och låtarna är till övervägande del korta och koncisa där majoriteten av materialet är kortare än fyra minuter.

"IT'S LIKE YOU NEVER LEFT", SOM PÅ SKIVOMSLAGETS framsida saknar både artistnamn och albumtitel, är som redan nämnts en varierad och omväxlande skiva ty Dave Mason behärskade ballader precis lika naturligt som snabba rocklåtar och hela skivan pendlar mellan de motpolerna. Framförallt har jag idag hittat en skiva som direkt bejakar min jakt efter utmärkta skivor i hyllorna. Jag minns Masons skiva som en stor favorit hösten 1973 och jag är glad att nu upptäcka att innehållet håller den klass jag vill minnas, soundet kanske inte är modernt efter dagens mått mätt men det här är nästan (den studiojam-liknande instrumentallåten "Side tracked" faller ur mönstret) så helgjutet en 70-talsplatta kan låta idag.
   "Baby... please", nyinspelningen av "Headkeeper", "If you've got love" (med George Harrisons typiska slidegitarrsound) och titellåten heter skivans snabbare höjdpunkter och är en fröjd att lyssna på även idag nästan exakt 44 år senare. Däremellan gör balladerna "Every woman", "Maybe". "Silent partner" och "The lonely one" allt för att göra "It's like you never left" till ett mycket homogent album. Där Graham Nashs karaktäristiska tenorstämma dekorerar flera låtar.
   Albumets genomgående starka prägel fick mig att under många år framöver följa Dave Masons utveckling på både skiva och scen. "Dave Mason" (1974), med nyinspelningen av "Every woman" och den Jimi Hendrix-influerade coverlåten "All along the watchtower", och "Split coconut" (1975) var stora favoriter som gjorde att jag valde att uppleva Mason live på Gröna Lund i Stockholm i september 1975.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2017 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.