Blogginlägg

MAXI12" #30: DR FEELGOOD

DR FEELGOOD
Don't wait up (Extended version)
Something good
Rockin' with somebody new
(Stiff, 1986)

DEN HÄR SINGELN ÄR EN HISTORISK HÄNDELSE som är av större dimension än skivans musikaliska värde. Det är Dr Feelgoods första skiva på Stiff, ett skivbolag som startat exakt tio år tidigare med ett 400 pundslån från gruppens sångare Lee Brilleaux som viktig grundplåt. Vid den tidpunkten, i augusti 1976, var Dr Feelgood ett fast förankrat United Artists-band i ett 70-tal där bandet producerade flera klassiska album, både studio- och liveinspelade.
   När 80-talet kom svalnade intresset för Feelgood nÃ¥got bland skivbolagen och gruppen hoppade kortsiktigt runt pÃ¥ skivbolagen Liberty, Chiswick och Demon innan de landade "hemma" pÃ¥ Stiff. Gitarristerna i bandet, Wilko Johnson, Gypie Mayo och Johnny Guitar, hade avlöst varandra sedan 70-talet men när även den klassiska kompsektionen John B Sparks, bas, och The Big Figure, trummor, hoppade av 1982 var det bara sÃ¥ngaren Lee Brilleaux kvar frÃ¥n originalbandet.
   1983 rekryterades tre nya musiker, Gordon Russell, gitarr, Phil Mitchell, bas, och Kevin Morris, trummor, som till 2/3-delar fortfarande idag Ã¥terfinns i bandet. Kvartetten var alltsÃ¥ fulltalig när Feelgood tre Ã¥r senare blev Stiff-artister.
   Första album pÃ¥ det nya bolaget blev det Will Birch-producerade "Brilleaux" och planerades att släppas i oktober 1986. Nästan tvÃ¥ mÃ¥nader innan, 25 augusti, kom första singelförsmaken frÃ¥n albumet, "Don't wait up", skriven av producenten tillsammans med Electric Bluebirds-sÃ¥ngaren Paul Astles, som var en mindre chock i sitt utpräglade popformat.
   Det nya läckra och eleganta soundet, där det knappt gick att identifiera Lee Brilleauxs annars sÃ¥ respektlöst vilda framtoning, blev än mer tydligt i den här förlängda (5:30) maxiversionen. LÃ¥ten och arrangemanget var snarare soft soul än pop och rock där det tidigare sÃ¥ bojkottade pianot fÃ¥r en mindre huvudroll. Trots förändringens vindar nÃ¥dde singeln aldrig nÃ¥gon listplacering och "experimentet" blev ett engÃ¥ngsförsök.
   PÃ¥ det följande albumet var gruppen huvudsakligen tillbaka pÃ¥ sin hemmaplan med sitt rockiga r&b-stuk, sedvanligt fÃ¥ originallÃ¥tar men desto fler John Hiatt-, Johnny Cash- och Fats Domino-covers.
   Bandet var för övrigt tillbaka i sitt liveinspirerade material redan pÃ¥ maxisingelns övriga spÃ¥r. Gordon Russells "Something good" har ett bett i gitarren som nästan gÃ¥r att jämföra med en Wilko Johnsoni högform. Och coverlÃ¥ten "Rockin' with somebody new", skriven av Billy Burnette och Michael Smotherman, borde ha varit en stor scenfavorit. Originalet hade Will Birch och bandet hittat hos Dorsey Burnettes son Billy pÃ¥ albumet "Billy Burnette" (1980).
   Stiff-relationen blev av naturliga skäl relativt kort för Dr Feelgood. Efter Ã¥r av finansiella problem var skivbolagets dagar paradoxalt nog räknade när bandet fick sin hemvist där 1986. Den kommersiella dödsstöten för bolaget inträffade nog redan 1985 när Madness, efter mÃ¥nga spektakulära hits, lämnade Stiff för Virgin.
   Stiff existerade i ursprunglig form bara ett Ã¥r efter "Don't wait up". Under det sista Ã¥ret var skivutgivningen sporadisk med förutom Dr Feelgood namn som Mint Juleps, Tommy Chase och The Pogues And The Dubliners som förutom sistnämnda singeln (8:a(!) i England med singeln "The Irish rover") saknade kommersiella framgÃ¥ngar.
   Dr Feelgoods samarbete med Stiff blev inte heller nÃ¥gon större framgÃ¥ng men resulterade ändÃ¥ i tvÃ¥ album, ovannämnda "Brilleaux" och "Classic" (1987). Men "See you later alligator"-singeln, producerad av Dave Edmunds, blev en stor hit i Sverige (2:a pÃ¥ Topplistan 22 april 1987) och pÃ¥ kontinenten sÃ¥ albumet "Classic" släpptes i vÃ¥gen av de framgÃ¥ngarna - men aldrig i England.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.