Blogginlägg

I min skivhylla: Rodney Crowell

RODNEY CROWELL: But what the neighbors will think (Warner Bros BSK 3407)

Release: VÃ¥ren 1980
Placering i skivhyllan: Hylla 3: Mellan Crowded Houses "Temple of low men" (1988) och Crowells "Rodney Crowell" (1981).

JAG HAR FÖR NÄRVARANDE FASTNAT i låtskrivarfacket på skivhyllan. Inte bokstavligen för tredje vinylskivhyllan innehåller en bred massa musik, från exempelvis Crazy Horse via Crosby, Stills, Nash & Young, Doobie Brothers och Eagles till Dave Edmunds. Men jag har tre veckor i följd uppmärksammat artister som också är utpräglade låtskrivare. Karla Bonoff, Jimmy Webb och nu ett tidigt Rodney Crowell-album.
   Rodney var en etablerad lÃ¥tskrivare innan han 1978 gjorde sitt första album. Hans lÃ¥tbidrag "Bluebird wine" till Emmylou Harris album "Pieces of the sky" (1975) gjorde att han som ung och oerfaren blev inbjuden att bli medlem i hennes kompband Hot Band där rutinerade James Burton spelade gitarr tillsammans med nÃ¥gra övriga gamla Elvis Presley- eller Gram Parsons-musiker.
   PÃ¥ Emmylous följande fyra album, bland annat den uppseendeväckande "Elite hotel", fanns det minst en Crowell-lÃ¥t med plus att han själv medverkade som sÃ¥ngare och gitarrist. Hans alltmer växande rykte som lÃ¥tskrivare och artist gav honom ett skivkontrakt som resulterade i debutalbumet "Ain't living long like this" som är en blandning av rock och country med betoning pÃ¥ det senare.
   Rodney hade vid den tidpunkten lämnat Emmylous kompband som till stora delar medverkar pÃ¥ hans debutalbum som producerades av Brian Ahern som sedan länge ocksÃ¥ var Emmylous producent (och make). Crowells debut väckte kommersiellt ingen större uppmärksamhet men hans rykte som duktig lÃ¥tskrivare levde vidare ty mÃ¥nga lÃ¥tar pÃ¥ skivan hamnade i andra artisters repertoar.
   Inför nästa soloalbum, som alltsÃ¥ spelar dagens huvudroll här, krävdes förändring och/eller en stor portion ny musikalisk inriktning. Musikerna i kompet är fortfarande huvudsakligen hämtat frÃ¥n gamla Hot Band, som vid det här laget hade lämnat Emmylous band, men soundet och produktionen var tveklöst och kanske lite desperat nytt och förhÃ¥llandevis modernt.
   Ahern var borta frÃ¥n producentstolen och där satt nu en av pop- och rockbranschens hetaste personer. Craig Leon, som dÃ¥ lÃ¥g bakom nÃ¥gra av de tidsenliga popsuccéerna med Blondie (första singeln), Ramones, The Records och Willie Alexander, producerade skivan tillsammans med Crowell. Det har givit ett delvis nytt sound och spontant tycker jag mig jämföra det ljudet med Moon Martin som under samma tidsrymd, 1979/80, ocksÃ¥ producerades av Leon.

"BUT WHAT WILL THE NEIGHBORS THINK" är, som ni säkert förstår, ingen produkt som har växt fram ur den rockiga countryvegetationen som jag ursprungligen trodde när jag la den gamla plattan på grammofontallriken efter många år på en sällsynt bortglömd plats i skivhyllan. I mitt huvud hade jag en förhoppning att skivan musikaliskt skulle placeras någonstans i närheten av albumet där Carlene Carter kompades av Rockpile. Så blev inte intrycket när jag nu lyssnar men jag fick en skiva som ändå är tillräckligt intressant för att inte försvinna i ett töcken av allmängiltighet eller total medelmåttighet. Nej, skivan har sin beskärda del av ljuspunkter som tillhör avdelningen överraskningar.
   NÃ¥väl, nÃ¥gra lÃ¥tar tillhör väl ändÃ¥ det där traditionellt rockiga stuket som kan fÃ¥ lyssnaren att tänka pÃ¥ 50-talet eller nÃ¥got Dave Edmunds spelade in i slutet pÃ¥ 70-talet. LÃ¥ttiteln "It's only rock 'n' roll", pÃ¥ pappret lite väl fantasilös med Rolling Stones-klassikern i färskt minne, men Crowell har förmÃ¥gan att snickra till bÃ¥de arrangemang och utformning.
   En annan lÃ¥ttitel pÃ¥ skivan kan ocksÃ¥ dra ögonen till sig, "Queen of hearts". Ja, det är samma lÃ¥t som Edmunds pÃ¥ okänt sätt hittade ett Ã¥r innan och spelade in till sin "Repeat when necessary". LÃ¥ten är skriven av Hank DeVito, steelgitarristen som var medlem i ovannämnda Hot Band och vid den här tidpunkten spelade han i Crowells kompband. Här framförs lÃ¥ten efter samma ovannämnda popmall och tar inte alls upp kampen med Edmunds genialt rockiga arrangemang.
   Det finns ytterligare nÃ¥gra exempel pÃ¥ hyfsade poprocklÃ¥tar, ofta originalmaterial men det förekommer även nÃ¥gra covers, men ocksÃ¥ ett par eleganta ballader som avslutar bÃ¥da skivsidorna. "The one about England" är en liten söt sak om kärleken till England i allmänhet och London i synnerhet medan han saknar Caroline med sitt kastanjebruna hÃ¥r.
   Som Texas-bo inledde Crowell sin karriär i skuggan av sina lokala hjältar Townes Van Zandt och Guy Clark och har pÃ¥ sina soloskivor ofta klämt in en och annan Clark-komposition och vid nÃ¥got tillfälle till och med skrivit tillsammans med honom. Clarks bidrag här, "Heartbroke" som tillhör skivans mest rytmiskt svängande lÃ¥tar, är sÃ¥ unikt att när Crowell spelade in den fanns den inte utgiven med lÃ¥tskrivaren själv. Men nÃ¥gra mÃ¥nader efter Crowells release släppte Clark sin egen version pÃ¥ singel - sensationellt producerad av just Craig Leon.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.