Blogginlägg

Dagebys låtar har stort värde än idag

Postad: 2017-03-25 16:36
Kategori: Live-recensioner



ULF DAGEBY BAND
East West Sushi,. Örebro 24 mars 2017
Konsertlängd: 22:04-23:31 (87 minuter)
Min plats: Stående ca 8 meter från scenen.


Legendaren och reliken Ulf Dageby "hotade" med att spela mycket nytt material på konserten som var en comeback till rockscenen. Men majoriteten av fredagskvällens konsert var trots allt hämtat från hans tre soloalbum som släpptes på 80-talet. Han kan ändå inte kritiseras för att vara en oldtimer som enbart lever på nostalgi för han och hans band bjöd även på några nya ännu ej utgivna låtar. Kreativiteten växer fortfarande i den 72-åriga kroppen, som visserligen är lätt sargad av några trasiga knän (hela bandet satt ned under hela konserten), och han framstår alltmer som en av Sveriges bästa låtskrivare.
   Fem tomma stolar på scen fylldes av fem sittande musiker men det som inledningsvis liknade en handfull musiker som bad om ursäkt utvecklades till en alldeles förtjusande rockkonsert med en osedvanligt stark repertoar. Med låtar som vi ofta hade glömt hur bra och starka de är och med mellansnack av typen spontana och avslappnade och ofta med en helt omedveten göteborgsk skruvad poäng som fick publiken att trivas utöver det vanliga.
   Jag har under de senaste veckorna lyssnat ganska intensivt på Ulf Dagebys tämligen bortglömda tredje soloalbum "Känsliga soldater", dyker upp i kategorin "Skivhyllan" om några veckor, och det blev under konserten uppenbart hur väl förberedd jag var ty det albumets låtar, sex av konsertens 17 låtar, kom att dominera i den något tillbakablickande konsertrepertoaren.
   Musikerna i bandet var alltså sittande under hela konserten men det blev musikaliskt på inget sätt tillbakalutad lagom trivsam underhållning för bandet var genomgående på tårna, från Håkan Nybergs intensiva trummande till Håkan Svenssons ypperliga soloraider på gitarren. Och med i sammanhanget unge basisten Kalle Gustafsson-Jerneholm (från Soundtrack Of Our Lives) och rutinerade klaviaturkillen Ulf "Vinyl" Stenberg blev det under olika stunder både melodiskt följsamt och tungt rockigt.
   Efter ungefär en timme, under "Allting tar slut" och "Jag vandrar genom livet", höjdes energin nämnvärt och vi befann oss plötsligt i en högenergisk rockkonsert med en underbart hjärtskärande elgitarr längst fram.
   Fredagens konsert blev ingen proggrevival om nu någon hade förväntat sig en massa Nationalteatern-låtar. Det var väl egentligen bara vid ett enda tillfälle, konsertens slutpunkt med "Men bara om min älskade väntar", som den referensen dök upp i huvudet. Men å andra sidan har jag aldrig hört den balladen blivit så bryskt behandlad med fuzziga gitarrer och ett i övrigt överstyrt arrangemang.
   Annars började konserten lite mystiskt innan Dageby och musiker hade äntrat scenen med symfoniska tongångar, Dagebys musik från Stefan Jarls film "Jag är en krigare", som öppnade våra sinnen och gav förhoppningar på en upplyftande och inspirerad konsert. Och efter nästan 90 minuter kunde jag konstatera att förväntningarna på något spännande var helt uppfyllda.


(Jag är din krigare)
I dimman under granar
Avsked med långa skuggor
Känsliga soldater
Barn
En dag på sjön
Grå hästar
När vi talade med djuren
Gudar gick över fälten
Bara en gång kvar
Månen
Underbara rum
Allting tar slut
Jag vandrar genom livet
Mandel och lilja
Eldorado

Extralåtar:
Länge leve alla biologer
Men bara om min älskade väntar

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2017 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.