Blogginlägg

Utställning om nästan allt på 60-talet

Postad: 2016-11-10 12:54
Kategori: Blogg



YOU SAY YOU WANT A REVOLUTION?
Victoria & Albert Museum, London


JOHN LENNONS KONTROVERSIELLA LÅT "REVOLUTION", en singel-b-sida med The Beatles inspelad i juli 1968, har fått ny aktualitet. Dess första textrad "You say you want a revolution?" har givit namn åt en hel utställning på Victoria & Albert Museum i London. Utställningen, som öppnade 10 september och pågår till 26 februari, har underrubriken "Rebels and Records 1966-1970" och omfattar en rad olika ämnen som har årtalen mer gemensamt än just det politiskt musikaliska budskapet.
   Utanför den stora entrén till museet på Cromwell Road ligger en affisch lite spontant slängd över ett provisoriskt staket (se ovan) men utställningen är större, viktigare och mer populär än så. Det finns stora mer officiella affischer längs ytterväggarna på ett museum där många utställningar pågår samtidigt. Utställningar med historiskt musikaliska kopplingar har genom åren dragit mycket folk.
   Exempelvis slog utställningen om David Bowies liv och karriär, som hade premiär 2013 och nu turnerar världen runt, publikrekord med 312 000 besökare. Och "Revolution"-utställningen har haft en hög besöksfrekvent sedan den öppnade 10 september. Det var med andra ord inte så överraskande trångt när vi förra torsdagen besökte utställningen.
   Utställningen vill inte officiellt ta ordet nostalgi, detta melankoliskt misshandlade uttryck, i sin mun men visst handlar utställningen till stor del om att minnas tillbaka och att till viss mån återvända till en tid som vi många gånger har glömt bort.
   Nu är utställningen inte bara riktad till besökare runt 60-årsåldern som en gång har upplevt det här. Det blir också en historisk berättelse om hur det en gång var som kan underhålla såväl gammal som ung. Här finns viktig historia för alla att upptäcka.
   På en utställning som fysiskt visar upp en mängd mer eller mindre obskyra skivomslag, utdrag ur filmer, braskande ofta radikala tidningsrubriker, tidstypiska psykedeliskt inspirerade affischer, sätter fokus på den liberala drogkulturen på 60-talet, flower power, p-piller (som endast var tillgängliga för gifta kvinnor på 60-talet), modet och kläderna i popkulturen, undergroundkulturen (tidningen Oz bland annat), Black Power, den allt större uppmärksamheten kring fotograferande ("Blow up"), uniformerna från "Sgt Pepper", morden på Martin Luther King och Robert Kennedy och kvinnans fri- och rättigheter (innan 1973 kunde brittiska kvinnor inte skaffa kontokort...) i en tid när både abort och homosexualitet var förbjudet.
   Utställningen hyllar förändringar ("celebration of the changes") och visar att framtidstron och optimismen var stor på 60-talet när den stora baby-boomen bara låg några år bort. Drogutvecklingen var inte lika positiv. Den tidens entusiastiska men ibland också naiva experiment med droger skulle rädda världen där ungdomskulturen bara växte världen över.
   Många ämnen, många vinklar och ett överflöd av visuella föremål. Det var som att vandra genom en gigantisk retrobutik, eller ett mini-Madame Tussauds, utan att kunna köpa något. Men det beroendet kunde man kompensera efteråt... Inte kunde man heller diskutera eller samtala med sitt sällskap för vid ingången blev man försedd med lurar och ett ljudsystem som på elektronisk väg kopplades till var man befann sig på utställningen. Tidstypisk musik, Animals, Beach Boys, Rolling Stones, The Who (givetvis "My generation") och Creedence bland mycket annat, strömmade nästan avbrutet in i öronen och underströk känslan i upplevelsen men omöjliggjorde alltså samtal med varandra.
   Det blev nästan komiskt när jag mot slutet av utställningen befann mig i det stora rummet med Keith Moons autentiska trumset på scenen, där "Woodstock"-filmen slungade ut hög musik rakt ut i luften på stora filmskärmar, innan jag fick av mig lurarna och kunde höra allt "live" med bland annat Jimi Hendrix, Janis Joplin och Country Joe & the Fish. Någonstans på utställningen (fotografering förbjuden) såg jag också en brevväxling med John Lennon som var redo att uppträda på den numera legendariska festivalen, med eller utan Beatles, men arrangörerna och/eller Lennon slarvade bort den möjligheten.
   På en timme vandrade vi, inte speciellt noggrant, igenom den stora utställningen som kanske greppar tidsepoken lite för brett och splittrat för att bli riktigt engagerande. Men det är ändå många intressanta minuter som bör rekommenderas. Köp biljett i förväg bara.

/ Håkan




Beatles (59)
Blogg (373)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2016 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Machoheart 27/02: Heja Warren Zevon! ...

Anders Jakobson 25/02: Uff! Svidande ord! Lustigt att du skrev om både skivan och konserten när det beg...

Mike Waxman 17/02: Såg dom på Malmen när dom lirade ett exklusivt set för specialinbjudna. Dom körd...

Mikael Löwengren 9/02: Han spelar förövrigt i coverbandet A Clear Band numera... https://www.facebook...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.