Blogginlägg

Utställning om nästan allt på 60-talet

YOU SAY YOU WANT A REVOLUTION?
Victoria & Albert Museum, London

JOHN LENNONS KONTROVERSIELLA LÅT "REVOLUTION", en singel-b-sida med The Beatles inspelad i juli 1968, har fått ny aktualitet. Dess första textrad "You say you want a revolution?" har givit namn åt en hel utställning på Victoria & Albert Museum i London. Utställningen, som öppnade 10 september och pågår till 26 februari, har underrubriken "Rebels and Records 1966-1970" och omfattar en rad olika ämnen som har årtalen mer gemensamt än just det politiskt musikaliska budskapet.
   Utanför den stora entrén till museet pÃ¥ Cromwell Road ligger en affisch lite spontant slängd över ett provisoriskt staket (se ovan) men utställningen är större, viktigare och mer populär än sÃ¥. Det finns stora mer officiella affischer längs ytterväggarna pÃ¥ ett museum där mÃ¥nga utställningar pÃ¥gÃ¥r samtidigt. Utställningar med historiskt musikaliska kopplingar har genom Ã¥ren dragit mycket folk.
   Exempelvis slog utställningen om David Bowies liv och karriär, som hade premiär 2013 och nu turnerar världen runt, publikrekord med 312 000 besökare. Och "Revolution"-utställningen har haft en hög besöksfrekvent sedan den öppnade 10 september. Det var med andra ord inte sÃ¥ överraskande trÃ¥ngt när vi förra torsdagen besökte utställningen.
   Utställningen vill inte officiellt ta ordet nostalgi, detta melankoliskt misshandlade uttryck, i sin mun men visst handlar utställningen till stor del om att minnas tillbaka och att till viss mÃ¥n Ã¥tervända till en tid som vi mÃ¥nga gÃ¥nger har glömt bort.
   Nu är utställningen inte bara riktad till besökare runt 60-Ã¥rsÃ¥ldern som en gÃ¥ng har upplevt det här. Det blir ocksÃ¥ en historisk berättelse om hur det en gÃ¥ng var som kan underhÃ¥lla sÃ¥väl gammal som ung. Här finns viktig historia för alla att upptäcka.
   PÃ¥ en utställning som fysiskt visar upp en mängd mer eller mindre obskyra skivomslag, utdrag ur filmer, braskande ofta radikala tidningsrubriker, tidstypiska psykedeliskt inspirerade affischer, sätter fokus pÃ¥ den liberala drogkulturen pÃ¥ 60-talet, flower power, p-piller (som endast var tillgängliga för gifta kvinnor pÃ¥ 60-talet), modet och kläderna i popkulturen, undergroundkulturen (tidningen Oz bland annat), Black Power, den allt större uppmärksamheten kring fotograferande ("Blow up"), uniformerna frÃ¥n "Sgt Pepper", morden pÃ¥ Martin Luther King och Robert Kennedy och kvinnans fri- och rättigheter (innan 1973 kunde brittiska kvinnor inte skaffa kontokort...) i en tid när bÃ¥de abort och homosexualitet var förbjudet.
   Utställningen hyllar förändringar ("celebration of the changes") och visar att framtidstron och optimismen var stor pÃ¥ 60-talet när den stora baby-boomen bara lÃ¥g nÃ¥gra Ã¥r bort. Drogutvecklingen var inte lika positiv. Den tidens entusiastiska men ibland ocksÃ¥ naiva experiment med droger skulle rädda världen där ungdomskulturen bara växte världen över.
   MÃ¥nga ämnen, mÃ¥nga vinklar och ett överflöd av visuella föremÃ¥l. Det var som att vandra genom en gigantisk retrobutik, eller ett mini-Madame Tussauds, utan att kunna köpa nÃ¥got. Men det beroendet kunde man kompensera efterÃ¥t... Inte kunde man heller diskutera eller samtala med sitt sällskap för vid ingÃ¥ngen blev man försedd med lurar och ett ljudsystem som pÃ¥ elektronisk väg kopplades till var man befann sig pÃ¥ utställningen. Tidstypisk musik, Animals, Beach Boys, Rolling Stones, The Who (givetvis "My generation") och Creedence bland mycket annat, strömmade nästan avbrutet in i öronen och underströk känslan i upplevelsen men omöjliggjorde alltsÃ¥ samtal med varandra.
   Det blev nästan komiskt när jag mot slutet av utställningen befann mig i det stora rummet med Keith Moons autentiska trumset pÃ¥ scenen, där "Woodstock"-filmen slungade ut hög musik rakt ut i luften pÃ¥ stora filmskärmar, innan jag fick av mig lurarna och kunde höra allt "live" med bland annat Jimi Hendrix, Janis Joplin och Country Joe & the Fish. NÃ¥gonstans pÃ¥ utställningen (fotografering förbjuden) sÃ¥g jag ocksÃ¥ en brevväxling med John Lennon som var redo att uppträda pÃ¥ den numera legendariska festivalen, med eller utan Beatles, men arrangörerna och/eller Lennon slarvade bort den möjligheten.
   PÃ¥ en timme vandrade vi, inte speciellt noggrant, igenom den stora utställningen som kanske greppar tidsepoken lite för brett och splittrat för att bli riktigt engagerande. Men det är ändÃ¥ mÃ¥nga intressanta minuter som bör rekommenderas. Köp biljett i förväg bara.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.