Blogginlägg

I min skivhylla: The Photos

THE PHOTOS: The Photos (Epic Photo 5)

Release: Juni 1980
Placering i skivhyllan: Hylla 8. Mellan Sam Phillips "Cruel inventions" (1991) och Michael Pinders "The promise" (1976).

AMBITIONEN MED KATEGORIN "I MIN SKIVHYLLA" är att kunna fånga in skivor med största möjliga variation på alla hyllor. Så här långt har det varit katastrofalt enkelriktat, åtminstone geografiskt, när jag under fem veckor enbart har skrivit om amerikanska skivor. Det är alltså i högsta grad dags för en engelskproducerad skiva att bli analyserad på nära håll.
   Jag har egentligen alldeles för kärleksfulla minnen av kvartetten The Photos för att jag så här 36 år senare ska kunna känna mig objektiv och neutral inför återbesöket hos gruppens debutalbum. När jag just nu, till min stora förvåning, dessutom upptäcker att Elvis Costello har en liten roll på skivan blir jag verkligen överrumplad.
   De huvudsakliga rötterna i The Photos fanns i engelsk punk 1977/78. De tre musikerna i bandet, gitarristen Steve Eagles, trummisen Olly Harrison och basisten Dave Sparrow, spelade i Eveshams stolthet Satan's Rats utan större kommersiell framgång. Gav ut några singlar producerade av Rikki Sylvan. Det bandets sångare, Paul Rencher, gled långsamt ifrån övriga musiker och när han lämnade bandet ersattes han av Wendy Wu som utan erfarenhet blev ny sångerska. I samband med det, januari 1979, bytte bandet namn till The Photos men i repertoaren fanns fortfarande Satan's Rats-låtar. Samtidigt utvecklade bandet ett poppigare och till viss del snällare sound som på skiva kom att jämföras med Blondie.
   Under min första London-tripp i mars 1980 blev konserten med Photos på Marquee en av många ( Holly & the Italians, Wreckless Eric, Original Mirrors ...) fantastiska liveögonblick. Rivig poprock med uttrycksfulla sångerskan Wendy Wu som blickfång (se Stefan Wallgrens bild till vänster) har etsat sig fast på näthinnan och i öronen. Vi hade faktiskt bokat intervjutid med Wendy och det övriga bandet men som nykomlingar i storstaden med tunnelbanenätet som outforskad mark och taxi som vägrade köra så långt åkte vi vilse i södra London och missade lite snopet det förmodligen intressanta mötet.
   Då hade bandet bara en singel bakom sig, "I'm so attractive", men fler singlar och debutalbumet var på väg. Förstasingeln var från ett tidigare inspelningstillfälle med Colin Thurston som producent och på det nya materialet var teknikern/nye producenten Roger Bechirian ansvarig för produktionen.

BECHIRIAN, FÖDD I INDIEN, HADE EN LÅNG ERFARENHET som tekniker och hade precis inlett sin karriär som producent, på skivor med Lene Lovich, The Flamin' Groovies och The Undertones. Från 1978 ("This years model") inledde han som tekniker det regelbundna samarbetet med Elvis Costello och det är naturligtvis den kontakten som möjliggjorde Costellos hemliga inhopp på Photos skiva under namnet Horace Barlow.
   En pseudonym Costello använt sig av vid några få tillfällen. Han och hans Attractions dök upp som oannonserat förband till Rockpile i februari 1980 under gruppnamnet The Horace Barlow Experience. På Dave Edmunds "Twangin'" (1981) har Barlow fått credit för "title concept". På Photos-albumet spelar Costello piano på en låt, reggaepoppiga "Maxine", och har arrangerat stråkarna på "Loss of contact" som även den har reggaeinfluenser.
   Jag var väldigt imponerad av Photos live och blev lite besviken när albumet dök upp på sommaren 1980. De vassa kanterna på repertoarens scenversioner hade uppenbart filats ned i studion till något mjukare och mindre personligt. Hade tidens tand varit vänligt mot Photos debutalbum var nu min försiktiga undran.
   Som helhet innehåller Photos album utan titel åtskilliga hitpotentiella låtar och kanske är jämförelsen med Blondie mer positiv idag än då. Visserligen gillar jag fortfarande de rockigare och mer tempoladdade låtarna mest på skivan, inledningslåten "Do you have fun", Kirsty MacColl-doftande "All I want" och "Evelyn 11". Och balladerna lyser med sin frånvaro, coverversionen av Burt Bacharachs "I just don't know what to do with myself" är påtagligt blek och i sammanhanget ganska malplacerad.
   Med första upplagan av det här albumet följde "The blackmail tapes", en extraskiva, åtta-låts-ep eller minialbum, med gruppens tidiga repertoar där flera Satan's Rats-låtar finns med. En "garageinspelning" där ett ruffigare och mindre sminkat Photos bränner av sina tidiga låtar i ofta furiöst tempo, ett sound som låter mer live och ger tillbaka minnet av Marquee-spelningen. Speciellt när de här gör samma coverlåtar, "I saw her standing there" och "Do you wanna dance", i fräscht rocktempo.
   Trots en framgångsrik skivdebut (4:a på Englandslistan) skulle den här upplagan av Photos spricka inom ett år. Wendy Wu lämnade och ersattes av amerikanskan Ché Zuro men gruppen spelade ändå in albumet "Crystal tips and mighty mice" med Tony Visconti som producent men skivan blev outgiven fram till 2008.
   Wendy (som egentligen hette Yates i efternamn) provade under 1982 och 1983 på en solokarriär men det hände ingenting. Och gruppen Strange Cruise, som hon hade tillsammans med Steve Strange några år senare, försvann i mängden.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.