Blogginlägg

Oväntad imponerande upplevelse

Postad: 2016-02-27 14:49
Kategori: Live-recensioner





Foto: Carina Österling

DIMPKER BROTHERS
OSTEN AF
East West Sushi, Örebro 26 februari 2016
Konsertlängd: 22:09-22:46 (DB) och 22:58-00:14 (OA)
Min plats: Sittande ca 5 m framför scenen.


Man ska följa även sina spontana och helt oplanerade känslor. Under fredagskvällens middag med en utsökt entrecote, potatisgratäng (utan vitlök) och rödvinssås uppstod tanken på konsert med Dimpker Brothers och Osten Af från tomma intet. Efter en kort mellanlandning på Bishops Arms, där jag fick frågan om hur bröderna Dimpker låter och jag lite svävande och inte direkt sanningsenligt drog till med en flyktig jämförelse med Everly Brothers, kom vi till East West i god tid. Vi fick fina sittplatser vid Siljas bord nära scen och kunde efter drygt två timmars underhållning sammanfatta kvällen som mycket lyckad.
   Beviset på att upplevelsen gav oförglömliga minnen var att jag i morse vaknade upp och hade den klart självhäftande refrängen till Osten Afs "Allt jag kan", med hans dotters namn Viola som upprepande detalj, i huvudet. Ty rapparen/sångaren Fredrik "Osten Af" Engströms långa framträdande runt midnatt med eget band plus bröderna Dimpker blev nattens mest oväntade succé. Medan Dimpker Brothers egna låtar och några covers blev mer konventionellt imponerande.
   Minnet av Dimpker Brothers från ett hotellrum på senaste Folk at Heart etsade fast sig i hjärnan och när bröderna Martin och Adam återvände till Örebro var det givetvis ett välkommet återseende. Rösterna befann sig återigen i en härlig samklang, kanske har de mer gemensamt med Proclaimers än Everly-bröderna, och till sitt gitarrspel hade de lagt till både bastrumma och baspedaler.
   Repertoaren med originalmaterial är fortfarande begränsad men lovar ändå gott inför framtiden och brödernas röster är nästan otäckt anpassade varandra. Något som säkert kan utvecklas till något stort a la Simon & Garfunkel utan att exakt jämföra.

Dimpker Brothers låtar:
   Days of wonder
   Hold on
   Something to believe in
   Lonely heart
   Something like Olivia
   Jag vill ha en egen måne
   Before it starts to rain

Osten Af (vars artistnamn tidigare hade tillägget Mozzarella) dök upp redan på bröderna Dimpkers sista låt innan kort paus och utlovade sedan en spännande och intressant fortsättning på kvällen. Osten är ju en särdeles duktig rappare, låtskrivare och minnet av de oändliga texterna imponerar stort hos mig som knappt kommer ihåg vad jag skrev här för en minut sedan. Dessutom kan han den svåra konsten att skriva melodier som fastnar (ovannämnda "All jag kan" är ett bevis) och många refränger hade tveklöst gjort sensation i pågående Melodifestival.
   Till sin musikaliska hjälp hade han, förutom Dimpker-bröderna, en trio musiker som snyggt broderade ut nämnda melodier till även melodiska höjder. Pelle Hagerius trummor, Simon Källströms blås på både flöjt och saxofon och Magnus Sjöquists bas gav Osten en gedigen plattform från vilken han kunde presentera sina både pricksäkra, välformulerade och stundtals komiska ("Inte som Gunnar") ordkaskader. I min enfald trodde jag aldrig att rap kunde vara så gränslöst imponerande och slagkraftig.
   Främst Adams gitarrspel men även Martins sång och gitarr gav arrangemangen under Ostens framträdande ett musikaliskt lyft. Samtliga medverkande på scen blev till en andlöst repeterad enhet.
   Avslutningen med The Bands "The weight" och Ostens "Farväl Örebro" ekade Folk at Heart men här ville delar av publiken inte släppa ifrån sig grabbarna på scen som lite oplanerat men ändå välrepeterat fick gräva djupt i sin låtskatt. Plus en repris av kvällens hit, "Allt jag kan".   

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (104)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2016 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29            

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.